Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 29 september 1945 - Utbildning av försäljningsingenjörer, av Gösta Klemming - Utbildning av industripersonal, av Nils Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1072
THiKNISK TIDSKRIFT
dustriell organisation och ekonomi och företagsekonomi
finns många viktiga uppgifter att bearbeta för att möta
näringslivets ökade behov av förstklassiga arbetskrafter
på handelns område och för dess utveckling. Det är
önskvärt att alla intresserade parter söka befordra detta arbete.
Den dag den fria konkurrensen åter uppstår kommer det
att visa sig, om den tid till förberedelse, som nu finns,
blivit rätt utnyttjad. Gösta Klemming
Utbildning
av industripersonal
Behovet av utbildning av industripersonal har föranlett
omfattande åtgärder av både allmän och enskild art.
Förutom K. Tekniska Högskolan och Chalmers Tekniska
Högskola upprätthåller staten i samverkan med
vederbörande kommuner numera 8 tekniska gymnasier med ett
flertal linjer och 7 tekniska fackskolor, gemensamt
kallade tekniska läroverk. Samtliga dessa läroanstalter avse
utbildning av ingenjörer, av vilka flertalet bli anställda
inom industrier och sålunda komma att tillhöra dess
personal. Åtskilliga statliga och kommunala tekniska
realskolor och högre folkskolor meddela en tekniskt inriktad
utbildning, som kan vara en god förberedelse för
rekrytering av lägre kontorspersonal och andra medhjälpare inom
industrin. Vidare finnas på nästan alla industriorter
kommunala, statsunderstödda lärlings- och yrkesskolor med
kurser i olika industriella fack, alltså direkt avsedda för
utbildning av industripersonal. För finansteknisk och
merkantil utbildning finnas likaledes högskolor, gymnasier och
lägre läroanstalter, helt eller huvudsakligen bekostade av
det allmänna och i väsentlig mån avsedda att tillgodose
industrins behov av personer med dylik utbildning. Även
finnas ett stort antal enskilda läroanstalter, som i
avsevärd utsträckning medverka till förberedande utbildning
av olika slags biträden inom industrin.
För att bereda studerande vid de tekniska läroanstalterna
möjlighet till erforderlig praktik har Sveriges
Industriförbund upprättat en Svenska Industrins Praktiknämnd
(S1P). Praktikanställning förmedlas dessutom av de
Statens Arbetsmarknadskommission tillhörande
Tjänstemannaförmedlingarna, som finnas på ett flertal orter i
landet.
Den rent praktiska utbildningen av yrkesarbetare inom
industrin har länge varit försummad. Industrin tog från
början behövliga yrkesarbetare från hantverket. Så kunde
dock ej fortgå i längden. Även inom hantverket blev det
brist på yrkesskickligt folk och utbildningen mötte sådana
svårigheter, att den eftersattes även där. Förslag att söka
främja utbildningen genom en lärlingslag framfördes gång
på gång men ledde ej till något resultat. Så framkom
tanken på upprättandet av skolor även för praktisk
utbildning, verkstadsskolor. Dylika finnas nu i en mångfald
yrken upprättade av kommuner eller landsting, alla med
kraftiga understöd av statsmedel.
Åtskilliga företag ha upprättat liknande skolor för eget
behov. Särskilt inom den mekaniska verkstadsindustrin
ha företagen mera än förr börjat vinnlägga sig om en
ordnad lärlingsutbildning, ofta under ledning av härför
särskilt avsedd person.
Vid några av de större industriföretagen har man också
börjat anordna kurser och föreläsningar avsedda för
utbildning av anställd personal i någon viss gren av
företagets verksamhet, eller för att göra personalen mera
bekant med verksamhetens olika grenar, väsentligen i syfte
att underlätta samarbetet och öka intresset för arbetet
till det helas gagn.
För endast ett trettiotal år sedan var det vanligt att de
industriella företagen var för sig tänkte endast på sin
egen fördel och voro föga benägna till samverkan.
Striderna på arbetsmarknaden och nödvändigheten att bevaka
de gemensamma intressena på flera områden ha gjort, att
företagsledarna fått bättre förståelse för nyttan av
samverkan. Sålunda förmärkes numera sällan den förr så
vanliga rädslan för att utbilda folk, som kunde bli till
nytta för andra. Man inser allmänt att det är till fördel
för alla att utbildning sker. Det förhåller sig väl också så,
att det företag, som bäst sörjer för utbildningen, själv får
behålla de bästa. Det blir då ingen större förlust om några
av de andra gå över till konkurrenter. Det händer väl
också att omvänt någon utbildad kommer från dem.
Som exempel på samverkan för utbildning inom industrin
må nämnas det av Sveriges Industriförbund år 1930
upprättade Arbetsledareinstitutet, vilket utgör en central
utbildningsanstalt för arbetsledare i såväl förmans- som
ingenjörsställning samt för personer avsedda att befordras
till befälsställning inom industrin.
Redan förut hade Industriförbundet, Sveriges
Verkstadsförening och Sveriges Maskinindustriförening var för sig
anordnat "föreläsningsveckor" för företagschefer och
grupper av annan industripersonal. Här må även erinras om
de många fortbildningskurser, som Svenska
Teknologföreningen anordnat i skilda ämnen till gagn ej minst för
ingenjörer inom industrin. Även andra tekniska och
industriella sammanslutningar verka för utbildningen inom
sina områden på liknande sätt. Sveriges
Gjutmästareför-bund har upprepade gånger, dels på egen hand dels med
stöd av Maskinindustriföreningen, i olika delar av landet
anordnat föreläsningskurser för gjuteribefäl och även
organiserat ett antal fyra månaders gjuterimannakurser i
Södertälje samt högre gjuteritekniska kurser vid
Bergsskolan i Filipstad. Sveriges Arbetsledareförbund bedriver
även viss föreläsningsverksamhet till gagn för utbildningen
av dithörande industripersonal.
Slutligen må nämnas de av Sveriges
Maskinindustriförening, numera Sveriges Mekaniska Verkstäders Förbund,
allt sedan 1929 i Eskilstuna och senare även i Stockholm
årligen anordnade förmanskurserna för yrkesarbetare inom
maskinindustrin. I den av Mekanförbundet tillsatta
kommittén för anordnandet av dessa kurser finnas
representanter icke blott för Mekanförbundet utan även för
Sveriges Verkstadsförening, Mekaniska Verkmästareförbundet
och Sveriges Arbetsledareförbund. Dessa kurser ha liksom
gjuterimannakurserna en längd av ca 4 månader. Det
händer ofta att kursdeltagare erhåller ekonomisk hjälp av det
företag i vilket ban är anställd. Verkstadsföreningen har
alltid lämnat betydande medel till stipendier åt
välförtjänta kursdeltagare.
I syfte att underlätta förvärvandet av de kunskaper, som
fordras för inträdet i dessa kurser har den förut nämnda
kommittén föranstaltat om möjlighet till lämplig
undervisning per korrespondens. Undervisning per
korrespondens anlitas för övrigt i stor utsträckning av såväl arbetare
som annan industripersonal. Vid åtskilliga företag har
inom personalen bildats grupper för inbördes hjälp vid
dessa studier, varigenom studiearbetet blir mindre
tröttande. Men den största fördelen med
korrespondensundervisningen ligger ju eljest däri, att studierna kunna
bedrivas individuellt, oberoende av vistelseort och i den
takt som passar individen bäst.
Av det anförda torde ha framgått att ganska myckel
blivit gjort för utbildning av industripersonal. Myckel
återstår väl att göra än, särskilt inom de industriella
företagen själva. Men det gäller framför allt att på bästa säll
utnyttja de anstalter och möjligheter, som redan finnas.
Härvid kommer det närmast an på de anställda, på den
enskildes vilja och förmåga att förbättra sin utbildning,
främst till eget men därmed också till det särskilda
företagets och till hela industriens, till landets gagn.
Nils Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
