Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1944 - Malmgeologisk forskning på Nordostgrönland, av Olof Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
TEKNISK TIDSKRIFT
vid uppgången från Dicksonfjorden till
Langen-talgletschern. Båda mineraliseringarna äro
synbarligen av kaledon ålder.
Enda bly mineral fynd av större intresse är den
år 1934 funna blyglansförekomsten på sydkusten
(ca 50 m över havet) av Wegenerhalvön (fig. 2).
En beskrivning, personligen erhållen från
Gans-ser, har följande lydelse: "Blyglans i små, något
långsträckta fickor, vilka ligga inlagrade i
mass-formig, ostörd sidosten, hela malmförande zonen
tyckes vara konkordant till skiktningen, de
enskilda fickorna hava idiomorf, mestadels
tär-ningsformad blyglans i en starkt brecciös
blandning av karbonat (kalcit). Tillförselgångar äro
icke synbara, fickorna synas helt och hållet
omgivna av sidostenen, storleken ligger mellan 2 och
10 cm3 — undantagsvis större. Zonen, i vilken
malm—karbonatlinserna sporadiskt uppträda, är
10—20 m bred." Det bör bemärkas, att dylik ej
är brytvärd, icke ens på lägre latituder.
Molybden och volfram ha påträffats i små
mängder såsom synbarligen
pegmatitisk-pneumatolyti-ska sulfider resp. volframat i kaledona
migmati-ter. Enligt Wenk och Lupander iakttogos utdragna
amfibolitlinser i metamorfa komplexet i Flyver
fjord. I dessa påvisades idiomorf molybdenglans,
asbest, antofylit och tremolit. Glansens förekomst
är sporadisk och utan praktisk betydelse.
På såväl Cecilianunatakerna som i närbelägna
rullstenar och morängrus fann Wegmann ett
svart, accessoriskt i kvartsfältspatpegmatiter
uppträdande mineral, med omkring 5 i hårdhet. Det
torde här röra sig om volframit. Mineraliseringen
är mycket sporadisk, men ytor med ca 4 cm2
mineral på ca 0,5 nr pegmatit finnas. Endast
enstaka pegmatiter äro volframförande.
Utom en hel del unga, mindre förekomster av
svavelkis finnes den mäktiga svavelkisgången vid
Auspicia på Claveringöns sydkust. Sommaren
1933 drevs här inalles 20 m tunnel, 4,15 m schakt
och 1 m ort samt skärpgravar om 9 m längd och
1,3 m djup. Dessa arbeten gåvo ett fullständigt
snitt av malmen samt fyra stycken ytblottningar.
Gången synes löpa nästan ända ned till kusten
och kunde följas utefter dalen upp till det unga
basaltkonglomeratet och i fält ca 1 500 m. Den
är lentikulär men tycks ha en medelmäktighet
av ca 1,3 m med 88 % kis. Vid lämplig brytning
bör minst 80 % av brutet berg kunna utfås såsom
88 % styckemalm. Synlig malmförekomst eller
den malmtillgång med 88 % kis, som är lätt
tillgänglig utan schaktdrivning och som finns
ovanför en utfraktstunnel till havets nivå, är ca
600 000 t. Antaglig och möjlig malmförekomst
kan under dessa förhållanden skattas till någon
miljon ton. Med de små skutor, som kunna
befara dessa vatten, måste exploatering emellertid
anses teknisk-ekonomiskt outförbar.
Kisförekomsten stryker i 15°0 och stupar 45°0
samt genomskär gnejsen, vilken här ligger i 80°0
med stupning av 60°S. Det är en granitbiotitgnejs
med konforma graniter, som i närheten av
kis-gången är förkislad och dels kaoliniserad samt
svagt kisimpregnerad. Genetiskt har utbildningen
av fyndigheten haft följande förlopp:
upphängning av kiseloxidlösningar utefter en spricka i
gnejsen, utfällning och impregnation av
ascende-rande svavelkis, mekaniska rörelser i den sålunda
bildade kiskvartsfyndigheten, varvid breccia
uppstått, därefter förnyat uppträngande av kvarts
med åderbildning samt mäktig pyritutfällning i
gångmassan, vilket skedde i samband med nya
(troligen tertiära), huvudsakligen i kisgångens
plan skölbildande, kraftiga dislokationer. Vid
Auspiciaschaktet har förekomsten följande
utseende från hängandet till liggandet: gnejs med
granit och något kis, breccia med granit-,
gnejs-och förkislade gnejsstycken, ca 2 dm mäktig
ler-sköl med yngsta generationen kis och bollar av
kvartsitisk kisbergart och omvandlad gnejs, 1,5 m
kiskvartsmassa, varav 1,3 m med 88 % kis —
med fullständigt omvandlade brottstycken av
gnejs och granit, mjuk övergång i breccia till
liggväggens gnejs. Den rikaste kisen innehåller guld
och silver, högst resp. 0,5 g och 25 g per ton kis.
I Scoresbysundsområdet påträffades sommaren
1933 grafit. Denna ligger konformt i den
kaledona gnejsen och förekommer i direkt samband
med syenit och pegmatiter. Dess medelmäktighet
kan skattas till 6 m, och man kan följa
förekomsten över 6 km. Grafithalten är i genomsnitt
endast 0,5 %, men enstaka platser med 5 % finnas.
Malmstråket är en hornfelsartad bergart, troligen
en i kaledon omvandlad prekambrisk kalk.
Mineralen kalcit, skapolit, pyroxen, diopsid samt
glimmer och kvarts äro de vanligaste.
Den största kända förekomsten av kol är
"Jar-ners kulmine" på södra kusten av
Hochstetter-halvön vid ca 75°N. Dessa flötser undersöktes
närmare av Hans Frebold2. Fyndigheten anses
tillhöra callovien-oxfordhorisonten av jura.
Kolens värmevärde är ca 7 000 cal, fuktigheten
ca 2,5 %, askhalt omkring 13 svavel ca 1,5 %,
kol ca 63 %, vatten 7 %, syre + kväve 13 %. I
jämförelse med Jarnerkolen äro Liverpool-landets
liaskol en aning sämre, Jameson-landets rätkol
sämre och Traillöns lilla 15 cm-förekomst av
kar-bonkol betydligt sämre. Om de av norrmännen
vid Kap Stosch funna kolen föreligga inga data.
Hochstetterfyndigheten har ca 25 000 t
lättillgängliga kol, vilka för användning på platsen
och landet däromkring äro av värde och som
reservtillgång för kolning av polarskeppen. Något
försäljningsvärde utåt ha de dock icke.
Om kolfynden på Jameson- och Liverpool-land
har A Rosenkrantz till mig överlämnat
nedanstående beskrivning. "Kul fra Rhaet-lias i
Jameson-land og Liverpoolland. Paa Kortet fig. 4, pag. 25
i min Afh. Medd. om Grl. Bd 110, Nr. 1 er med
sort Farve angivet de Omraader, hvor Rhaet-Lias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
