- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
114

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

äro hopgjutna med den. Mellan balkarna fylles
underst med diverse skrot från bygget. Ovan
bal-karnas överyta fylles över hela golvet ett lager
kut-terspån eller liknande. På detta ligger slitdäcket
av betong eller eventuellt av trä. En
entreprenad-firma lyckades med detta betongbalklag direkt genom
priskonkurrens slå ut träbjälklagen. Utom den ökade
brandsäkerheten vann man förstklassig ljudisolering.
Då detta bjälklag fordrar ca 15 cm större
konstruktionshöj d än de vanliga hos oss brukliga
betongplattorna har det hos oss ingen marknad, ty
hushöjden och kravet på fri höjd i våningarna äro så
fixerade i förhållande till varandra, att en ökning av
bjälklagens tjocklek med 15 cm pr styck lätt medför
förlust av en våning. Därtill har byggmästaren icke
råd. Så får man då njuta av grannarnas pianospel
och barnskrik samt i bästa fall även av deras
konversation och snarkningar, vilket allt kunde undgås
utan kostnadsökning, om fria rumshöjden kunde
sänkas 15 cm eller taklisten höjas 1 à 1,5 m. Men
förordningar äro till för att efterlevas.

Fönsterfrågan har under senaste årtionden som
regel lösts enligt dagens modenyck. Funkisstilens
utövare använda obegränsat stora, horisontala
fönster. Företrädarna åter begärde sparsam fönsterarea.
ty de lade särskild vikt vid att man skulle märka,
då man kom in i ett rum. att man ej längre var ute.
Dagens bränslesituation har med våld pressat fram
värmeisoleringsfrågan i första planet. Nu upptäcker
man, att i ett rum med ordinära fönster enligt äldre
fason 25 à 50 % av bränslet skulle kunna sparas, om
värmeförlusten genom fönstren pr m2 yta ej vore
större än genom väggen. I moderna hus kan sparas
åtskilligt mera. Detta har öppnat ögonen på en del
håll, att även denna byggnadsdetalj bör
dimensioneras rationellt.

Värmeelementet placeras vidare under fönster.
För att elementet icke skall inkräkta på utrymmet,
förtunnas väggen mitt för värmeelementet, och genom
denna överhettade tunna väggdel strömma nya
kalorier ut i naturen. Placeringen under fönstren sker
för att få "jämn" värme i hela rummet, vilket
värmespecialister förklara vara nyttigt och behagligt.
Fysiologerna däremot anse sannolikt, att jämn värme
i hela rummet är skadlig för nervsystemet, som
behöver den reaktion som uppkommer av att
temperaturdifferenser finnas inom rummets olika delar. Den
gamla kakelugnseldningen var därför mera hälsosam,
ty kakelugnen står inne vid hj ärtmuren. Många
människor må illa i värmeledningsrum. Flytta
elementen till innerväggen, så botas den åkomman och
samtidigt sparas mycket värme genom att icke
ytterväggen med sina fönster värmes upp i onödan.

Törhända skulle riktig placering av
värmeelementen i förening med väl skött värmeisolering av
väggar och måttligt stora fönster kunna föra frågan om
elektrisk uppvärmning närmare sin lösning. I
synnerhet skulle detta i vissa fall ske, om t. e. murar och
bjälklag ordnades som värmeackumulator för
nattkraft, som avgav sitt värme under dagen. En
obetydlig extravärme, motsvarande en vanlig glödlampa,
vid särskilt påfrestande punkter, t. e. under
mellanpartiet av ett skrivbord eller som fotkudde vid annat
stillasittande arbete, skulle törhända vara allt som
krävdes för att få systemet fullt tillfredsställande.
Besparingen i byggnadskostnad med slopande av tal-

rika rör och rörslitsar, och vinsten av att få källaren
befriad från värmekammare och användbar för
lagring av matvaror skulle även bidraga till elvärmets
fördel. Kommer så härtill den enskildes möjlighet
att reglera elvärmet individuellt, synes det icke
alldeles uteslutet, att man skulle kunna vinna den
reduktion till ca 20 à 30 % av nuvarande värmeåtgång,
som torde behövas för att få elvärme till samma pris,
som kolvärme betingar med nuvarande metoder och
byggnadssätt.

Dagens speciella situation med dess
mörkläggningskrav förer i erinran framlidne professor Carl A.
Rossanders installationsföreläsning. Han påvisade, att
ett bostadshus utan fönster, således uteslutande
elektriskt upplyst, icke skulle kosta mera i drift än ett
vanligt bostadshus. Besparingen i fönsterkostnad
och i värmeförluster genom fönstrens ersättande med
vanlig vägg skulle betala den utvidgade elektriska
belysningen. Genom att hava lampor av
"dagsljustyp" skulle solljuset samtidigt kunna imiteras, så att
dess fysiologiska verkningar ersattes. Rossanders
påpekande är i och för sig intressant som premiss till
perioden av "funkis" med dess "aktion och
reaktion". Man må betänka vilka eleganta planlösningar
metoden medger. Men just nu, då anordningar för
mörkläggning äro obligatoriska, ger denna utredning
en aktuell anvisning. Om man^ordnar ett fönsters
mörkläggning medelst isoleringsmaterial, vilket är
mycket enkelt att göra och ganska billigt, kan man
utan ökad kostnad ha artificiell upplysning, om
fönstren krossats. Under den kalla årstiden skulle
mörkläggning av rummen från begynnande skymning
till arbetets början följande dag medföra stor
värmebesparing. Över huvud taget bör uppvärmnings- och
fönsterfrågan upptagas till omprövning allt igenom
under beaktande av både värmeisolering och
bombfara.

Byggnadskonsten.

Bland de speciella konstruktiva frågorna vid
byggandet möta åtskilliga, där gängse metoder äro
uppenbart otillfredsställande. Traditionsmässigt äro
t. e. grundundersökningar fel utförda. Enbart inom
senaste halvår har jag haft att närmare undersöka
tvenne fall, då byggnadsverk grundlagts på
betongpålar till "fast" botten efter sedvanliga borrningar
och där stora sättningar vittnat om felaktigheter.
"Fasta" bottnen har varit något hårt lager, där
borren fastnat, och därunder ha legat 10-tals meter av
lera och sand. När till sist i det ena fallet borrhål
neddrevos på för närvarande mest pålitliga sätt, blev
kostnaden ca 500 à 1000 kr. pr borrhål. Sådana
kostnader anser byggherren ofta omöjliga att bära; man
tar risken av mera primitiva metoder och får allt
emellan betala med dyrbara misslyckanden. Det är
nödvändigt och ekonomiskt synnerligen
betydelsefullt, att metoderna för grundens undersökning
förbättras så, att ett pålitligt besked kan erhållas för
rimlig kostnad. Denna detalj har sannolikt tagit ett
stort steg framåt genom nyligen utförda
undersökningar vid byggnadsstatiska institutionen.

Hand i hand med dåliga metoder för
grundundersökning gå underhaltiga metoder för neddrivande av
pålar, särskilt armerade betongpålar. Icke en eller
annan gång utan ideligen se byggnader på armerade
betongpålar efter kort tid ut som ruiner. Ofta beror

114

14 mars 1942 114

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free