Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 5 augusti 1944 - Teknik och taktik i bombkriget — den allierade luftoffensiven mot tyska hemorten under senare hälften av 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
914
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Engelsk rekonstruktion av tyska
raketprojektiler för jaktflygplan.
i proportion till infrarödstrålningens intensitet. Med hjälp
av ett katodstrålerör kunna laddningarna omvandlas till
synliga bilder i ett slags televisionsmottagare. Med hjälp av
denna metod skulle det sålunda bli möjligt för
bombfälla-ren och navigatören i flygplanet att få en kontinuerlig bild
av den för ögat osynliga markytan.
Denna princip kan emellertid tillämpas även i fråga om
annan strålning än infrarödstrålningen, vilken är behäftad
med vissa nackdelar, som göra att den lämpar sig mindre
väl för ifrågavarande ändamål. Televisionsmetoden torde
därför numera ha kompletterats med andra metoder, t.ex.
ekoradio. Från en i flygplanet inbyggd sändare kastas
radiovågor mot markytan, där de reflekteras och åter
uppfångas av en mottagare i flygplanet. Det blir härigenom
möjligt att med stor säkerhet bestämma flygplanets höjd
och läge i förhållande till målet, vilket är nödvändigt
fölen effektiv bombfällning. Principiellt utgör denna metod
en direkt motsvarighet till ekolodningen på sjön.
Samtidigt som man sålunda strävar efter att underlätta
anfallet med hjälp av ekoradioprincipen, söker man
neutralisera luftförsvarets ekoradio. Detta kan ske antingen
genom att den anfallande stör försvarets ekoradio genom
radioutsändning på samma frekvens, varigenom det blir
avsevärt svårare eller rentav omöjligt att effektivt dirigera
nattjaktplanen, eller också kan man uppnå samma mål
genom ett slags elektriskt kamoflage. De anfallande
bombplanen ha t.ex. släppt ner stora mängder stanniolstrimlor
eller stanniolbeklädda pappersremsor. Avsikten härmed har
varit att störa den tyska ekoradion. Ekoradiovågorna
reflekteras nämligen mot stanniolstrimlorna, och de
reflekterade vågorna kunna därigenom ge upphov till felaktiga
lokaliseringsdata.
En annan form av radiokamoflage visa Mosquitoplanen
ett exempel på. Dessa plan, som huvudsakligen äro byggda
av trä, bjuda små reflexionsmöjligheter för radiovågorna,
och de lära därför vara mycket svåra att effektivt följa
med ekoradion.
Även försvaret har i ökad omfattning tagit ekoradion i
bruk. Så lär man t.ex. kunna ge eld i mörker från
jaktflygplanen, utan att det anfallande bombplanet syns och
detta endast med hjälp av ekoradioinriktning.
Utvecklingen av de tyska försvarsmedlen domineras
emellertid av raketvapnet. En typ av detta vapen är
raket-spärren. Konstruktionen synes innefatta en
inriktningsanordning, vilken utgöres av 1,5—2 m långa smala parallella
järnskenor, vilka med lämpliga mellanrum fixeras i rader
på marken. Vid varje järnskena är en raket med
tillhörande ståltråd upphängd ijied hjälp av en gejdanordning.
Vid utskjutningen bibringas raketen genom järnskenan den
rätta utgångsriktningen, varför raketernas fallskärmsburna
ståltrådar efter utskjutningen tillsammans bilda en ridå,
genom vilken flygplan icke kunna komma fram utan att
snärjas in eller bringa de vid trådarna fästade minorna till
utlösning.
Raketprincipen har emellertid främst utnyttjats för att
framdriva olika slags projektiler, såsom bomber
(lufttorpeder) och artilleriprojektiler. Vissa tyska jaktplan ha
sålunda utrustats med raketkanoner för bekämpning av
bombplansformationerna. Härigenom vinner man den
fördelen att räckvidden blir längre och banan rakare, vilket
ökar precisionen. Härtill kommer att projektilvikten torde
kunna ökas, vilket är liktydigt med att verkan av det
enskilda skottet ökas, utan att vapnets vikt och storlek
behöver överstiga det för jaktflygplan godtagbara måttet.
Av lufttorpederna finnas flera olika typer, av vilka t.ex.
det bekanta spökflygplanet från Bornholm utgör en. Om
Fig. 2. Bristol Beaufighter
bombplan under
raketavfyr-ning. Planet har fyra raketer
under varje vinge; en hel salva
motsvarar i eldverkan en lätt
kryssare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
