Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1944 - Kortslutningslaboratoriet vid K. Tekniska Högskolan, av Emil Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
TEKNIS K TIDSKRIFT
framgår, att magnetströmmen för märkspänning,
6 300 V, i tomgång uppgår till 150 A. Med hänsyn
till spänningsfallet mellan släpringar och borstar
och i tilledningarna torde magnetlindningens
resistans behöva ökas från 0,29 till ca 0,32 ohm.
För tomgångsmagnetiseringen åtgår alltså en
magnetiseringsspänning av 48 V. Vid samma
magnetisering är kortslutningsströmmen h0 =
= 309 A eller 1,12 gånger märkströmmen 275 A
(alltså ki = h0:Ia= 1,12).
Aggregatets förluster bestämdes med hjälp av
drivmotorn, på vilken särskilda mätningar
tidigare upptagits. Resultaten framgå också av fig. 3.
Vid omagnetiserad generator äro alltså
friktions-förlusterna för hela aggregat endast ca 18 kW.
Detta låga värde har erhållits därigenom att
ven-tilatorvingarna på generatorns rotor borttagits;
enär generatorn endast korta ögonblick kommer
att vara magnetiserad eller strömförande, har
man intet behov av effektiv ventilation. Vid full
spänning, 6,3 kV, tillkomma ca 47 kW
järnförluster, varjämte magnetiseringseffekten uppgår till
7,2 kW, så att de totala tomgångsförlusterna då
bli ca 72 kW. Motorn räcker visserligen väl till
för att lämna även denna effekt, men för att ej
i onödan belasta institutionens relativt svaga
lågspända trefasnät inkopplas under det korta
ögonblick generatorn vid prov är magnetiserad en del
av pådragsmotståndet i drivmotorns rotorkrets,
så att man då kan utnyttja aggregatets vid en
retardation frigjorda rörelseenergi. Vid 2 950 r/m
besitter den en rörelseenergi av 4 100 kWs. Även
om man under en tid av 0,3 s skulle ta så mycket
som 1 000 kW, dvs. en tredjedel av maskinens
hela märkeffekt, som aktiv effekt, representerar
detta endast 300 kWs, dvs. 7,3 % av den
disponibla rörelseenergin, och detta medför en
sänkning av varvtalet med ca 3,6 %. För
tomgångsförlusterna enbart är påtagligen inverkan på
aggregatets varvtal under så kort provtid av
försvinnande betydelse.
Vid märkström, 275 A, uppgå
kortslutningsförlusterna (efter avdrag av friktionsförlusterna men
inklusive utledningskablarnas resistansförluster)
till 32 kW. Detta motsvarar en effektiv
statorre-sistans Ra =0,141 ohm/fas, alltså nära tre
gånger större än det likströmsmätta värdet. Denna
ökning, som beror på att man vid den tid då
generatorn konstruerades (för ca 30 år sedan) ej
på samma sätt som nu behärskade
tillsatsförlusternas teori, har ej någon väsentligare inverkan
på maskinens arbetssätt som
kortslutningsgenerator. Vid en plötslig kortslutningsström som
uppgår till exempelvis fem gånger den normala
strömmen, stiga visserligen
kortslutningsförlusterna till ca 800 kW, men såsom nyss påpekats
medför även en så pass stor belastning under den
korta tid kortsltuningen varar en ganska
obetydlig sänkning av varvtalet, av storleksordningen
någon procent.
Drivmotorn är märkt: 290 V, 268 A, 150 hk,
2 925 r/m, 50 p/s. Dess primärlindning är
D-kopplad, så att den vid Y-koppling kan anslutas till
ett 500 V nät. Den kan således även användas
i det planerade nya laboratoriet, där
lågspännings-nätet är avsett att utföras för 500 V. Vidare är
dess märkeffekt så pass stor, att den kan
användas som drivmotor även för en åtskilligt större
kortslutningsgenerator, då den nuvarande
generatorn tjänat ut. För närvarande drives den från
institutionens 220 V trefasnät, och dess
belastningsförmåga är ändock fullt tillräcklig. Det har
därvid slumpat sig så tursamt, att ett till
institutionens samlingar hörande motorskåp och ett
pådrag för tung start kunde användas utan några
ändringar, så att dessa apparater ej behövde
nyan-skaffas.
För en kortslutningsgenerator är det av stor vikt,
att man har en i spänningshänseende riklig
matare. Tyvärr har dock institutionen vid val av
matartyp varit bunden av det på aggregatets
nuvarande uppställningsplats givna utrymmet,
varför man fick begränsa sig till att välja en matare
som kunde ge maximalt ca fem gånger högre
spänning än den som behövs för att i tomgång
magnetisera upp generatorn till märkspänning.
Enligt de här nedan refererade undersökningarna
visade det sig, att anläggningens
kortslutningseffekt hade kunnat ökas något, om mataren varit
ännu rikligare i spänning. Å andra sidan torde
det få anses klokt, att man ej pressar
kortslutningsgeneratorn för hårt i detta avseende; dess
livslängd avtar nämligen därvid.
Matarens märkning är: 41,6 kW, 208 V, 200 A,
3 000 r/m, 220 V magnetiseringsspänning. Den är
försedd med kompenseringslindning, så att dess
belastningskrets inför minsta möjliga extra
induktans i huvudrotorns magnetlindningskrets. Detta
är av viss betydelse för att de vid plötslig
kortslutning uppstående extraspänningarna i
rotorkretsen skola hållas nere så mycket som möjligt.
Fig. 4 visar matarens tomgångskarakteristika TK
samt dess (beräknade) belastningskarakteristika
BK, då den arbetar på en resistans av 0,32 ohm
(dvs. kortslutningsgeneratorns magnetlindning
0
0 1 2 3 4 A magn.ström
Fig. 4. Matarens tomgångs- och belastningskarakteristikor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
