Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 18 maj 1935 - Kan autogiron bli en nyttighet i näringslivets tjänst och jämförlig med vad bilen är, av G. Spaak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
området, beträffar, ställer sig saken nog något
annorlunda.
Vid engelska flygvapnet, som på sistone anskaffat
ett ganska stort antal C.30, anser man att minst
300 yards = 275 m hinderfri startsträcka är
nödvändig för att man vid full last och föga vind skall vara
säker på att vid startsträckans slut hava uppnått
erforderlig trädhöjd. [1]
Visserligen lättar maskinen redan efter 20—25 m
rullning, men därefter åtgår motorkraften
huvudsakligast för acceleration av maskinen från lägsta
flyghastighet till en hastighet i närheten av 90 km,
varefter först det i och för sig ej så märkliga
stigandet med 1 : 10 kan vidtaga.
Ifrågavarande autogirotyp (C.30) kan transportera
en tillsatsvikt av 288 kg. Häri ingår då vikten av
bensin och olja, som för 3 timmars flygning får
uppskattas till minst 100 kg. Den återstående vikten,
188 kg, motsvarar 2 personer jämte bagage, och gör
att C.30 beträffande transportförmåga närmast får
jämföras med en tvåsitsig bil, dock med
ihågkommande av att på en sådan kan i regel utan större
olägenhet medföras en avsevärt större bagagevikt.
Vid flygmaskiner är det som bekant icke så mycket
utrymmet som fast mer rena aerodynamiska
egenskaper, som lägga hinder i vägen för medförande av
ökad last. Överskrides den fastställda totalvikten
ökas svårigheterna och riskerna vid såväl starten
som ock flygningens genomförande överhuvudtaget.
Även om således i transportförmåga C.30 i visst
avseende kan jämnställas med den tvåsitsiga bilen,
är dock så icke fallet beträffande resekomfort.
C.30 är en öppen maskin, ett utförande som under
kall väderlek ställer stora krav på personlig
utrustning och kondition jämfört med vad den numera så
gott som allenahärskande kupébyggda bilen kräver.
Under vissa reseförhållanden kan t. o. m. den vila
och återhämtning, som ifrågavarande komfort
erbjuder, vara av utslagsgivande betydelse för resans
anträdande eller genomförande.
Beroendet av väder och vind är emellertid vad en
flygresa beträffar tyvärr icke enbart en
komfortfråga. Snöstorm, dimma eller mörker äro sålunda
naturomständigheter, som visserligen kunna verka i
någon mån fördröjande på en bilresas genomförande
men knappast förhindra den.
Annorlunda ställer sig saken vid en flygresa med
en farkost av ifrågavarande storleksordning. Under
mörker torde nog i regel sådan resa vara
utesluten och uppkommande dimma torde, antingen
förhindra resans anträdande, eller och i hög grad
försvåra dess genomförande.
Självfallet kan man ju icke räkna med att vid
flygresor av ifrågavarande art, dvs. i näringslivets
tjänst, det finns tillgång på landningsplatsbelysning
eller radiopejling annat än i mycket begränsad
omfattning jämfört med vad som står till linjeluftfartens
förfogande.
Den navigatoriska skicklighet, som en
privatförare av en autogiro måste förfoga över under
exempelvis dimma, är så till vida mindre krävande,
jämfört med vanligt flygplan, som ju autogirons
flygegenskaper inbegripa en högst avsevärd
hastighetsmarginal. Vid lägsta flyghastighet (25-—20 km)
kan ju även rekognoscering av lämplig
nödlandningsplats lättare äga rum och landning ske, vilket under
angivna väderleksförhållanden nog är det klokaste.
Att under normala väderleksförhållanden framföra
och handhava en autogiro är säkerligen en lättare
uppgift än motsvarande med vanligt flygplan främst
på grund av autogirons naturliga stabilitet i alla
flyglägen. Vid mycket hård vind anses emellertid
C.30 vara besvärligare isynnerhet vid landningen.
Om man på basis av ovanstående kortfattade
karakteristik av autogirons, enkannerligen C.30:s,
allmänna egenskaper och möjligheter, och i de
avseenden, som specificerats för bilen, skulle försöka att
besvara den som artikelöverskrift rubricerade frågan,
huru ställa sig då svaren?
Möjligheten att på ett bekvämt och snabbt sätt
komma från "dörr till dörr", dvs. i detta fall från
landningsplats till landningsplats, blir tydligen
beroende av tillgången på sådana platser, uppfyllande
autogirons anspråk på — startutrymme.
Är autogirons operationsområde i huvudsak
slättbygdsbetonat föreligger väl knappast någon
svårighet i berört hänseende. Är däremot motsatsen fallet,
dvs. operationsområdet en skogsbygd, ställer sig
problemet annorlunda.
Givetvis förekommer även i en skogsbygd ett
stort antal öppna platser såsom mindre åkerlappar,
ängsmarker, fäbodvallar och beteshagar, som kunna
befinnas användbara som landningsplatser. Men för att
de även skola kunna duga till startplatser kräves,
visserligen icke så avsevärt mycket större rent
manöverområde på marken (kanske 150 m i fyrkant),
men väl att den omgivande skogen med sin största
höjd ligger betryggande under autogirons bästa
stigningsvinkel och detta vid i övrigt ogynnsammaste
förhållanden, vindstilla och full last.
Detta villkor måste vara tillgodosett, inte bara för
det fall att platsen ifråga är en plats till vilken man
vill komma, alltså så att säga ingående i ens rout,
utan också om platsen är en nödlandningsplats.
Sannolikt kan i våra skogsbygder ett stort antal
platser uppletas, som i naturligt skick fylla
nyssnämnda krav och antagligen kunna en hel del
iordningställas för en ringa kostnad.
I vad fall som helst är undersökandet av vad
härovan framhållits en viktig inventeringsfråga, vars
resultat i väsentlig grad kommer att inverka på
svaret huruvida autogiron är en farkost, varmed man
kan komma "från plats till plats".
Det förtjänar påpekas att i skogrika trakter
finnas, åtminstone i vårt land, ofta nog mindre sjöar
till ett icke ringa antal. Inom Ljusnans flodområde
finnes således omkring 900 st. sådana med ett
tvärmått ej understigande 400 m. Detta motsvarar
ungefär 5 sjöar per kvadratmil.
Självfallet äro dessa sjöar idealiska start- och
landningsplatser vintertid. Huruvida de även kunna
användas sommartid och vid öppet vatten blir
beroende av om autogiron kan utföras som sjömaskin,
vilket ännu icke är praktiskt visat.
En flygresas beroende eller oberoende av väder och
vind är ytterst en förare- dvs. en utbildningsfråga.
Att på en maskin med som C.30 plats för endast
2 personer avstå en av dessa platser till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
