- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
1148

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 7 oktober 1944 - Lufthav, Vejr og Klima, av Anders Ångström - Asea - Elektrofirman Atermo, Lindberg & Co. - TNC: 20. Verbalsubstantiv på -ing i st.f. -ning, av J W

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1148

TEKNISK TIDSKRIFT

värld inoin vilken de satser, som för 50 år sedan
betecknades som naturlagarna, verkligen stå sig och kunna
användas med hopp om praktiskt taget riktiga resultat.

Lysgaards populära meteorologi föranleder knappast i
och för sig dessa reflexioner, ty framställningen är
mycket litet teoretisk, och den dynamiska meteorologin har
icke en stor plats i den. Det är snarast innehållets
kontrastverkan i förhållande till den moderna naturvetenskap,
som nu påkallar vår uppmärksamhet, och till den
"väderlekslära" söm förelåg knappa 100 år tidigare, som gör
dessa betraktelser aktuella. Vad Lysgaard velat uppnå
ined sin framställning är helt enkelt att ge en lättfattlig
och praktiskt inriktad framställning av den moderna
meteorologin och dess hjälpmedel och praktiska tillämpning
inom väderleksprognostiken. Man får läsa om de
meteorologiska instrumenten, om atmosfären och dess
sammansättning, om lufttryck, temperatur och fuktighet osv. Man
får en lättfattlig framställning av det försök till syntes
av väderleksförloppet vid cyklonernas uppträdande, som
framställts av Bergenskolan, och till slut får man i
sammanträngd form en del för våra trakter aktuella
upplysningar om klimat och klimatvariationer.

Bokens förtjänster ligger i, att den är lättfattlig och
konkret. Den meddelar en mängd praktiskt vetande just
av det slag som kommer till användning för oss litet var,
antingen vi äro sjökaptener, ingenjörer, jordbrukare eller
på något annat sätt beroende av väder och vind. Dess
brister ligga främst i en oklar disposition. De olika
kapitlen ha sannolikt i viss utsträckning utgjort fristående
framställningar, som här sammanfogats till ett helt. Detta
torde vara anledningen till de ganska talrika
upprepningarna. Ordningen mellan kapitlen blir under sådana
förhållanden ju i viss grad likgiltig; men man saknar den
klarhet och reda, som vinnes om ett följande kapitel i
viss grad bygges upp på det vetande som meddelats i ett
föregående. Särskilt föga tilltalande synes mig klyvningen
av väderleksläran vara i två av varandra nästan oberoende
kapitel; det ena om "Fronter, Bølger og Virvler", det andra
om förutsägelser. En mycket mera intim sammansvetsning
av dessa framställningar hade varit till båtnad.

Den stora mängd faktiska upplysningar och uppgifter
som lämnas är så vitt jag kunnat finna med få undantag
riktig. Felaktig är emellertid uppgiften att vatten skulle
ha 50 % större utstrålningsförmåga än snö. De ha
praktiskt taget båda en utstrålningsförmåga som obetydligt
skiljer sig från den svarta ytans, vattnets är omkring 90 % och
snöns säkert mellan 95 och 99 % av den. Den enda av
Lysgaard beskrivna aktinometern är väl numera av
enhälliga kommissioner utdömd såsom oanvändbar för sitt syfte.

De framförda anmärkningarna synas mig emellertid väga
jämförelsevis lätt vid sidan av bokens avgjorda förtjänster.
Den är dessutom en av de få ingående populära
framställningar som föreligga på nordiskt språk, och bland
dessa är den otvivelaktigt den mest innehållsrika i fråga
om konkreta uppgifter. Anders Ångström

Asea, Västerås. Reklambladen "Kontraktionsbrytare",
"Motorskåp för små motorer" och "Små telfrar". För
kon-traktionsbrytarna, som alltmer ersätta oljebrytare av äldre
typ, går det endast åt så mycket olja, som det erfordras
för att släcka ljusbågen och för isolationen över de öppna
polerna. Motorskåpen äro avsedda som skydds- och
manöverapparater för de minsta typerna av trefasmotorer
upp till ca 3 kW vid 380 V, men de kunna även användas
för små enfas- och likströmsmotorer. Firmans småtelfrar
för 125 till 500 kg last äro avsedda att möta efterfrågan
på en billigare och enklare telfertyp med låg hastighet.

Elektrofirman Atermo, Lindberg & Co., Göteborg.
Katalog över Atermo elektriska apparater för 1944, upptagande
bl.a. motorskydd med och utan friutlösning, kontaktorer,
flottörströmbrytare, reläer, amperemetrar, automatiska
likströmspådrag och elstängselapparater m.m.

TNC

20. Verbalsubstantiv på -ing i st.f. -ning

Av de flesta verb kan man genom att foga ändelsen -ning
till verbstammen bilda en särskild typ av verbalsubstantiv,
som i första hand uttrycka en verksamhet eller ett skeende
men ibland även t.ex. det konkreta hjälpmedlet eller
resultatet. Så kan man exempelvis av verbet lind-a bilda
substantivet lind-ning, som betyder dels verksamheten alt
linda, dels föremålet lindning; endast i sistnämnda fall
kan ordet förekomma i pluralis: "lindningarna skola
impregneras omedelbart efter lindningen".

I sammanhanget kan nämnas att användningen av
verbalsubstantiv på -ning som förled i sammansättningar varit
föremål för en TNC-spalt i Tekn. T. 1942 h. 32, s. 371,
avtryckt i publikationen TNG 3 s. 28.

Den stora användbarheten av dessa verbalsubstantiv har
gjort att — såsom den tekniska allmänhetens
korrespondens med TNC ger vid handen — vissa fall, då ändelsen
-ning övergår till enbart -ing, tilldragit sig uppmärksamhet
och vållat tvekan eller rent av lett till felaktiga slutsatser.
Det heter ju bon-ing, hyvl-ing, poler-ing, överför-ing. Sker
detta alldeles regellöst?

Det behövs ingen mödosam efterforskning för att man
skall finna, att förekomsten av -ing i denna ordtyp kan
ha tre olika anledningar. Antingen föreligga stavningsskäl
eller uttalsskäl, eller också får man söka orsaken i
språkhistoriska omständigheter — vilka dessa äro skall här
förbigås. Följande tre fall kunna uppställas, här ordnade
efter de angivna orsakerna.

Ändelsen -ing träder i stället för -ning:

a) då verbstammen själv slutar på n, t.ex. ren-ing,
för-tenn-ing, räkn-ing;

b) då verbstammen slutar på konsonantgrupp (icke blott
dubbelkonsonant) där den sista konsonanten är 1 eller r,
t.ex. koppl-ing, säkr-ing (men: fyll-ning, borr-ning);

c) då verbstammen tillsammans med förstavelser är
fler-stavig och slutar på -er, och i många fall då den slutar
på -ör och -är, eller ibland också på r efter annan
vokal, t.ex. poler-ing, isoler-ing, genomför-ing, rengör-ing,
förtär-ing, bespar-ing, förstor-ing; om verbstammen är
en-stavig och förstavelser saknas, är formen -ing icke så
vanlig men förekommer dock, t.ex. när-ing, tär-ing (men:
kör-ning, skär-ning, mur-ning ...).

I alla andra fall får man räkna med -ning som den enda
möjligheten för denna typ av verbalsubstantiv. Det kan
därför vara ganska besvärligt när vissa lånord skola
anpassas efter våra språkvanor. Motsvarande
avlednings-ändelse är ju i tyskan -ung och i engelskan -ing, utan
något n framför; detta n är en för de nordiska språken
typisk företeelse. Det går väl an när ett inlånat
verbalsubstantiv ansluter sig till något av de tre här ovan
anförda fallen, såsom i fråga om det tyska lånordet
beväring och det engelska lånordet bäring (bl.a. sjöterm),
som båda ansluta sig till fallet c, men i de från engelskan
lånade orden "lapping" (för viss ytbehandling), "reeling"
(riktmetod för runda stänger), "fading" (radioterm),
måste ändeisens form betraktas som fullkomligt osvensk.
I st.f. "lapping" förordar TNC läppning, och i st.f.
"reeling" rilning; fallet "fading" tycks ännu icke vara moget
för avgörande (se föregående TNC-spalt).

TNC:s allmänna rekommendation i denna fråga om -ning
eller -ing kan sammanfattas på följande sätt:

1. Svenska ord böra följa reglerna a och b; när i fallet
c örat åtminstone alternativt tillåter -ing-formen är denna
att föredra, i all synnerhet efter verbstammarna för-,
gör-och hör-, t.ex. utför-ing-s-form, angör-ing, felhör-ing.

2. Utländska ord, som införlivas med vårt språk, kunna
få -ing-form oin de ansluta sig till fallen a—c; om icke,
böra de antingen ändras till -ning-form eller ersättas med
andra ord. J W

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/1160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free