- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
960

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

960

TEKNISK TIDSKRIFT

dk 658.54

Verkstäderna och arbetsstudierna, av E A Forsberg,
G Ingelman och G Toller, Tidskriften Verkstäderna,
Stockholm 1944. 174 s., 94 fig. 4 kr.

För utbildning av de arbetsstudieingenjörer och
arbets-studiemän, som erfordrats för de ytterligt omfattande
uppgifter, vilka varit och äro förknippade med
arbetsstudierna, har Industriförbundet, Verkstadsföreningen och IVA
m.fl. nedlagt ett stort och värdefullt arbete. Trots detta har
efterfrågan på specialutbildad personal överstigit
tillgången med påföljd att en hel del företag måst lösa sina
arbetsstudieproblem själva, vilket självfallet medfört
svårigheter att skapa fullt enhetliga linjer för
arbetsstu-diernas genomförande ute på arbetsplatserna, även om
grunderna i stort sett varit gemensamma.

För verkstadsindustrins del har detta, trots den allt mer
markerade enhetlighet i fråga om tillämpningen, som
numera kan konstateras, lett till att Verkstadsföreningen —
kanske i viss mån med hänsyn till det senaste avtalets
formulering i fråga om arbetsstudierna — insett betydelsen
av att skapa en gemensam bas för arbetsstudier inom
verkstadsindustrin.

Detta har kommit till uttryck bl.a. i föreliggande
handbok, vilken till författare har verkstadsindustrins främsta
sakkunniga på arbetsstudieområdet. Även om den i första
hand riktar sig till denna industri, har den genom sin
logiska och klara gestaltning otvivelaktigt det allra största
intresse även för representanter inom andra
industrigrupper.

Boken är uppdelad i fem kapitel, som behandla
arbets-studiemannens kvalifikationer, arbetsstudiearbetets
organisation, spilltids- och metodsstudier, ackordssättning
m.m.

Det första avsnittet riktar sig självfallet närmast till
yrkesutövarna men också — och icke minst — till dem,
som ha för avsikt att ägna sig åt arbetsstudieyrket.
I kapitlet om arbetsstudiearbetets organisation ha förf. i
klar och koncentrerad form behandlat olika hjälpmedel
för arbetsstudierna, metoder för tidtagning och
tempouppdelning och lämnat värdefulla råd och anvisningar vid
arbetsstudiers införande, ackordsstatistik och för
arbets-instruktioner.

I bokens avsnitt om spilltids- och metodsstudier har man
lyckats att på ett utomordentligt intressant sätt belysa
dessa viktiga avsnitt av arbetsstudieområdet, och det är
verkligen att hoppas, att de råd och anvisningar, som här
ges, också komma att beaktas inom industrin. Icke
minst i fråga om metodsstudierna och den därmed
sammanhängande självkostnadsberäkningen har industrin i
allmänhet mycket att lära, och under alla omständigheter
har denna sida av arbetsstudieverksamheten tyvärr ofta
försummats. Förf. ha också ägnat en stor del av boken
åt dessa viktiga ämnen, som det även för våra tekniska
skolor är anledning visa den största uppmärksamhet,
varför boken även för dessa varmt rekommenderas.

Vad slutligen sista kapitlet beträffar, som avhandlar
ackordssättningen, ha förf. med rätta ägnat denna sida
av arbetsstudiearbetet stort intresse och också haft ett
utomordentligt rikt material att ge av. Det är många och
svåra problem, som äro förknippade med själva
ackordssättningen, vilka förf. belyst ingående och i direkt
anslutning till avtal och arbetsdomstolens domar. Detta ger
boken ett oskattbart värde för alla de personer, det må
vara verkstadsingenjörer, arbetsstudiemän eller
arbetsledare, som syssla med dessa frågor. Genom en mångfald
exempel och råd har här skapats en handbok, som fyller
en lucka i vår litteratur icke enbart för verkstäderna utan
även inom andra industriområden.

Det är att hoppas, att boken skall vinna den mest
vidsträckta spridning och ge anledning till en mera enhetlig
och klar inställning och behandling av de olikartade
problem, som äro förknippade med arbetsstudierna.

H Jönsson

TNC

16. Maskin, generator, ackumulator m.m.

I nedanstående definitioner har ett försök gjorts att
skilja mellan omformning och omvandling av energi. I
överensstämmelse med den vanliga betydelsen av ordet
"omformare" får verbet omforma avse ändring av energi
med bibehållande av dess art, medan omvandla får
innebära en mera djupgående ändring, som sträcker sig till
själva energiarten: kemisk energi, värme, mekanisk energi
osv. Den vanliga termen "energiform" har förklarligt nog
undvikits i sistnämnda bemärkelse.

omvandlare, don (eller möjligen anläggning) för
omvandling av energi, dvs. ändring av energi från en art till en
annan, såsom från kemisk energi till värme, t.ex.
bränsle-eldad ugn, eller från värme till mekanisk energi, t.ex.
värmemotor eller från mekanisk energi till elektrisk,
el-generator

omformare, don för omformning av energi, dvs.
ändring av energi antingen utan omvandling till annan
energiart eller med återgående sådan omvandling, t.ex. mekanisk
omformare, elomformare; exempel på mekaniska
omformare äro kuggväxel, skruvväxel, vev- och
vevstaksmeka-nism; exempel på elomformare äro transformator,
strömriktare, roterande omformare, av vilka den sistnämnda
oftast omvandlar en större eller mindre del av den
elektriska energin till mekanisk och denna tillbaka till elektrisk
maskin, don för energiomvandling eller -omformning
eller för materialbearbetning eller -behandling, varvid som
ett väsentligt led i funktionen ingår rörelse av till donet
hörande och därav styrda delar som under dess
användning äro i ständig gång, t.ex. elmotor, ångmaskin, svarv,
symaskin, slåttermaskin

Anm. Materialbearbetning eller -behandling "med maskin"
ställes ofta i motsats till samma arbete utfört "för hand",
t.ex. i uttrycken maskinsydd, handsydd, maskinskrift,
handskrift. Ordet "maskin" bör ej användas för don för
enbart förflyttning, t.ex. vagn, lyftkran, ävensom pump och
fläkt betraktade uteslutande som förflyttningsdon för
vätska, gas m.m.

generator, 1) omvandlare till icke mekanisk energi;
genom attribut eller förled anges den energiart till vilken
omvandling sker, t.ex. elgenerator, värmegenerator,
köldgenerator; 2) don för framställning av ämne avsett som
energikälla eller i vissa fall som energiupptagare, t.ex.
gasgenerator, ånggenerator (= ångpanna), isgenerator

motor, maskin för omvandling från icke mekanisk energi,
eller för omformning från mekanisk strömningsenergi
eller ackumulerad mekanisk energi, till mekanisk energi
av en för teknisk drift lämplig form; genom attribut eller
förled anges den tillförda energins art eller form; t.ex.
värmemotor, elmotor, vindmotor, fjädermotor

ackumulator, don (eller möjligen anläggning) för
lagring av energi, antingen med bibehållande av dess art
eller med återgående omvandling; genom attribut eller
förled anges i regel arten av den energi som tillföres och
uttas, t.ex. mekanisk ackumulator, värmeackumulator,
elackumulator; exempel på mekaniska ackumulatorer äro
urfjäder, svänghjul, vattenmagasin för en kraftstation,
hydraulisk ackumulator med tryckluftsbehållare eller med
viktbelastad kolv

Anm. Ordet ackumulator användes i speciell betydelse i
"acetylenackumulator", som är en behållare för acetylen
löst i aceton.

Som redan förut framhållits mottas tacksamt
läsekretsens påpekanden till dessa definitioner under adress TNC,
Västerås. J W

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:16:01 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1944/0972.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free