Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1944 - Blixtströmmar i lågspänningsanläggningar, av Harald Norinder och C E Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 maj 19 A A
553
Blixtströmmar i lågspänningsanläggningar
Professor Harald Norinder, LSTF, Uppsala, och
civilingenjör C E Olsson, LSTF, Mölndal
De atmosfäriska överspänningar och därmed
sammanhängande överströmmar, som uppstå i
lågspänningsanläggningar, äro delvis orsakade
av direkta blixtnedslag i ledningsnätet. Till
övervägande del bestå de dock av indirekta
överspänningar, som uppstå vid åskväder i närheten av
ledningarna. De direkta överspänningarna kunna
uppnå betydande storlek och det ligger i sakens
natur att de ofta orsaka betydande skador på
ledningsnät och installationer. De direkta
överspänningarna äro genom lågspänningsnätens
byggnad till sin storlek begränsade. På grund av
lågspänningsinstallationernas relativt låga
isola-tionsnivå är dock dessa överspänningars
störningsverkan förhållandevis mycket större i
låg-spänningsnät än motsvarande överspänningars
inom ett högspänningsnät, där isolationsnivån
vanligen ligger högre i förhållande till
överspänningen.
Av tidigare publicerade uppgifter1 framgår, att
enbart skadorna på mätare genom
överspänningar uppgå årligen till ca a/2 % av totala
mätar-beståndet. Våra undersökningar synas peka på
att ca 10 % av samtliga installationer årligen
utsättas för atmosfäriska överspänningar.
Uppgiften härstammar från undersökningar, som
utförts sommaren 1943 inom ett område i västra
Sverige. Området hör till de mera åskrika i landet,
och ett medeltal för hela landet bör därför bli
lägre. Vidare är givetvis undersökningsperioden
för kort för att kunna lämna ett tillförlitligt värde,
men siffran kan dock ge ett begrepp om
storleksordningen på överspänningarnas omfattning.
I flertalet installationer, som träffas av
överspänning, uppstå inga omedelbart synliga skador eller
också skador av till synes oväsentlig art såsom
söndriga glödlampor, sönderbrända säkringar o.d.
Personer, som vistas i de berörda lokalerna,
berätta också ofta om eldslågor, som slagit ut från
kopplingdosor, strömbrytare o.d. Det är
sannolikt, att installationen genom blixtströmmen blir
försvagad i en viss del, vilket sedan kan utveckla
sig till ett allvarligare fel, som kan orsaka
eldsvåda eller beröringsfara. Om man från denna
utgångspunkt även beaktar installationernas stora
antal och utbredning — antalet installationer i
DK 551.594.221 : 621.315.1.015.34
vårt land som kunna bli utsatta för
blixtöverspänningar torde vara minst 500 000 — vågar
man nog påstå, att de årliga skadorna genom
sådana överspänningar uppgå till flera hundra
tusen kronor. I ekonomiskt hänseende synas de
därför vara av fullt jämförbar betydelse med
motsvarande skador inom högspänningsanläggningarna.
De förberedande undersökningarna av
överspänningsproblemet i lågspänningsanläggningen böra
bedrivas efter tre linjer; undersökning av
överspänningarnas och blixtströmmarnas storlek och
form, undersökning av
lågspänningsinstallationernas isolationsnivå och inbördes
isolationsko-ordination, och en systematisk insamling av
statistikmaterial, avseende åskskador inom
låg-spänningsnäten. Dessa undersökningar kunna
bedrivas parallellt för att senare samordnas.
För utförda undersökningar av
lågspänningsinstallationernas isolationsnivå och
isolationsko-ordination har redogjorts i den förutnämnda
artikeln1. Här skall framläggas resultaten av de
första orienterande undersökningarna av
blixtströmmarnas storlek, vilka utförts sommaren
1943 inom ett distributionsområde i västra
Sverige tillhörande Yngeredsfors Kraft AB.
Undersökningarna komma att kompletteras med
oscillografiska mätningar av överspänningarna.
De redan erhållna resultaten torde dock vara av
sådant intresse att en förhandspublicering redan
nu är motiverad.
Mätmetod
För mätning av impulsströmmar, orsakade av
blixturladdningar, använder man som bekant
den genom impulsströmmen framkallade
magnetiseringen i stålstavar. Vid de här i landet
tidigare utförda mätningarna ha använts mätstavar,
vilka tillverkats vid Institutet för
Högspänningsforskning i Uppsala. Stavarna bestå av ett knippe
ståltrådar, till ett antal av ca 400. Varje tråd
med en diameter av ca 0,25 mm har en längd av
ca 50 mm och består av en stållegering med
lämpliga egenskaper i fråga om remanens och
härdning. I rostskyddande syfte är trådknippet
inneslutet i ett tillsmält glasrör. För uppmätning
av den genom en impulsström alstrade magne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
