Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Gasindustrin under kristiden, referat av föredrag av W Pilo, av Brt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
655-
Gasindustrin under kristiden
Utgångsmaterial DK 662.764"364"
För gasindustrin lämpar sig endast stenkol med speciella
egenskaper. Under fredstid användes hälften engelska och
hälften tyska kol. Genom kriget blev man hänvisad till
enbart tyska kol. Detta medförde omedelbart vissa mindre
nackdelar, såsom att askan i koksen fick lägre smältpunkt,
men gasverkens produkter voro fortfarande bra.
De tyska kol, som användes i början av kriget, kommo
från Westfahlen. Så småningom tvingades man att i allt
större utsträckning övergå till kol från Oberschlesien.
Dessa kol ha dålig koksande förmåga, varför mängden
koks av de stora sortimenten minskade, samtidigt som
mängden stybb ökade. Allt eftersom halten oberschlesiska
kol steg uppstodo även drifttekniska svårigheter. Speciellt
gällde detta de horisontala kammarugnarna, i det att det
blev svårt att skjuta ut kokskakan. Man har emellertid i
viss mån lyckats bemästra denna svårighet genom att lägga
en "släde" av westfahliska kol i bottnen av ugnen och att
ovanpå denna släde placera de oberschlesiska kolen. Genom
att införa denna metod kunde man minska mängden
westfahliska kol till 40 %. Emellertid blev under de senaste
åren även tillgången på tyska kol starkt begränsad.
Gasens kvalitet
Då nu tilldelningen av stenkol minskats gäller det att
ur de tillgängliga mängderna ta ut mera gas per ton kol.
Detta sker enklast på så sätt, att man använder en del av
koksen för tillverkning av vattengas, dvs. en blandning
av H2 och CO. Detta kan ske antingen genom inblåsning
av vattenånga direkt i ugnarna eller genom förgasning i
särskilda vattengasverk. Vid Stockholms Gasverk har den
sistnämnda metoden använts.
Det innebär vissa nackdelar att införa större mängder
vattengas i lysgasen:
"nedslagsvärdet" minskar, dvs. lågan har större
benägenhet att "slå ned" om man använder brännare av
bunsen-typ. Vid stor halt vattengas måste man därför justera
brännarna, vilket medför avsevärda kostnader, icke minst
med hänsyn därtill, att en återjustering måste ske efter
kriget;
lågan "tänder över" sämre och har lättare att blåsa ut,
t.ex. vid korsdrag;
risken för förgiftning ökar, dels emedan lågan enligt ovan
lättare blåses ut, dels emedan mängden koloxid stiger och
dels emedan gasens lukt blir mindre utpräglad.
CO-halten, som normalt ligger vid 4—5 %, har emellertid
nu ökat till 13—14 % genom tillsats av vattengas. Att öka
den ytterligare anses innebära alltför stor risk, särskilt ur
förgiftningssynpunkt.
Ersättningsbränslen
Det ersättningsbränsle, som ligger närmast till hands, är
ved. Denna kan utnyttjas tämligen fullständigt, då man
först kan avgasa de organiska beståndsdelarna och sedan
göra vattengas av det träkol som blir kvar. En sådan
metod har införts vid de medelstora verk som ha
vertikala kammare och sakna vattengasverk. Vid de stora
verken är emellertid metoden mindre lämplig, då dessa ha
horisontala kamrar. Vattenånga kan nämligen där icke
införas underifrån. De stora verken kunna därför endast
utföra avgasning men ej förgasning av kolen. Emellertid
medför tillverkning av gas ur ved mycket stora
transportsvårigheter vid de stora gasverken på grund av det
skrymmande råmaterialet. Dessutom blir gasen av dålig kvalitet
och mycket dyr. Den tillskottsgas, som man skulle kunna
Referat av överingeniör "W Pilos föredrag i avd. Kemi och
Bergsvetenskap den 9 mars 1945.
få vid t.ex. Stockholms Gasverk på detta sätt, skulle kosta
omkring 70 öre/m3. Detta pris är ungefär lika högt som
det man tidigare hade tänkt sig som straffavgift per
kubikmeter i händelse av en gasransonering.
Torv med en fuktighetshalt av 40 % eller högre är ej
lämplig som avgasningsmaterial, emedan den har
benägenhet att fördärva ugnsväggarna. Prima torv ställer sig
emellertid gynnsammare än ved ur den synpunkten att
syrehalten är lägre. Detta gäller redan för den
obehandlade torven. Om man upphettar torv till 200°C erhålles
torvkol, som ännu bättre lämpar sig för ändamålet,
emedan torvkolets syrehalt är lägre än torvens men framför
allt därför att vattenhalten är lägre. Vid denna förkolning
bortgår ungefär 10 viktsprocent, räknat på torrsubstansen,
huvudsakligen CO2 och H20 enligt följande:
[-Förbehandling-]
{+Förbehand- ling+} av torven Torrsubstans per 1 000 kg torr torv Halt flyktiga ämnen Mängd flyktiga ämnen per 1 000 kg torr torv
1 000 kg 71 % 710 kg
Upphettning
till 200°C.. 880 kg torvkol 62 % 545 kg
Skillnaden, 710 — 545=155 kg, skulle vid avgasning ha
givit CO2 och H20, vilka vid den höga temperaturen delvis
skulle omsättas till CO och H2, alltså ur nedslagssynpunkt
icke önskvärda gaser.
Genom värmebehandlingen vid 200°C får man alltså ett
torvkol, som ger en betydligt bättre gaskvalitet än torven,
utan att mängden värdefull avgasbar substans nämnvärt
minskas.
Man torde kunna disponera 150 000 t/år torv för detta
ändamål. Torven skulle alltså kunna bli till god hjälp då
det gäller att skaffa gasverken bränsle, men den kan icke
uppbringas till sådan mängd, att en gasransonering kan
undvikas vid längre avstängning av kolimporten.
Koksens kvalitet
Såsom ovan anförts har utfallet av de större
kokssortimenten blivit mindre under kristiden. Om man eldar en
värmepanna med koks av för liten storlek, arbetar pannan
lätt "som generator", dvs. förbränningen av bildad CO
blir ofullständig. Härigenom försämras verkningsgraden,
och koksen blir sålunda ofullständigt utnyttjad. Det är
sannolikt, att man genom upplysningsverksamhet
åtminstone i viss mån skulle kunna råda bot för denna
olägenhet.
Jämsides med koks säljer gasverket även nu under kriget
ved. Omsättningen per år uppgår till ca 60 Mkr. i det
halvkommunala vedbolaget i Stockholm.
Nyare produkter
Flaskgas har under kriget framställts för bildrift. Ett
hundratal bilar drivas nu med detta bränsle i Stockholm.
För närvarande användes gas från Stockholms Gasverk
för detta ändamål, men det är meningen, att man skall
gå över till skiffergas. Tillverkningen inom landet av
råbensol har ökats avsevärt. Åren 1940—1944 byggdes
rå-bensolverk vid sju svenska gasverk. Centralt
destillations-verk anlades samtidigt i Göteborg. Råfenol framställes
numera vid Stockholms Gasverk ur såväl kondensatvatten
som tjära. Vidare tillverkas, ävenledes vid Stockholms
Gasverk, karbolsyra, bakelitkresol och renpyridin.
Utsikter för framtiden
Gasransoneringen medför mycket stora svårigheter, bl.a.
när det gäller att rättvist fördela gasen. När tillgången
på gas i hemmen minskar, komma restauranger,
tvättinrättningar, bagerier o.d. att anlitas i större utsträckning.
Detta medför svåröverskådliga förskjutningar i gasbehovet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
