Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 400 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 11 juli 1931 - Tekniska föreningar - Ingenjörsklubben i Falun, av T. Q. - Rättelse: Statsbaneelektrifieringen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

siffran 40 % och för textil- och beklädnadsfacket 0 %.
Därtill komma medicin- och läkemedelsförmåner.
Inalles torde utgifter för hela riket uppgående till minst
3 millioner kr. pr år direkt belasta all industri, som har
avtal. Det är ej underligt om industrien önskade bli
befriad från dessa kostnader genom att överflytta denna
understödsverksamhet på sjukkassorna. Det finnes
redan 150 st. fabriks- och brukssjukkassor, avsedda
uteslutande för i resp. företag anställda. Totala antalet
inregistrerade kassor är 1 200 st., varav de förra alltså
utgöra ca 12 1/2 % med ett medlemsantal av ca 75 000
eller ca 7 1/2 % av det totala. Efter att ha redogjort
för en hel del av de av industrien stödda kassorna
demonstrerade talaren i detalj förhållandena vid
Jonsereds fabriker med dess understödsform av sjukpenning,
läkarvård, medicin, sjukhusvård och bidrag vid barnsbörd.
Sjukpenningen varierar mellan 90 öre och 4 kr. pr dag,
alltefter normal avlöning, men får för ogift arbetare
icke överstiga 70 % och för gift ej 80 % av normal
dagsinkomst. Till motarbetande av simulation finnes
en karenstid av 3 dagar. Vid ersättning för olycksfall
minskas sjukpenningen med motsvarande belopp osv.
För år 1929 var kassans stat följande:

Inkomster:
Egna avgifter . . .	kr.	18 000
Bolagets bidrag . . .	,,	14 000
Statsbidrag . . .	,,	7 000
Räntor å eget kapital . . .	,,	1 000
–––––––––––
	Kr.	40 000
Utgifter:
Sjukpenning . . .	kr.	26 000
Läkarvård . . .	,,	8 000
Sjukhusvård . . .	,,	4 000
Moderskapsunderstöd . . .	,,	4 000
–––––––––––
Ca	Kr.	40 000

Talaren redogjorde så i korthet för huvuddragen i
årets riksdagsbeslut. Beslutet bygger på en radikal
nyorganisation, baserad på frivillighetens grund, men med
obligatorisk indelning i lokala kassor, underordnade
under centrala, vilka senare omfatta ett par landstingsområden.
Sjukbidrag utgår med högst kr. 6 pr dag, allt efter
medlems normala inkomst och, med vederbörligt avdrag,
i högst två år. Vid längre sjukdom torde pensionsstyrelsen
träda till. Läkarvården betalas praktiskt taget till
2/3 av den försäkrade och till 1/3 av staten.

Diskussionen blev mycket livlig och inleddes av
löjtnant Hansen, som klagade över redan nu förefintlig
börda för arbetsgivarna med personlig statistikföring.
Efter den nya lagens ikraftträdande hotade denna att
bli än besvärligare, ej minst för identifiering av rörlig
arbetarstam, varför han ville ifrågasätta möjligheten av
en fullständig registrering av hela befolkningen efter
ungefär samma grunder som nu sker för den manliga
delen genom värnpliktsregistreringen.

Doktor Källsjö framlade sina erfarenheter såsom
bruksläkare vid Domnarvets järnverk sedan ett
trettiotal år tillbaka och ville med stöd härav ej se så
pessimistiskt på frågan som hans kolleger i allmänhet torde
göra. Han erinrade om Adolf Hedins sociala program
från 1884, som via yrkesinspektionens successiva
utbyggnad nu närmade sig det ursprungliga målet, ett
bevis så gott som något på den store människovännens
politiska framsynthet. Dr Källsjö redogjorde också för
sjukkasserörelsen särskilt i Domnarvet, huru den
frivilliga anslutningen lett till det förhållandet, att de
svagaste och bäst behövande i regel stodo utanför till dess
arbetsgivaren nödgades fordra obligatorisk anslutning
med läkarbetyg vid inskrivningen och arbetsgivarens
särskilda stöd åt den, som på grund av kroppsligt lyte
ej kunde bliva delaktig i kassan. För sin del ville dr
Källsjö se ljust på läget efter det fattade riksdagsbeslutet
men önskade att möjlighet till obligatorisk
anslutning förefunnes; i detta önskemål instämde
ordföranden samt tillade, att industriens målsmän önskade
komma ifrån det hittills rådande äldre understödssystemet,
dock ej huvudsakligen av ekonomiska skäl utan
främst för att bli kvitt de tyngande uppgifterna, som
onödigt belastade och inkräktade på industriledarens
övriga uppgifter.

I motsats mot dr Källsjö kunde dr Waldenström med
stöd av egna och många kollegers erfarenhet icke se så
ljust på frågan, men läkarna skulle naturligtvis allt
framgent söka göra sitt bästa. Han förstod, att
industrien ville bli kvitt den påtalade bördan, men denna
komme nu att överflyttas på läkarna, som här få ett
mycket stort ansvar sig pålagt. "Vi måste säga ifrån",
sade han, "att vi sakna förmåga att i alla fall bestämt
säga, om sjukdom eller hälsa föreligger. I minst 50 %
av fallen saknas tydliga symptom. Vi måste lita på
patientens uppgift. Kontrollen kan ej helt vila på läkaren.
Om allmänheten tilltror läkaren så stor förmåga, så
nödgas vi säga ifrån: sådan förmåga sakna vi." Han
slutade med att uppläsa Dalarnes läkareförenings yttrande
till lagförslaget. För sitt utomordentligt väl utformade,
av värme och ödmjukhet präglade anförande avtackades
talaren med en spontan applåd.

Till diskussionen bidrogo utom ordföranden också
disponent Nisser, Grycksbo, och dr Sundell,
Grängesberg, med belysande exempel ur deras resp. erfarenheter.
Dr Sundell föreslog, att en skrivelse med begäran om
upplysningar rörande den nya sjukkasselagens
tillämpning skulle riktas till Sveriges läkareförbund och lovade
att närmare utforma detta förslag.

Mot de pessimistiska uttalanden, som från olika håll
blivit framförda, påvisade dr Källsjö, att han i många
år arbetat praktiskt taget efter den nya lagens form
utan större svårigheter. Faran för simulation vore ej
stor enligt hans erfarenhet, även om sådan ibland
förekommer bland yngre arbetare.

På grund av den långt framskridna tiden måste
förhandlingarna avslutas. Ordföranden frambar ett varmt
tack till herrar inledare och deltagare i diskussionen om
dessa viktiga ämnen.

Efter sammanträdet var gemensam supé anordnad på
Kullen med dans, varvid länets hövding hedrade klubben
med sin närvaro.                                                 T. Q.

RÄTTELSE

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>