Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1944 - Motala fläktförvärmare, av Torbj. Vannerus - Lundbergs luftförvärmare, av S Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7. Gastryck
som funktion av
transporterad
gas- och luft-
mängd vid olika
varvtal.
I samband med dessa prov uppmättes även
effektförbrukningen. Kurvorna, fig. 8, visa denna som funktion
av den transporterade luft- pius rökgasmängden. På detta
diagram anges sålunda de av apparaten totalt
transporterade volymerna.
Fläktförvärmaren är en medströmsapparat. Det enda
ställe i fläktförvärmaren, där läckning eller
sammanblandning av luft och rökgas kan ske, är vid labyrinttätningen
vid rotorns periferi. Läckningen har en sådan riktning, att
luft blandas in i den avgående rökgasen. Däremot sker
ingen inblandning av gas i luften utan ren luft erhålles.
Fläktförvärmaren kan därför även användas för
framställande av varmluft till lokaluppvärmning, för
torkändamål eller över huvud taget i alla fall, då ren, varm
luft erfordras och avgaser finnas tillgängliga. Vid
omsorgsfulla prov har man funnit, att läckningen vid
normala driftförhållanden uppgår till ca 4 %.
Ett användningsområde för fläktförvärmaren är följande:
antag att genom ändrade driftförhållanden en ångpanna
visat sig vara i minsta laget. Detta kan bero därpå, att
ångbehovet har stigit eller att man nödgas övergå till ett
lågvärdigare bränsle, så att pannan ej är i stånd att ge
den ångmängd som den tidigare gav. Det ligger då nära
till hands att söka bättra på förhållandena genom att öka
draget medelst en rökgasfläkt placerad efter
pannaggre-gatet. Detta sätt att forcera en panna ger ökad ångmängd
men samtidigt sänkes bränsleekonomin genom att
avgastemperaturen stiger. Om man i ett sådant fall i stället
installerar en fläktförvärmare, som inte tar så värst mycket
större utrymme i anspråk än rökgasfläkten, får man
samma forceringsmöjlighet för pannan men därjämte höjd
i stället för sänkt bränsleekonomi.
Fläktförvärmare kunna byggas med betydande kapacitet.
Det erbjuder ingen svårighet att utföra en rotor med
exempelvis 200 m2 värmeyta, som sålunda genom sin höga
värmegenomgångskoefficient har samma kapacitet som en
Fig. 8.
Effektförbrukning som
funktion av
transporterad
gas- och
luftmängd vid olika
varvtal.
vanlig förvärmare med låt oss säga fyrdubbla värmeytan.
Den fordrar litet utrymme. I stället för tre apparater —
förvärmare, luftfläkt och rökgasfläkt — består
fläktförvärmaren av endast en apparat. Driften är enkel därigenom
att en enda motor med tillhörande regleringsorgan
användes. Genom värmeytornas stora hastighet beläggas dessa ej
med sot. Detta förhållande gynnar den goda
värmeöverföringen och förenklar skötseln. Värmeförlusterna genom
utstrålning bli synnerligen små, beroende på förvärmarens
kompakta konstruktion och ringa storlek.
Torbj. Vannérus
Lundbergs luftförvärmare
Frågan hur man på bästa sätt skall utnyttja
avgasvärmet från smidesugnar eller andra högtemperaturugnar
har på senaste tiden tilldragit sig ett ganska vidsträckt
intresse. Förvärmning av förbränningsluften är den
åtgärd, som ligger närmast till hands. Härigenom återför
man avgasvärme direkt till eldstaden och minskar
bränsleförbrukningen i motsvarande mån. Eftersom
värmekapaciteten hos avgaserna är större än hos
förbränningsluften, kan man emellertid icke överföra allt
avgasvärmet. Eldhärdigheten hos lämpliga förvärmarematerial
samt framställningskostnaden för apparaterna ger en
ytterligare begränsning. Efter luftförvärmaren återstå därför
avsevärda värmemängder, som man söker andra vägar att
utnyttja.
För smärre ugnar har man inte så mycket att välja på.
Såväl ånggenerering i avgaspannor som bränsletorkning
förutsätter ganska stora apparatenheter för att bli
lönande. Av mera allmänt förekommande värmebehov
återstår då ingenting annat än uppvärmning och ventilation
av lokalerna.
Vid förbränning av ett kilogram kol frigöras omkring
6 500 kcal, varav omkring 1 500 kcal går ut med
rökgaserna. Återstående 5 000 kcal frigöras mer eller mindre
direkt i lokalerna. För att skaffa bort detta värme
behöver man omkring 200 m3 luft per kg förbränt kol.
Medeltemperaturstegringen blir då 80°C. Tyvärr blir den
bortgående luften så bemängd med damm, ångor eller
gaser, att den ej kan cirkuleras i lokalen utan helt och
hållet måste ersättas med friskluft. Friskluften måste
förvärmas till en för personalens hälsa lämplig temperatur,
och man står alltså inför det paradoxala förhållandet att
nödgas värma luft som användes till kylning.
Inblåsningen av friskluften är ett besvärligt kapitel. I
smedjor, gjuterier och liknande lokaler har man
knappast någon möjlighet att kapsla in de värmeavgivande
operationerna. Man kan därför ej heller åstadkomma
lämpliga temperaturförhållanden överallt i lokalen. Man får
nöja sig med att få drägliga förhållanden på de egentliga
arbetsplatserna, där personalen uppehåller sig större delen
av tiden. Man anordnar lämpligen en fördelningstrumma
för friskluften med utblåsningsorgan invid de olika
arbetsplatserna.
Innan maü kan undersöka huruvida ventilationsluften
kan värmas medelst avgasvärme, får man göra klart för
Fig. 1. Schematisk bild över kombinerad
luftförvärmnings-och uppvärmningsanläggning vid smidesugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
