Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1936. Specialnummer: Byggnadsintressen - Ingenjörerna och husbyggnadsfacket, av G. Chatillon-Winbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sentlig och arkitektens blott att utföra en
estetisk sista retusch. Då finnes ingen anledning för
ingenjören att av falsk blygsamhet eller
minder-värdighetskänsla avstå från att taga ledareansvaret.
Emellertid, om man undantager statens och
kommunernas husbyggnadsföretag, där
byggnadsprojektens uppgörande i regel lämnas åt arkitekter, och
därtill ett antal enskilda husbyggen samt vidare
industriens byggnadsverksamhet, som i regel har
ingenjörer, väg- och vattenbyggare eller av andra
professioner till projektförfattare, så gäller om den övriga,
mycket betydande byggnadsverksamheten i vårt
land, särskilt den spekulativa, att ledningen av det
tekniska förarbetet icke överlämnas åt en
byggnads-fackman, arkitekt eller ingenjör, utan behålles av
byggnadsföretagaren själv, ehuru denne oftast är i
saknad av åtminstone högre teknisk utbildning. Den
verkliga ledningen av såväl projekteringsarbetet som
byggnadsutförandet ligger sålunda i, man kan våga
påstå, det ojämförligt större antalet fall i händerna
på tekniskt icke särskilt högt kvalificerade eller
ganska litet kvalificerade personer. Detta
förhållande borde vara ägnat att inge allvarliga
betänkligheter med hänsyn till den synnerligen stora vikt
och betydelse av nyckelindustri och
försörjningstillfälle för en stor befolkningsgrupp, som
byggnadsindustrien äger.
Det är svårt att erhålla exakta uppgifter på de
summor, som årligen omsättas inom
husbyggnadsbranschen. Av Sveriges officiella statistik framgår
emellertid, att bela landets fastighetsbestånd i senare
tid erhållit ett årligt värdetillskott av inemot 1/2
milliard kronor. Till någon mindre del må ökningen
ligga i markvärdesstegring, men i vart fall torde den
nyssnämnda siffran ge en god upplysning om
storleksordningen av de för byggnadsändamål använda
medlen. Till jämförelse härmed må anföras att
vägväsendet, vars medelsförbrukning för närvarande i
storlek kommer näst efter byggnadsindustriens, har
en årsbudget på omkring 100 mill. kr. Däruti ingår
även ett flertal av brobyggnadsfackets arbeten.
Vattenkraftanläggningar utföras för 10—15 mill. kr.
och hamnanläggningar för högst något tiotal mill.
Vid alla sistnämnda slag av anläggningsarbeten är
det en självskriven sak, att för tekniska befälsposter
fordras högskolekompetens. Inom
husbyggnads-facket, som rör sig med så mycket större värden än
de övriga tillsammans, råder ett motsatt förhållande.
Det fåtal högskolebildade byggnadstekniker, som äro
verksamma som företagare eller arbetsledare inom
husbyggnadsindustrien, äro undantag, som bekräfta
regeln.
Jag har erhållit nedanstående statistik å de
anställningar, som valts av de 5 senaste årgångarna
väg- och vattenbyggnadsingenjörer (utex. 1931—
1935). Det visar, att av ett antal av 161 ingenjörer
blott 9 eller 5,5 % gått till husbyggnadsfacket, medan
exempelvis 28 eller 17,5 % äro sysselsatta inom
vägväsendet.
Anställningsförhållanden för väg- och
vattenbygg-nadsingenjörer, utexaminerade 1931—35.
1 kommunaltjänst ..............................33
I entreprenadfirmor ..........................29
I vägväsendet ....................................28
I konstruktionsbyråer ......................19
Vid brobyggnader..............................12
I husbyggnadsfacket ........................9
Vid hamnbyggnader..........................8
Vid kraftverksbyggnader ................5
Lantbruksingenjörer ..........................7
Annan verksamhet ............................11
Summa 161
I statlig tjänst................ 45 %
I kommunal tjänst ............ 20 %
I enskild tjänst ............... 35 %
Man frågar sig ovillkorligen, varför så
proportionsvis få ingenjörer bli husbyggare, trots att tillfällena
till arbeteanställning inom ett fack, som omsätter
väsentligt mycket större belopp än övriga för
väg-och vattenbyggaren tillgängliga, måste vara bättre
än på de andra hållen.
Jag har redan sagt, att husbyggande under en
ganska lång tid av väg- och vattenbyggarna icke
aktats som teknik, ehuru detta var en felbedömning
på grund av bristande kontakt med yrket.
Utgall-ringen för ett par tiotal år sedan av ali
husbyggnads-lära från väg- och vattenbyggarnas
undervisningsschema har bidragit till att vidmakthålla
främlingsskapet inför husbyggandet. Avsaknaden i
högskoleundervisning av en för det praktiska livets krav
tillrättalagd kurs i affärsekonomi, bankväsende,
byggnadsfinansiering, fastighetebelåning och annat
dithörande har hållit skygglapparna kvar framför de
högskoleutbildade byggnadsingenjörernas ögon.
I en tid, då slagordet rationalisering blivit allmän
lösen och då byggnadsindustriens rationalisering
dryftas i diverse kommittéundersökningar, må man
väl fråga sig, om icke den faktor i produktionen, som
företagaren och arbetsledaren utgöra, borde vara ett
av de viktigare kapitlen i dessa undersökningar. Kan
det vara riktigt med det system, som nu under
fullständig näringsfrihet råder inom facket, att
husbyggnadsproduktionen, och därmed framställandet av de
låneobjekt, vari en större anpart av landets
sparmedel placeras, i mycket stor utsträckning dirigeras
av tekniskt oskolade, i bästa fall elementarbihlade.
I och för sig är visserligen icke annat än gott att
säga därom, att byggnadsyrket givit möjligheter för
medfödd begåvning och företagsamhet att arbeta sig
upp till ledande poster. I vårt demokratiska land
finnes lyckligtvis rum för intelligenserna att göra sig
gällande, oavsett arten eller graden av teoretisk
utbildning. Byggmästarekåren hyser otvivelaktigt i
sina led åtskilliga män av sådant snitt, ehuru
medeltalet icke ligger i samma nivå.
Så länge yrket ännu var ett hantverk, motsvarade
den vanliga byggmästaretypen nog ganska väl
behovet av fackkunskap. Men tidén håller på att gå
om honom. Vi stå icke längre kvar på hantverkets
ståndpunkt. Husbyggnadsfacket erövras för var dag
som går mer och mer av ingenjörskonsten och
tillägnar sig dess vetenskapliga forskningsresultat och
dess teknik. Vore det då icke ur samhällsnyttans
synpunkt mycket bättre, om det funnes tillgång till
på husbyggnadsfacket inriktade
anläggningsingenjörer med därför lämpad teknisk och ekonomisk
utbildning, kallade att under teknisk ansvarskänsla
axla arbeteledarens och byggnadsföretagarens kappa.
Jag förmenar utan tvekan, att en högskolebildad
byggmästarekår icke blott skulle betyda en standard-
31 okt. 1936
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
