Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 22 aug. 1942 - Litteratur - Anmälan: Daedalus, av Torsten Lenk - Anmälan: Konsten att översätta och redigera, av E. S. - Kataloger - Personalnotiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Slutligen är att nämna den utomordentligt
välvårdade typografiska utstyrsel, i vilken Daedalus alltjämt
framträder. Det är inga överord brukade, då man
konstaterar, att Daedalus även i sitt yttre framträdande är
ledande och — får man hoppas — vägledande.
Torsten Lenk.
Konsten att översätta och redigera, av dr Åke
Thul-strup, Bonniers, Stockholm 1942, pris inb. 6: 50.
Som titeln anger är denna bok närmast skriven för
personer som ägna sig åt översättning och redigering.
Icke desto mindre är det ett arbete, som även
författare av svenska uppsatser borde ha det största
intresse av att studera. Det borde t. e. vara
obligatoriskt för herrar artikelförfattare att sätta sig in i
och tillämpa vad förf. har att säga om den lediga
prosan.
Det är ju ett allmänt känt faktum, att uppsatser i
tekniska och vetenskapliga ämnen allt för ofta klädas
i ett så pass tungt och invecklat språk, att det
närmast påminner om den förkättrade kanslistilen med
dess långa perioder och gammaldags prägel. Denna
beklagliga tendens synes bottna i en fruktan för att
innehållet skulle förlora allt för mycket av sin
vetenskapliga pondus, om författarens tankar uttrycktes
på ett enkelt och lättfattligt sätt. Att
fackterminologien sätter sin prägel på en teknisk uppsats är
givetvis ofrånkomligt, men därutöver finns det för visso
ingen anledning att över hövan avlägsna sitt språk
från den stil som står det vårdade talspråket närmast
och som har fått namnet "ledig prosa". Ett enkelt
och naturligt språk bidrager i själva verket till att öka
den logiska skärpan och därmed klarheten i
framställningen. Ett sådant språk är alltså så långt ifrån
att sänka nivån, att det i verkligheten bidrager till
att höja innehållet till ett vetenskapligt plan,
samtidigt som det gör uppsatsen lättlästare, vilket icke
är det minst viktiga! En allvarlig vetenskaplig
uppsats behöver märkvärdigt nog icke nödvändigtvis vara
tråkigt formulerad!
Redan förf:s första råd, att allt väsentligt skall
sägas i huvudsatser och att bisatserna endast skola
ha till uppgift att uttrycka biomständigheter, är av
stort värde.
Ett annat råd, som icke kan nog kraftigt
understrykas, är att hjälpverbet "ha" skall användas både
i bi- och huvudsatser. Tillämpandet av den regeln
bidrar framför allt till att ge språket klarhet och
precision. Läsaren skall icke tvingas att särskilt tänka
efter, vilket tempus det är som författaren avser.
Bland allt det övriga som förf. har att säga i
kapitlet "Ledig prosa" skulle jag särskilt vilja uppehålla
mig vid "substantivsjukan" och verbens pluralformer.
Med "substantivsjukan" menas den numera tyvärr
alltför vanliga tendensen att utelämna verbet och ersätta
det med ett substantiv eller att omskriva adjektiv och
adverb med motsvarande avledda substantiv. Den som
angripits av denna smittosamma sjukdom köper t. e.
icke en maskin och han använder den inte heller. Han
går i stället, om han är mycket illa däran, i författning
om inköp av maskinen och låter densamma komma till
användning! (Trots att det inte kan bli fråga om
någon annan maskin, räcker det inte med "den", utan
det bör helst heta densamma!) Bland de exempel som
förf. själv anför, kunna nämnas "Iakttag försiktighet"
i stället för "Var försiktig", "Födans enformighet har
varit stor" i stället för "Födan har varit enformig"
osv.
Beträffande verben förordar förf. det konsekventa
bruket av talspråkets pluralformer. Som stöd för sin
åsikt anför förf. en imponerande förteckning av namn
på skönlitterära författare, kritiker och vetenskapsmän,
som numera använda talspråkets pluralformer. Trots
detta tillåter jag mig undra, om ej detta bruk kan
bidraga till att minska klarheten hos en teknisk eller
vetenskaplig uppsats. Åtminstone torde det vara
nödvändigt, om man följer den regeln, att vara försiktig
särskilt med relativsatser av typen "som är", där det
kanske borde heta "vilka är" för att göra satsen fullt
tydlig. Detta skrivsätt förefaller mig dock stilvidrigt,
eftersom "vilken" knappast användes som
relativpronomen i det talade språket.
Även avsnitten om de sammansatta verben, de
onödigt långsläpiga verbformerna och ordvalet äro i
högsta grad förtjänta av herrar författares
uppmärksamhet.
Min personliga uppfattning är för övrigt, att
intresset för STF:s sammanträden och föredrag skulle
avsevärt stimuleras, om föreningen på lämpligt sätt
intresserade sina föredragshållare för de här antydda
reglerna för ett ledigt framställningssätt. Jag tror,
att STF skulle i det avseendet ha mycket att lära av
Radiotjänsts föredragsorganisation. Eftersom jag har
kommit in på ämnet, så är det också en annan detalj
som borde uppmärksammas mera, och det är
bildmaterialet. Att visa t. e. tabeller fyllda med
maskinskrivna siffror, som kunna läsas endast av de allra
närmast sittande, verkar ju snarast som en drift med
auditoriet. Det är faktiskt en detalj till som jag
kommer att tänka på i det här sammanhanget — ovanan
att vända åhörarna ryggen (även i kungliga personers
närvaro) och föra diskreta privatsamtal med sina kära
bilder i stället för att högt och tydligt tala om för
åhörarna vad bilderna föreställa.
Nej, det var ju om konsten att skriva ledig svenska
vi skulle tala! För den som vill närmare sätta sig
in i det intressanta ämnet och samtidigt få en
verkligt underhållande läsning, torde det knappast finnas
någon bättre bok än professor Erik Wellanders
"Riktig svenska". De båda här nämnda böckerna borde
finnas på varje skrivintresserad ingenjörs bokhylla
eller rättare sagt skrivbord — för att vara så nära
till hands som möjligt!
E. 8.
Kataloger.
AB Svenska Kontorsmöbel industrier, Stockholm,
har översänt sin broschyr "Aski går vidare" som är
avsedd att belysa firmans verksamhet i fråga om
kontorsmöblering och planering.
Ivar Müntzing & Co., AB, Göteborg, har sänt oss
ett par trycksaker "Alfol-isolering" och
"Värmeisolering inom byggnadsbranschen".
Uddeholms AB, Uddeholm, har sänt oss sin nya
katalog "Uddeholms Snabbautomatstål UHB LEDLOY",
en grupp stål tillsatta med bly i form av
submikrosko-pisk suspension av metalliska partiklar och med en
blyhalt av några få tiondels procent. Blyet verkar
dels spånbrytande och dels som smörjmedel.
Personalnotiser
Kungl, kommerskollegium har den 10 augusti 1942 utnämnt
och förordnat extra ordinarie tjänstemannen å bergsstaten,
bergsingenjören Lennart M. Noring att från och med den
17 augusti 1942 vara gruvingenjör å bergsstaten med
tjänstgöring tills vidare i östra bergmästardistriktet.
IN MEMORIAM
Civilingenjör Johan Arvid Vilhelm Wilow, f. 1888,
avled i Stockholm den 5 aug. 1942.
Bergsingenjör Albert Wård, f. 1869, avled i Stockholm
den 11 aug. 1942.
388
15 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
