Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 1 juli 1944 - Värme-, ventilations- och sanitetstekniska installationer i Södersjukhuset, av Axel Theorell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
801
Fig. 2.
Interiör från [-panncentralen.-]
{+panncentra-
len.+}
veransprov ha givit mycket goda resultat. Två av
pannorna beräknas vara tillräckliga att vid
forcering täcka det maximala ångbehovet, varför
den tredje pannan står helt i reserv.
Det kan måhända tyckas att pannreserven är
onödigt riklig, men man må då det gäller ett
sjukhus betänka, att bristande ång- eller
värmetillförsel helt enkelt icke får förekomma. I en
industri, där reserven vanligen är betydligt mindre,
kan ett missöde i pannrummet på sin höjd betyda
driftstopp med därmed förenade ekonomiska
följder, medan vid ett sjukhus, där 1 200 sjuka
människor vårdas, ett driftstopp kan gälla livet
för flera av dessa En sådan eventualitet får man
helt enkelt icke riskera.
Avloppsångan från turbinerna av 1,5—2 at ö
ledes dels till värmeväxlare, motströmsapparater,
för värmning av det i värmesystemet
cirkulerande vattnet och för beredning av varmt
förbruk-ningsvatten, dels direkt till förbrukningsställena
för sterilisering, desinfektion, kök och
tvättinrättning. Endast för de i den senare befintliga
ång-manglarna och strykpressarna användes en
oväsentlig mängd reducerad färskånga. Denna
kombinerade värmekraft—drift i förening med goda
villkor för samköming med Elverket har
resulterat i de lägsta elkraftkostnader i något svenskt
sjukhus av denna storleksordning.
Uppvärmjiingssystem
Vid val av uppvärmningssystem valdes àv kända
skäl pumpvarmvattenvärmeledning för de olika
byggnaderna och byggnadsdelarna. Även om
andra system undersöktes och prövades fann man
snart, att ingen allvarlig konkurrent härtill
uppträdde. Endast vid frågan om sättet för värmets
transport från värmecentralen till förbruknings-
ställena kunde olika möjligheter förekomma,
nämligen
transport av ånga från centralen till
undercentraler i byggnaderna, där värmeledningsvattnet
värmes med ånga i motströmapparater,
transport av hetvatten från centralen till
undercentraler med omformare i likhet med föregående,
transport av varmvatten från centralen direkt
till värmekroppar i byggnaderna.
Utförda beräkningar ha visat, att det
sistnämnda alternativet är att föredra ur ekonomisk
synpunkt, och det har därför genomförts. Fördelarna
med hetvatten göra sig icke gällande vid en
anläggning av så ringa horisontal utsträckning som
denna, då besparingarna i rördimensioner icke
uppvägas av kostnaderna för undercentralerna,
ökade värmeförluster och ökat behov av skötsel.
Ej heller har ångsystemet visat sig ekonomiskt
motiverat för hela anläggningen. För delar därav,
dvs. den övre delen av byggnaden (se nedan) har
däremot detta system av andra skäl föredragits.
Värmetransporten för uppvärmningsändamål
sker alltså med varmvatten av max. + 90°C,
vilket via blandningsventiler pumpas direkt till i
rummen uppställda radiatorer av vanligt
utförande. Vattnet värmes såsom förut nämnts i
värmecentralen medelst motströmsapparater.
Volymförändringarna vid avkylning och
uppvärmning tas upp av slutna expansionskärl,
placerade i värmecentralen. Kärlen fyllas i erforderlig
grad med tryckluft för bildande av luftkudde.
På grund av sjukhusbyggnadens stora höjd har
värmesystemet måst uppdelas i två zoner med
helt skilda vattenrum, emedan i annat fall det
statiska vattentrycket i de lägst belägna
värmeelementen skulle bli för högt för dessas
hållfasthet. Den övre zonen, som omfattar
sängbyggnaden över 6 tr., har egna motströmsapparater,
pumpar och expansionskärl.
Fig. 3. Ångan överföres till den egna kraftcentralen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
