Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 8 september 1945 - Kronoandelen i den svenska gruvlagstiftningen, av Oscar Fåhré
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1945
975
Kronoandelen
i den svenska gruvlagstiftningen
Advokat Oscar Fåhré, Stockholm
DK 347.249
Principen om jordägarens rätt till andel i gruva
var, alltintill tillkomsten av Gruvlagen den 3 juni
1938, vilken trädde i kraft den 1 januari 1940,
en av hörnstenarna i den svenska
gruvlagstiftningen. Principen kom första gången till synes i
sjuttonhundratalets gruvförfattningar.
Otvivelaktigt har den uppbyggts på inhemsk grund. I
varje fall förefinnes icke någon samtida
motsvarighet i utländsk rätt, som kan tänkas ha
påverkat den svenska rätten i detta stycke.
Då principen om jordägareandel hade mer än
tvåhundraårig hävd i vår gruvlagstiftning, när
gruvlagen upphävde densamma, kan man fråga
sig, vilka orsakerna varit till dess avskaffande.
För att kunna besvara denna fråga måste en
redogörelse lämnas för de reformsträvanden på
gruv-rättens område, vilka sett dagen efter tillkomsten
av Gruvstadgan den 16 maj 1884.
Det dröjde i själva verket icke länge efter
gruv-stadgans tillkomst, innan förslag till ändringar i
denna uppkommo. Reformer ansågos nödvändiga
i flera olika avseenden. Gruvrätten var otrygg på
grund av att den lätt kunde förverkas genom
uraktlåtenhet att iaktta vissa i lagen bestämda
formföreskrifter och fullgöra vissa prestanda.
Härom rådde inga delade meningar, tv det var
alldeles uppenbart, att 1884 års gruvlagstiftning
var behäftad med väsentliga fel och brister i sagda
avseenden. De betydelsefulla reformkraven lågo
emellertid på ett belt annat plan.
Framför allt kritiserades principen, att kronan
icke var berättigad till jordägareandel ens i
gruvor på kronans egen mark. Denna kritik
föranleddes närmast av de vid slutet av förra århundradet
gjorda upptäckterna av väldiga mineraltillgångar
på kronojord inom de norrländska länen.
I skrivelse den 15 maj 1889 hemställde
riksdagen, att K.M:t måtte ta under övervägande,
huruvida icke kronan, i likhet med varje annan
jordägare, borde erhålla rätt att till hälften delta
i gruvarbetet och den därav fallande vinsten.
Denna riksdagsskrivelse föranledde utfärdande av
K. Kungörelsen den 19 augusti 1889, vari
utfärdades förbud emot utmålsläggning tills vidare på
sådana på krono jord belägna fyndigheter, varå
ansökan om mutsedel inkomme efter sagda dag.
Frågan löstes dock först vid 1899 års riksdag.
Då antogs nämligen en lag angående ändring av
vissa delar av gruvstadgan, varigenom kronan på
s.k. odisponerad kronojord fick rätt till
kronoandel. Om kronan ej begagnade
jordägareandelen, skulle denna under viss begränsad tid
tillfalla inmutaren mot viss avgift.
Redan under förarbetena till 1899 års lag hade
förslag framkommit om att inmutningsrätten
borde upphävas i fråga om fyndigheter på
kronojord och där ersättas med koncessionssystemet,
dymedelst möjliggörande för kronan att erhålla
ökat inflytande på sättet för fyndigheternas
exploaterande. Denna fråga om inmutningsrättens
bestånd på kronojord blev redan snart efter 1899
års lag åter aktuell. På grund av det långa
provisoriet i avbidan på genomförandet av
ovannämnda förändring i fråga om kronans rätt att
begagna jordägareandelen hade åtskilliga
missförhållanden, såsom mutsedelshandel m.m.,
framträtt. Det var närmast detta, vilket föranledde, att
redan år 1902 ett provisoriskt inmutningsförbud
på kronojord inom Norrbottens län kom till stånd.
Detta förbud, vilket år 1907 utsträcktes till
kronojord inom Västerbottens och Jämtlands län, har
sedermera årligen förnyats, tills detsamma delvis
upphävdes genom lagen den 31 maj 1918,
innefattande särskilda bestämmelser angående rätten
till inmutning inom vissa län. Enligt denna lag
skulle inmutningsförbud fortfarande gälla
beträffande järnmalm, varemot fyndigheter, som
innehölle andra inmutbara mineral, skulle få inmutas,
dock att därvid vissa inskränkningar skulle gälla
i den genom inmutningen uppkomna rätten.
Jämsides med de sålunda utfärdade provisoriska
lagarna har emellertid sedan länge frågan om
mera bestående och framför allt mera djupgående
förändringar i gruvlagstiftningen varit aktuell.
Vid 1909 års riksdag framlades av K.M:t ett
förslag till nya bestämmelser i fråga om
utnyttjande av fyndigheter på kronojord.
Enligt detta förslag skulle rätt till anställande
av undersökningar av fyndighet på odisponerad
kronojord (skärpningstillstånd) och rätt till
tillgodogörande av fyndigheter å sådan jord
(gru-drifttillstånd) tillkomma enskilda enligt vissa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
