Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 16 december 1944 - Hydrauliken i de stora krafternas tjänst, av Carl Elieson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 december 1944
1457
Hydrauliken i de stora krafternas tjänst
Ingenjör Carl Elieson, Motala Verkstad
De medel, som stå till buds för att framkalla
stora krafter inom industrin, torde väl vara
välbekanta: man har att välja mellan
mekaniska och hydrauliska pressar. De mekaniska
pressarna, excenterpressar, knähävtygspressar
o.d. ha sitt speciella användningsområde, och de
hydrauliska ha sitt. Till den mekaniska pressens
egenart hör att presstämpeln nödvändigtvis måste
löpa sin bana ut, dvs. hela slaglängden måste
fullbordas, innan ett nytt slag kan börja. Verktyg och
arbetsstycke måste alltså vara noggrant avpassade
efter maskinens slaglängd. Den hydrauliska
kolven däremot går fram så långt att maximitrycket
uppnås, oavsett hur stor del av slaglängden, som
utnyttjas. Häri torde en av de väsentligaste
olikheterna ligga, en olikhet bl.a., som stakar ut
gränslinjen mellan de båda systemens
användningsområden. Hydrauliken är alltså en tjänare,
som villigt åtar sig att ställa snart sagt hur stora
krafter som helst till förfogande, och detta därtill
inom ett ganska begränsat utrymme, när så
erfordras.
Vad menar man då med stora krafter? För
hyd-raulikern är 10 t ingenting och 100 t är en
obetydlighet, 500 t är av tämligen ordinär
storleksordning och först vid 1 000 till 5 000 t bli
dimensionerna mera betydande; 10 000 till 15 000 t
väcker visserligen hydraulikerns respekt men
avskräcker honom inte.
Den hydrauliska pressen är till principen en av
de enklaste maskinerna: en cylinder och en tätt
slutande kolv. Men konstruktören har rika
möjligheter att arrangera denna maskin på olika sätt.
Därom bära de mångfaldiga former vittne, under
vilka den hydrauliska pressen uppträder.
De små krafter, vilka vi betjäna oss av för att
väcka de stora, resultera i det hydrauliska trycket
i presscylindern. Detta tryck är ingalunda
standardiserat, utan det växlar inom vida gränser.
Man använder vanligen tryck inom området 100
till 500 at. Vanligast är 200 till 300 at.
Hydrauliskt tryck upp till 1 000 at förekommer dock,
om också sporadiskt.
Det hydrauliska trycket bygger man upp
huvudsakligen genom kolvpumpar. Någon annan
pumptyp kan ej ifrågakomma, åtminstone då tryck-
Föredrag- i avd. Mekanik den 14 oktober 1944.
DK 621.26
vätskan är vatten och då trycket är större än
175 at (använder man olja, och håller man sig
under 175 at kan en skruvpump komma till
användning). Endast till förfyllning av
presscylindern med pressvätska så länge trycket ej stigit
över 20—30 at användes centrifugalpumpen. Man
sparar härigenom det dyrare högtrycksvattnet.
Kolvpumpen skulle få mycket stora dimensioner,
om den måste dimensioneras för de
spetsbelastningar, som den hydrauliska pressen ger upphov
till. För att göra energiförbrukningskurvan flack
insättes ofta mellan pump och press en
ackumulator, mot vilken pumpen arbetar. Så gör man
också, då mer än en press skall betjänas av en
kraftkälla. En pump kan nämligen icke
lämpligen betjäna två pressar, för så vitt icke vissa
betingelser iakttas. Ackumulatorn lämnar vid
behov momentant ifrån sig en större energimängd,
varigenom pumpen kan drivas med nära nog
konstant effekt och med mindre kapacitet än om den
ensam arbetade direkt på pressen.
Låt oss ta ett exempel (ej ur verkligheten utan
ett konstruerat fall): om verktyget i en 2 000 tons
smidespress trycker på smidesstycket med full
kraft, vägen är 1 dm och tiden 2 s, så utföres detta
arbete med en effekt av inte mindre än 1 350
hk. Pumpens effektbehov är blott en bråkdel,
kanske en tiondedel, härav.
Den moderna ackumulatorn är tryckluftbelastad
och saknar rörliga delar. Den består av en eller
flera kommunicerande behållare, oftast helsmidda
av stål, av vilka i regel endast en innehåller en
volym pressvätska motsvarande den största
momentant erforderliga vätskemängden, medan den
övriga volymen är fylld med komprimerad luft.
En luftkompressor, som kan komprimera luften
till ifrågavarande tryck hör alltså till
utrustningen. Den köres dock endast sporadiskt,
därför att sedan ackumulatorn en gång laddats
har kompressorn endast till uppgift att ersätta
genom läckage eller med pressvätskan
försvunnen luft.
Den äldre ackumulatorn, viktsackumulatorn,
överges numera allmänt. Den består av en lång
vertikal cylinder med relativt liten inre diameter.
Kolven, som löper i denna cylinder, belastas med
stora tyngder, tackjärn eller skrot, så att
yttrycket på kolven motsvarar det önskade hydrauliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
