- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
468

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 24 okt. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig: 4. Zeiss kvartsspektrograf Q 24. Svenska Metallverkens
spektralana-lytiska laboratorium i Västerås.

raffinering. Ett huvudvillkor för
metallskrothante-ringen är emellertid, att skrotet kan identifieras till
sin sammansättning och att de framställda
produkterna kunna analytiskt kontrolleras.

Metallskrot kan innehålla praktiskt taget vad som
helst. Man brukar uppskatta antalet tekniskt
använda metallegeringar till 5 000 st. Ett metallverk av
storleken som Svenska Metallverkens Västeråsverk
arbetar med närmare 300 egna legeringar som mer
eller mindre standard. Föroreningssalter i 1/1000
procent, som t. e. av Sn i zinklegeringar och av Bi
i kopparlegeringar kunna göra dessa oanvändbara.

Det är uppenbart att man ej kan komma långt i
skrothanteringen utan tillgång på fackkunniga
skrotsorterare, men framför allt ej utan god analytisk
kontroll. Tidigare utfördes alla analyser på kemisk
väg, men under de allra senaste åren har nya
möjligheter öppnats med de spektralanalytiska metoderna.
Vilken betydelse spektralanalysen hunnit få, framgår
kanske bäst av exemplet från Finspongs metallverk,
som kommit längst på detta område. Där utföras
500 spektralanalytiska bestämningar per dag, medan
antalet bestämningar på kemisk väg stanna vid ett
trettiotal.

Om de spektralanalytiska bestämningarna skulle ha
utförts på kemisk väg, hade minst den 5-dubbla
arbetskraften åtgått. Jag vill dock framhålla, att
spektralanalysen ännu ej är en generellt användbar metod,
och att den alltid kräver tillgång till ett fullgott
kemiskt laboratorium för analysering av normaler och
för kontroll.

För en rationell skrothantering i stor skala äro de
spektralanalytiska metoderna oersättliga. En fortsatt
utveckling på detta område är att förvänta.

Å fig. 4 synes en interiör från det
spektralanalytiska laboratoriet vid Svenska Metallverkens
Västeråsverk.

III. Skrotets användning och del i metallförsörjningen.

Efter att i allmänna drag ha redogjort för de
tekniska förutsättningarna för upparbetningen av
skrotet vill jag nu tala om skrotets användning och del

i metallförsörjningen i Sverige just i
dag.

Sedan beslagstillfället, som för de
flesta metaller inträffade i början av
förra året, ombesörjes nu i detalj all
fördelning av skrot och råmetaller av
Statens Industrikommission. En
betryggande garanti är därmed given för att
våra begränsade metalltillgångar rätt
utnyttjas.

Förhållandena äro olika för skilda
metaller, och därför kommer varje
huvudmetall att behandlas var för sig.

I den följande framställningen bortses
från det skrot, som faller i hanteringen
vid våra metallverk med egna gjuterier.
Sådant skrot har även i normala tider
omsmälts direkt vid verken och deras
behandling saknar därför dagsaktuellt
intresse.

Tyvärr medge ej förhållandena att i
tabellarisk uppställning lämnas siffror
rörande vår metallförsörjning.

Koppar.

Koppar är utan tvekan vår viktigaste metall. Det
normala fredsbehovet är 40—45 000 ton per år. Vår
egen produktion har nu drivits upp att omfatta ca
40 % härav.

För denna metall, liksom flertalet övriga, gäller att
i och med begränsningen av exporten vid
krigsutbrottet erhölls en anhopning av skrot, innan den
inhemska metallraffineringen kom igång.

Nu ha förhållandena stabiliserats, och allt fallande
skrot omliändertages successivt.

Månatligen passerar skrothandeln 3 à 400 ton
kopparskrot. En mindre del är sådant som kan
användas genom direkt omsmältning. Huvudparten måste
raffineras. Detta sker dels vid Bolidenbolagets
kopparverk i Rönnskär och dels, och i kanske större
utsträckning, vid raffineringsanläggningar vid
Metallverken i Västerås och Finspong. Vid Rönnskär
och Finspong raffineras kopparskrotet elektrolytiskt.
Vid Västeråsverken utföres en oxiderande
smältraffi-nering enligt en metod, som där utarbetats, och som
så till vida är ny, att raffineringen genomföres i
ljusbågsugn under utnyttjande av kopparoxidlialtiga
avfallsprodukter som oxidationsmedel.

Kopparn, vare sig den härstammar från råmetall
eller skrot, användes huvudsakligen för elektriska
ändamål och i vår försvarsindustri.

För legeringsändamål gives med hänsyn till
kopparbristen endast ringa tilldelning.

Mässing är den kopparlegering, varav vi haft den
ojämförligt största produktionen.

Mässing är emellertid också den legering, för
vilken man i stor utsträckning kan finna ersättning i
andra metaller eller legeringar, närmast zink och
zinklegeringar. På grund av mässingens höga
kopparhalt, 60—70 :%, och kopparns värde, har
mässingstilldelningen starkt nedskurits. Flertalet
mässingsprodukter göres nu uteslutande av skrot
(undantag göres närmast för vissa speciella
försvarsändamål. Ett överskott av mässingsskrot har
dessutom uppkommit. En mindre kvantitet av den
orenaste sorten har sänts till Rönnskär, där zinken

468

26 dec. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free