Print (PDF) - On this page / på denna sida - Det utrikespolitiska kvartalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vittomfattande statsåtgärder skisseras, allt i syfte att på allvar ingripa för arbetslöshetens avhjälpande -- det hela ett stort program med många djärva och av äldre partidogmatik helt obundna grepp. Överhuvud knakar det hårt i fogarna på det gamla engelska partisystemets byggnad, vilken knappast synes skickad att motstå tidens hårda påfrestningar. Det synes också vara slut med regeringen Mac Donalds tidigare vunna riks- och utrikespolitiska framgångar. Den i förra kvartalsöversikten omnämnda imperiekonferensen avslutades i december men gav ej några nämnvärda resultat, framför allt därför att de preferensöverenskommelser i tullhänseende, som framförallt intresserade dominions, icke kunde upptagas till allvarlig behandling på grund av finansministern Snowdens motstånd mot all tullpolitik. Ej heller den ännu pågående round-table-konferensen i London rörande Indiens ställning synes komma att giva det resultat man hoppats på. Visserligen lyckades man tämligen snabbt komma överens om Indiens federativa organisation, och de indiska furstarna ställde sig beredvilliga till en anslutning till en dylik all-indisk förbundsstat. I dagarna har också ett intressant utkast till en åtminstone halvparlamentarisk gemensam författning med en inför ett all-indiskt federativt parlament på visst sätt ansvarig centralregering framlagts för konferensen. Det synes emellertid fara värt att en gemensam överenskommelse omintetgöres genom den synbart oövervinneliga motsättningen mellan hinduer och mohammedaner. Slutavgörandet tillkommer ju dock det brittiska parlamentet. I Spanien ha förhållandena efter Primo de Riveras fall i början av 1930 förblivit oroliga, och general Berenguers och hertigens av Alba av konungen stödda regering har ännu icke lyckats genomföra den återgång till s. k. "normala" förhållanden, som proklamerats som dess främsta syfte. Den republikanska agitationen har under hela året -- och särskilt sedan presscensuren i september upphävts -- starkt framträtt, utan att det dock synes möjligt att bedöma om en verkligt enig folkopinion står bakom densamma, eller om den endast har sitt fäste i missnöjda intellektuella kretsar och hos de av diktaturen avfockade parlamentarikerna, vilkas insats i landets utveckling före 1923 sannerligen icke bildar någon ljus bakgrund. Arméns pålitlighet sattes på ett hårt prov genom allvarliga revolutionsförsök omedelbart före jul på flera olika håll i landet. I stort sett bestod den emellertid provet väl. Myterier ägde rum uppe vid franska gränsen samt även på vissa håll i Madrid, och på ett par platser utropades republiken. Överallt blevo emellertid revolterna nedslagna, och någon verkligt omfattande upprorsrörelse kom aldrig till stånd. Regeringsmakten synes sålunda alltjämt vila ganska fast i konungens och regeringens hand. Emellertid kunna nyval till Cortes nu ej mycket längre uppskjutas. Tillsvidare äro de utsatta till den 4 mars. Organiserandet av en ny och varaktig politisk regim är emellertid en synnerligen svår och taktiskt krävande uppgift. Den omedelbara revolutionsfaran synes emellertid avvärjd. Under det att problemet i Spanien sålunda närmast gäller en återgång till konstitutionella former är problemet i Polen snarast det motsatta. Här gäller det nu närmast att finna fasta och lagliga former för en sedan flera år bestående faktisk personlig diktatur. Alltsedan militärkuppen i maj 1926 har nämligen den verkliga regeringsmakten hela tiden legat i marskalk Pilsudskis händer, oberoende av om denna figurerat som premiärminister eller krigsminister eller utan formellt deltagande i regeringen. Intet tvivel har heller rått om Pilsudskis ofantliga popularitet och om den välgrundade tacksamhetskänsla för de stora tjänster han gjort Polens folk som finnes spridd i de vidsträcktaste befolkningslager. Marskalken har emellertid redan från början av sin maktutövning ställt sig i harnesk mot parlamentet, som han alltid bemött med största förakt och ringaktning. De författningsenliga formerna ha emellertid i trots härav något så när följts -- dock endast formerna, ty parlamentet har efter 1926 aldrig vågat göra allvar av de rättigheter varmed det beklätts i 1921 års genomfört parlamentariska författning. Vid 1928 års val lät Pilsudski dessutom bilda ett "regeringsblock" vars enda program bestått i att helt följa marskalkens ledning. Detta block nådde emellertid då endast 135 röster (mindre än en tredjedel) i sejmen, och parlamentet förblev alltjämt en störande faktor. Det upplöstes slutligen den 31 augusti i fjol, under Pilsudskis eget premiär-, ministerskap och nu vidtogos de mest omfattande företeelser för att säkerställa Pilsudski-majoritet i den nya församlingen. Våldsmetoder kommo härvid i icke ringa utsträckning till användning. Bl. a. arresterades den 10 september flera av oppositionsledarna (Witos, Dembski, Barlicki m. fi.) och kvarhöllos någon tid i fängsligt förvar. Resultatet av valen till såväl sejmen som senaten, vilka ägde rum i november, blev också en stor seger för marskalken. Regeringsblocket fick i den förra 248 platser av 444, i den senare 76 av 111. Härmed kan Pilsudski diktera alla parlamentets beslut. För författningsändringar krävas visserligen två tredjedels majoritet, som endast disponeras i senaten, men åtskilliga smågrupper på sidan om regeringsblocket i sejmen torde komma att följa marskalkens direktiv. Även författningsändringarna kunna sålunda anses säkerställda. Det är naturligtvis svårt att beräkna vilken roll våldsmetoderna spelat i denna valutgång. Utan dem skulle självfallet segerns omfattning blivit mindre. Men det lider knappast något tvivel att marskalk Pilsudski och hans politik stödes av flertalet av det polska folket, vilket i honom ser sin naturlige ledare. Polens både yttre och inre ställning har också efter 1926 i hög grad stärkts. Det är emellertid av stor vikt att detta faktiska ledarskap nu verkligen får sitt uttryck i författningen, med därmed följande stärkande av laglighetens makt och stats- och samhällslivets fasthet. Diktaturen skall sålunda inarbetas i den nya polska författningen. Helt visst kommer man härvid ej att gå lika långt som i det fascistiska Italien -- snarare torde man vara böjd att i vissa hänseenden taga den amerikanska presidentförfattningen till mönster -- men i varje fall blir det en intresseväckande nybildning i fråga om modern författningsutveckling och ur både Polens och Europas synpunkt är det glädjande och önskvärt att ett fastare legalt tillstånd kommer till stånd i Polen. Ännu råder emellertid den största ovisshet om den definitiva karaktären av det kommande regeringssättet i Polen. I Ryssland har Stalins diktatur under år 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
