Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 5 februari 1944 - Industrimännen och Riksdagen, av Sven Lundberg - Jämförande olycksfallsstatistik, av C Hjalmar Halldin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
TEKNISK TIDSKRIFT
allmän insikt om, att det för företagen själva kan
vara till nytta och gagn, om deras egna män
delta i det rikspolitiska arbetet.
Man frågar sig till slut, vad som över huvud
taget kan göras för att nå ett mera aktivt
deltagande från industrimännens sida i det politiska
livet. Det förefaller, som om förutom att det
allmänna intresset för politiskt arbete bör
stimuleras, man bör bereda industrimännen större
möjligheter att kunna åta sig ett
riksdagsmanna-uppdrag. Detta bör ske genom att kravet icke
ställes för högt i fråga om den tidslängd, ett sådant
uppdrag bör omfatta. Det skulle nämligen
säkerligen väsentligt underlätta möjligheterna för en
industriman att kunna åta sig ett sådant uppdrag,
om han visste, att det vore begränsat till ett visst
antal år. Nu är det ju ofta så, att
riksdagsuppdragen tendera att bli synnerligen långvariga. Det
finnes många, som sitta i Riksdagen i flera
decennier. För en industrimän, som måste upprätthålla
kontakten med det egna företaget, är detta så gott
som uteslutet. Man ställer sig osökt den frågan,
om icke över huvud taget riksdagsuppdrag borde
begränsas i fråga om tidslängden för att där
igenom även åstadkomma en livligare cirkulation
i Riksdagens sammansättning. Även om en sådan
begränsning ej allmänt kan genomföras, bör man
i alla fall söka ordna så, att från industrins sida
en snabbare "omsättning" blir möjlig.
Som slutord kan sägas, att det är av vikt, att
industrin gör klart för sig betydelsen av att ha
en så fullständig representation i Riksdagen, som
omständigheterna medge, samt att den också
söker förmå sina egna män att ställa sig till
förfogande för det viktiga värv, som riksdagsarbetet
i sanning är.
Jämförande olycksfallsstatistik
Civilingenjör C Hjalmar Halldin, LSTF, Stockholm
Jämförande olycksfallsstatistik för företag inom
samma bransch torde vara ett utmärkt
propagandamedel i kampen mot olycksfallen. Man
måste fråga sig varför en fabrik t.ex. har 20
olycksfall per 100 årsarbetare
(olycksfallsfrekvensen), medan en annan har endast 10. Äro
verkligen förhållandena i den förra fabriken så
mycket sämre än i den senare? Eller är intresset för
skyddsarbete större i den senare? Eller äro över
huvud taget siffrorna jämförbara? Samtliga dessa
tre faktorer kunna ha inverkat så att
frekvenserna blivit olika. Särskilt siffermaterialet kan i
många fall inverka mycket på de relativa
siffrorna.
De jämförbara siffrorna i en olycksfallsstatistik
äro baserade på antalet olycksfall, sjukdagar,
invaliditets- och dödsfall, sjukpenning och
kapitalvärden för invaliditets- och dödsfall samt proteser,
kostnad för läkarvård, vilka vägas med antalet
årsarbetare och i fråga om kostnaderna även med
1 000 kr. avlöning. I vissa massproducerande
industrier kan det även vara av intresse att väga
med tillverkad ton produkt.
Försäkringsformen kan ha inflytande på
uträkningen, därför att en del företag står självrisk för
läkarvården, andra däremot ha läkarvården
försäkrad. Dessa senare anmäla därför alla
olycksfall, som medfört läkarbehandling. Sålunda
anmälas även olycksfall, för vilka de skadade inte
DK 313.1 : 658.382.3
erhållit ersättning. Sjukersättning utgår enligt
Försäkringslagens 6 § endast för sjukdom som
varat mer än tre dagar efter dagen för
olycksfallet. Kostnaderna för dylika olycksfall utgöras
endast av kostnaderna för läkarvård och 2 kr. för
det mindre läkarintyget. Företag med självrisk
anmäla däremot inte dylika olycksfall. Häri ligger
en felkälla för de jämförbara siffrorna. Önskar
man få fullt jämförbara siffror, måste alla
olycksfall, som inte ersättas, fråndras. Följande exempel
belyser detta.
Två järnverk hade resp. 38,6 och 36,7 olycksfall
per 100 årsarbetare. Det första hade läkarvården
försäkrad, det andra hade självrisk. Vid
undersökning av verket med försäkring visade det sig,
att de anmälda olycksfallen utan sjukersättning
motsvarade 5,2 olycksfall per 100 årsarbetare, som
måste dras från 38.6, för att få en jämförbar
siffra med det andra verket, vilket inte hade
anmält något dylikt fall. De jämförbara siffrorna
blevo således 33,4 och 36,7. Järnverket med
försäkring var i riskhänseende något bättre än det
andra, fastän den första uppgiften tydde på
motsatsen. Båda verken hade i verkligheten
förhållandevis lika många olycksfall utan
sjukersättning.
Med denna olikhet i försäkringsformerna måste
man behandla endast olycksfall med
sjukersättning för att få fram fullt jämförbara siffror. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
