Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 november 1945 - Aluminium i kraftledningar, av O David Zetterholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 19A5
1191
ocli härigenom ändras i viss grad de mekaniska
egenskaperna, varför hållfasthetsproven böra
utföras efter förzinkningen. Zinklagrets jämnhet
provas genom det mer än 100-åriga
"Preece"-provet, som går till så, att tråden doppas i en
stark lösning av kopparsulfat. Antalet doppningar,
som zinklagret kan uthärda, är ett mått på
tjockleken och jämnheten.
Aluminiets temperaturutvidgningskoefficient är
mer än dubbelt så stor som stålets. När
temperaturen ändras från det gradtal, vid vilket linan
slagits, måste det därför bli en viss ändring i
spänningsfördelningen mellan stål och
aluminium, vilket man bör ta hänsyn till vid
beräkningarna.
Hållfasthetsberäkningarna bli mycket svårare för
stålaluminiumlinor äu för kopparlinor.
Elasticitetsmodulen hos linan är nämligen icke konstant,
utan varierar ganska starkt. Av
belastningstöj-ningsdiagrammet i fig. 3 framgår att linan först
har en ganska stor förlängning i förhållande till
belastningen. Sedan blir kurvan mera rät med
konstant elasticitetsmodul ett långt stycke och det
är just på det stycket, som man i allmänhet håller
sig med de normala belastningarna. Till slut lutar
kurvan flackt mot brottgränsen. Den stora
förlängningen i början av diagrammet beror till
största delen på ojämnheter i slagningen.
Avbryter inan provet och låter belastningen gå ned till
noll, så följes icke den gamla kurvan vid
avlastningen utan resultatet blir, att man får en
kvarstående förlängning. Kommer så belastning på
än en gång, följes avlastningskurvan tills
belastningen överstiger den tidigare gränsen. Därefter
rör man sig återigen efter
belastningstöjnings-kurvan. Vid avlastning uppstår en andra
återgångskurva och utefter denna sker förlängningen
vid alla senare belastningar, som äro lägre än
den tidigare högsta. Ju längre tid linan är utsatt
för en viss konstant belastning, desto större blir
förlängningen, tills den till slut närmar sig ett
assymptotvärde. Diagrammet i fig. 4 visar
förlängningen vid ett långtidsprov. Man ser, att det
tar åtminstone 3—4 dygn innan förlängningen
kommer till ro.
Fig. 3. Samband mellan
dragkraft och töjning hos
stålaluminiumlina vid
upp-repade dragprov.
Fig. //. Förlängning av stålaluminiumlina vid långtidsprov.
För stålaluminiumlinor blir den permanenta
förlängningen så stor, att den icke kan försummas,
och det är också fallet med kopparrörlinor, fast i
mindre grad.
1 korsningsspann bör man vara särskilt på sin
vakt i fråga om den permanenta förlängningen
efter islast. Likaså bör man vara försiktig vid
användningen av klena stålaluminiumlinor. Det
kan nämligen hända, att aluminiumhöljet vid låg
temperatur blir utsatt för tryck, vilket bör
undvikas genom lämplig uppspänning och spännvidd.
De elektriska egenskaperna hos
stålaluminium-linorna ha undersökts både vid laboratorieprov
och genom mätningar på linjer. I Wagner och
Evans: Symmetrical components, New York och
London 1933, anges resultatet från amerikanska
prov, som utförts i samarbete mellan
Westinghouse och en del linfabrikanter. Även i Sverige
ha undersökningar gjorts.
Av speciellt intresse är resistansfaktorn, som
anger förhållandet mellan resistansen vid
växelström och vid likström. Den är alltid större än 1,
beroende på strömförträngning och
hysteresisförluster, inen varierar något med strömstyrkan,
vilket dock i allmänhet försummas. I stället för
resistansfaktorn anges ofta resistansökningen i
procent.
Den grövsta stålaluminiumlinan, med 455 mm"
area, som Vattenfallsstyrelsen använt för 200 kV
linjer, har enligt amerikanska uppgifter en
resi-stansökning av 5,4 %. Det stämmer väl med de
prov, som gjorts på 200 kV linjen Stadsforsen—
Torpshammar, som gav ökningen 6 à 7 %.
De sjutrådiga lintyperna, ekvivalenta med 10,
16, 25, 35 och 50 mm2 koppar, som vi använda
i stödisolatorledningar upp till 20 kV spänning,
ha enligt de amerikanska uppgifterna en
resi-stansökning av ungefär 2, 5, 9, 12 resp. 14 %.
Teknisk jämförelse mellan koppar- och
aluminiumledare
Spännvidder och fasavstånd
Vid grov lintyp kan man spänna upp
stålaluminiumlinan med mindre pilhöjd än kopparlinan.
Man kan utnyttja detta genom att ta stolparna
lägre eller genom att ta större avstånd mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
