Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 8 december 1945 - Den svenska skoindustrins utveckling och organisation, av Torsten Åqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 december 1945
1335
ningskostnaderna reduceras. En fabrik, som
tillverkar finare skodon, kan lättare specialisera sig
på enbart damskodon, eftersom detta är en
mycket stor artikel. Sådan specialisering
begränsar också den dyrbara lästanskaffningen. En
annan specialiseringsgrund är bottningsmetoden.
Man kan t.ex. tillverka endast randsydda
skodon. Vill man göra detta måste man dock
utsträcka specialiseringen till enbart randsydda
herrskodon. Att ägna sig åt t.ex. randsydda
damskodon utan annan kompletterande tillverkning
vållar alldeles särskilda svårigheter, eftersom
efterfrågan på dessa är mycket begränsad under
våren och sommaren. En fabrik för finare
damskodon tillämpar därför i regel flera
tillverkningsmetoder för bottning, allt efter
säsongväxlingarnas krav.
Jag återkommer nu till försäljningskostnaderna.
Det kan synas kortsynt av en fabrikant att inte
begränsa sin sortering, varigenom han skulle
kunna få lägre tillverkningskostnader. Å andra
sidan skulle han därigenom få högre
försäljningskostnader. Man kan inte fastställa
försäljningskostnaderna till exempelvis 5 eller 6 eller 8 %
och räkna med att denna procentsats gäller
oberoende av om man säljer få artiklar eller flera.
I verkligheten kostar det ett visst belopp, säg
50 eller 100 kr., att besöka en kund en gång och
medföra en provkollktion. Kan man på grund av
specialisering sälja endast hälften mot om man
hade haft flera artiklar, blir
försäljningskostnaden dubbelt så stor som eljest. Påfallande höga
bli försäljningskostnaderna då långa resor äro
erforderliga. Å andra sidan kan man naturligtvis
i en storstad, där affärerna ligga tätt, effektivt
besöka flera kunder per dag. I ett sådant fall är
det inte nödvändigt med många artiklar, utan en
viss specialisering kan ske.
Skofabriker i vårt land ha helt nyligen gjort en
undersökning av kostnaderna för
försäljningsbesök hos detaljisterna. Härvid har man i första
hand räknat ej den procentuella kostnaden utan
den del av resandens tid, som besöket tar i
anspråk, och kommit fram till en viss
kostnadssumma per besök. Undersökningen visar, att
försäljningskostnaderna huvudsakligen bero på antalet
besök. Specialiseringen inom skoindustrin får
härigenom sin naturliga begränsning. Härmed har jag
inte velat säga, att specialiseringen ej kan gå längre
än den gjort — jag har bara velat visa dess givna
samband med försäljningen. Specialiseringen har
också en teknisk sida, som vi kanske inte
uppmärksammat tillräckligt. Måhända ha vi för få
ingenjörer i skoindustrin. Det är troligt att
därigenom en hel del försummats i fråga om
sko-fabrikationens planering — och vi vilja gärna att
Ni ingenjörer skola hjälpa oss med den saken.
Skofabrikanternas söner tyckas, som det nyligen
framhölls i en tidning, föredra
handelshögskolorna och de juridiska studierna framför de tek-
niska högskolorna, så det skulle kanske inte
skada med litet friskt tekniskt blod. Varje
föreslagen teknisk förbättring måste dock bedömas i
hela sitt ekonomiska sammanhang.
Kritiken av den bristfälliga sysselsättningen
(korttidsarbetet) torde ha aktualiserats av de
förhållanden, som inträdde med
råvaruknapphe-ten under 1941 och särskilt 1942. Då inskränktes
arbetstiden, eftersom arbetarna begärde detta i
stället för avskedanden. När industrin efter
skoransoneringens införande och någon tids helt
driftstopp åter upptog driften utfärdade
Industrikommissionen och Arbetsmarknadskommissionen
den föreskriften, som alla parter i detta läge
välkomnade, att ej mer arbetskraft skulle åter
anställas än som kunde beredas full sysselsättning.
I riksdagsmotionen tog man särskilt fasta på att
ett statligt beslut — visserligen under dessa
speciella omständigheter — kunde avskaffa
korttids-sysselsättningen i skoindustrin, och man erinrade
sig de svårigheter att hålla full och jämn
sysselsättning, som funnits före kriget. Därför ansågs
att en statlig utredning vore påkallad.
Efterkrigs-planeringskommissionen, vars förslag riksdagen
följde, ställde tre alternativ: fullständig
socialisering; socialisering delvis med möjlighet för de
effektivaste företagen att få fortleva och
konkurrera med ett eventuellt statligt företag; helt
avståndstagande från socialiseringen, dock med
vissa föreskrifter om hur verksamheten skall
bedrivas.
I detta sammanhang må det kanske vara tillåtet
att undra, varför man inte grävt fram vad deri
gamla socialiseringsutredningen hade att säga om
skoindustrin. I de långa riksdagsdebatterna i
våras var det ingen, som kom ihåg den. Det är
dock en utredning, som statsmakterna lagt ned
dryga kostnader på och vilken grundat sig på
undersökningar från en följd av förhållandevis
normala år under 1920-talet. För närvarande
finns icke material för en liknande undersökning,
men nog borde väl finnas en hel del synpunkter
på industrins fabrikations- och
försäljningsproblem i denna gamla utredning, som förtjänar att
genomses innan man bestämmer sig för att börja
på nytt.
Om vi nu ha syndat — och korttidsarbete
förekom faktiskt i viss utsträckning före kriget — så
skulle jag vilja säga, att betydelsen därav
överdrivits. I USA förekom korttidsarbete betydligt
mer än här. Enligt skofabrikanternas bestämda
uppfattning kan det förebyggas genom
försäljningsmetoder, som möjliggöra bättre
planläggning av arbetet i fabrikerna. Det kan även
begränsas genom överenskommelser. Närmast till
hands hade väl varit att denna fråga i stället
tagits upp vid avtalsförhandlingar. Vad över
huvud taget arbetarnas förmåner beträffar ha
skoindustrins män svårt att tänka sig, att vi i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
