Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 26 augusti 1944 - Kraftverkens issvårigheter, av Bertil Hagström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 augusti 19bi
991
Kraftverkens issvårigheter
Civilingenjör Bertil Hagström, LSTF, Stockholm
Isbildningen i vattendragen i sina olika former
av ytis och sväll föranleder isdämningar i
forssträckor eller trånga passager, och isbildningen i
vattenvägarna inom kraftverken, i främsta
rummet vid luckor och grindar, vålla kraftverken
stora svårigheter, i många fall också stora
förluster genom att effekten reduceras eller att
driften måste stoppas. Dessa fenomen ha därför
ägnats stor uppmärksamhet ända från
vattenkraftteknikens barndom. Regleringen av vattendragen
medför ju, att sträckor med lugnare framrinnande
vatten uppstå, vilket ökar möjligheten för ytisen
att bildas. I allmänhet räknar man med att ett
vattendrag eller en kanal icke lägger sig, då
vattenhastigheten överstiger 0,6—0,7 m/s. De på de
senaste åren vid flera kraftverk genomförda
höjningarna av dämningsgränsen torde i flera fall
ha medfört ytterligare förbättrade förhållanden.
Ytisbildningen framför kraftverken är nämligen
i hög grad önskvärd av flera orsaker. I första
hand motverkar den överkylning av vattnet och
förebygger eller åtminstone minskar avsättningen
av sväll på grindarna och isavsättningar på
luckor och murverk. Vid måttliga strömhastigheter
lyckas man underlätta bildandet av ytis genom
att lägga ut länsor, som minska vattnets
ythastig-het. Den bildade ytisen bryts dock lätt sönder och
kommer i drift genom vattenståndsvariationerna,
Bearbetning av föredrag i avd. Väg- och Vattenbyggnadskonst
den 8 april 1940.
DK 627.88
som man ibland söker begränsa genom lämplig
samköming mellan kraftverken.
För de speciella isförhållanden som råda i
Götaälv, där man även måste ta hänsyn till sjöfarten,
samt i Umeälv, har överingenjör Axel Ekwall
(1881—1940) redogjort i en rapport till
världskraftkonferensen i Berlin. Enligt uppgift har man
inom Vattenfallsstyrelsen fortsatt studierna av
isförhållandena i Götaälv och Vänern bland annat
genom att följa variationerna i
vattentemperaturen. Liknande studier ha utförts vid ett flertal
floder utomlands.
Generellt gäller, att storleken och
djupförhållandena hos ovanliggande sjöar ha en mycket
stark inverkan på vattentemperaturen. Ett
exempel härpå visas i fig. 1, vilken välvilligt ställts till
förfogande av Indalsälvens Regleringsförening.
Mätningarna ha utförts av Statens
Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt, som under flera år
bedrivit systematiska temperaturmätningar i dessa
trakter. Kurvan börjar vid sjön Juveln uppemot
gränsen till Norge och sträcker sig ned till trakten
av Sunnås nedanför Ragunda. Avståndet mellan
Lit och Stugun är ungefär 5 mil, vilket ger en
uppfattning om längdskalan.
Man ser, att de stora och djupa sjöarna Kallsjön
och Storsjön ha en mycket gynnsam inverkan så
till vida, att vattentemperaturen är omkring 0,4°
à 0,7° högre, då älven går ut ur sjön än vid
inloppet. Temperaturen faller på de egentliga älv-
Fig. 1. Vattentemperaturens variationer i Indalsälvens övre lopp vid ett par tillfällen 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
