Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 27 januari 1945 - Den fotogrammetriska undervisningen och utbildningen i vårt land, av Percy Tham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 januari 1945
97
Förhållandet återspeglas mycket tydligt i den nu
pågående fotokartläggningen av landet.
Fotokartan reproduceras därvid enligt offsetmetoden. De
i och för sig säkert mycket goda resultaten göra
ej fotokartans original rättvisa. Förhållandet har
under de gångna åren ständigt påtalats, inte
minst från statliga institutioner, som i vissa fall
utdömt reproduktionstrycket som arbetsunderlag.
De ekonomiska skälen synas emellertid hittills
ha vägt alltför tungt för att över huvud taget en
omläggning skulle kunna komma till stånd — en
enligt min mening egendomlig form av statligt
sparande. Förhållandet är så mycket mera
anmärkningsvärt, som erfarenheten i landet av
fotokartans reproduktion enligt andra metoder, och
särskilt då ljustrycksmetoden, äro mycket
tillfredsställande.
Fotokartan kräver ett återgivande i halvtoner,
vilket aldrig kan ge originalet full rättvisa. Bästa
kvaliteten erhålles genom ljustryck eller
djuptryck. Med ljustryck kunna emellertid endast
smärre upplagor framställas under det att
djuptrycket medger större upplagor. Ekonomiskt
fördelaktigt och tekniskt enklast ställer sig dock
offsettryck på grundval av autolitografi. För
stereo-kartan är däremot offsettryck grundat på
fotolitografi oöverträffat och möjliggör ett
återgivande av alla originalets detaljer så länge dessa
endast bygga på heltoner. För färgtryck är
offsettrycket överlägset genom den goda passningen
och de stora möjligheterna till kombination
genom olika maskintoner.
Vid sidan av dessa på tryck grundade
reproduktioner vill jag framhålla rent fotografiska
reproduktionsmetoder, alltså kopiering på fotografiskt
papper. Av naturliga skäl är denna reproduktion
kvalitativt överlägsen den tryckta. Såväl tekniskt
som ekonomiskt stå dessa båda metoder i
motsatsförhållande till varandra. Gäller
reproduktionen endast ett fåtal exemplar, blir det
fotografiska reproduktionsförfarandet den självskrivna
vägen, under det att en reproduktion av ett större
antal exemplar kräver ett tryckförfarande. Var
gränsen skall dras blir en bedömningsfråga från
fall till fall.
Med sikte på framtiden kan jag nämna, att
man inom reproduktionstekniken knyter allt
större förhoppningar till djuptrycket som den för
fotokartans finare tonåtergivning lämpligaste
metoden. Den utveckling, som detta tryck under
senare år genomgått, har skaffat förfarandet allt
fler förespråkare. Vidare väntar man sig ökade
möjligheter med offsettiyck med framför allt
finare raster. Ljustrycket däremot torde inför en
sådan utveckling ha spelat ut sin roll, enär dess
tekniska svagheter i stort sett bli bestående. Dessa
äro framför allt svårigheten med måttriktighet
samt den stora tidsåtgång, som själva tryckningen
medför. Därtill medger ljustrycket endast
begränsade upplagor.
Fig. 10. Fotogrammetrisk kartframstäUning i stordrift.
Vad som här nämnts torde väl understryka
nödvändigheten av att kartans reproduktion — såväl
ur teknisk som ekonomisk synpunkt — ägnas
nödig uppmärksamhet. Kunden är dock i detta
fall liktydig med hela svenska folket, och med
hänsyn därtill kunna endast tungt vägande skäl
övertyga om nödvändigheten att av
kostnadshänsyn slå in på en medveten kvalitetsförsämring.
Kompetenskrav på den fotogranimetriska personalen
I)e institutioner inom landet, som för
närvarande sysselsätta fotogrammetriskt utbildad
personal, äro Rikets Allmänna Kartverk,
Försvarsstabens Fotoanstalt och Flygvapnet. KTH intar i
detta hänseende en särställning och lämnas
därför utanför denna diskussion. Vidare kan nämnas
AB Svensk Bildmätnings verksamhet, men med
hänseende till dess nuvarande begränsade
omfattning kommer jag ej att beröra företaget i detta
sammanhang. Som synes är den väsentliga
foto-grammetriska utövningen vid de nämnda
institutionerna koncentrerad till Stockholm.
Det är ganska förståeligt, att arbetenas
omfattning är i hög grad växlande vid de olika
institutionerna. Det oaktat synas mig kompetenskraven
för vissa personalgrupper kunna göras likartade.
Enligt min mening kan ur rättvisesynpunkt ej
försvaras, att den fotografiska
laboratoriepersonalen vid exempelvis Flygvapnet skall vara
placerad i en betydligt sämre löneställning än
Kartverkets fotografiska personal. Denna placering
medför självfallet risken för erhållande av mindre
kompetenta sökande till befattningarna vid
Flygvapnet. Det torde nog också kunna ifrågasättas,
om de högvärdiga och dyrbara kameror och
instrument. som nu anskaffas eller i framtiden
komma att behövas, kunna på rätt sätt utnyttjas
med hänseende till personalens bristfälliga
tekniska insikter. Vad jag anför om personalens
likartade placering får emellertid icke så
missförstås, att jag skulle göra mig till förespråkare för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
