- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
961

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19 augusti 19bi

961

Det svenska segelflygplanet Fi 1

Kand. ing. / Weibull, Halmstad

Vid den tidpunkt då AB Flygindustri beslöt att
projektera och tillverka ett inhemskt segelflygplan
fanns det i stort sett endast två ensitsiga
standardtyper i vårt land. Den ena var då redan i
användning, nämligen övnings- eller skolsegelplanet
Grunau Baby, den andra skulle just börja byggas,
nämligen det högvärdiga segelflygplanet Weihe,
som utomlands bl.a. gjort topprestationer inom
de tre rekordgrupperna höjd, sträcka och
uthållighet. Båda voro av tyskt ursprung och tillverkades
här i landet på licens.

Man brukar enklast ånge ett segelflygplans
prestanda i bästa glidtal och minsta
sjunkhastig-het. Sålunda har Grunau Baby ett bästa glidtal
på 1 : 18, under det att Weihes år 1 : 29. Minsta
sjunkhastighet vid normal flygvikt är för Baby
0,85 m/s och för Weihe 0,64 m/s. Skillnaden är
ju avsevärd, men så är också deras
användningsområde helt olika; det första planet är till för
att skola glidflygarna, det andra för att
vidareutbilda erfarna segelflygare i den högre skolan,
dvs. i höjd- och sträckflygningens svåra konst.
Weihe med sin stora spännvidd och dyrbara
konstruktion kan givetvis ej sättas i händerna på
nybörjare, särskilt som den fordrar avsevärt större
flygskicklighet än Baby. Steget mellan de båda
typerna är stort. Den tvåsitsiga, högvärdiga typen
Kranich — även den en tysk, i Sverige
licens-byggd konstruktion — tjänar i viss mån som
övergångsflygplan, men ställer sig mycket dyrbar,
i synnerhet för de enskilda klubbarna.

Projektering

Detta var i stort sett den segelflygmateriel, som
fanns i landet när Fi 1 började projekteras.
Avsikten var nu att få fram ett mellanting mellan
de båda omtalade ensitsiga segelflygplanen. Det
bestämdes att typen skulle bli ett övningsflygplan,
men något mer högvärdigt än Baby. Efter ett
första projekt, som kom så långt att en
vind-tunnelmodell tillverkats och provats i KTH:s
vindtunnel, beslöts en radikal förbättring av dess
prestanda och en utvidgning av dess
användningsområde. Från att i sitt första stadium ha varit
ett om Babyn påminnande, medelvärdigt
övningsflygplan, blev det nu i sin slutgiltiga form ett
högvärdigt övningsflygplan, tillåtet för avancerad

Föredrag i Flygtekniska Föreningen den 30 mars 1944.

DK 629.135.15

flygning. Det var civilingenjör Törd Lidmalm
som projekterade och konstruerade Fi 1, och
luftfartsmyndighetens granskning av
beräkningsunderlaget utfördes av flygingenjör Bo Lundberg.

De krav, som blevo bestämmande för typen, voro
— som de bruka bli — av många och skiftande
slag. För det första ansågs att flygplanet skulle ha
så goda prestanda, att det snarare måste betraktas
som högvärdigt än medelvärdigt. Detta innebar
givetvis större tillverkningskostnad, men ansågs
väl motiverat, emedan högvärdiga typer ge god
flygekonomi, dvs. billig flygtid. Detta framgår
om man jämför flygtiden per start mellan ett
högvärdigt och medelvärdigt flygplan. I medeltal har
det sålunda visat sig, att ett flygplan av Weihes
art vid termikflygning ger sex gånger längre
flygtid per start än ett flygplan av Babys art. Orsaken
till att det högvärdiga planet ger så mycket mer
segelflygtid framgår bäst av hastighetspolaren,
dvs. kurvan över sjunkhastigheten vid olika
horisontalhastigheter.

En jämförelse mellan de båda kurvorna i fig. 1
ger följande upplysningar: kurvan A representerar
ett konventionellt övningssegelflygplan, kurvan
B ett högvärdigt. Den väsentligaste förbättringen
i prestanda är inte så mycket den mindre
sjunkhastigheten hos B, som fastmer kurvans flackare
förlopp, vilket betyder att sjunkhastigheten ökar
långsamt med ökad flyghastighet. För föraren
innebär detta bl.a. att han utan större olägenhet
kan trycka planet, dvs. göra en snabb glidflykt,
för att komma ur ett otrevligt fallvindsområde.

i.

Fig. 1. Jämförelse mellan hastighetspelaren för A ett
medelvärdigt, B ett högvärdigt segelflygplan.

Vs m/s Sjunkhastighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1944/0973.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free