Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 11 maj 1946 - Värmespänningar i ringar, rör och skivor, av Lars Nordström - Insänt: Finlands gruvhantering, av Sven G Thorné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 maj 1946
483
A r = oc
h — h
fe)’
n
y+1
v-f vi
(;:r - @
ri
/*2
+
+
V +
. féf-
+V2 |rij*»
Uträknat med de siffervärden som förut angivits
erhålles
A r\= oc -9,5 -60 -0,430
Analogt med förhållandet vid den plana skivan
måste en spänning o/ verka i innerperiferin av
skivan, som ger en förskjutning Ar’ enligt (15)
så att kontakt mellan skiva och nav erhålles
E
1-
Ar’=
Or
r 2
V2-1.
r 1
’v + vi ri^-1 • r2V’2_1—f2Vl-1 Ti^-1 +
+
ör
T2
Vi-1 .riv«
y + V2 ri*»-1-^» -i-rj^Ti*»-1
eller med siffervärden
, r
A
ev — ’2,07
E
För navet gäller om verksam bredd antas vara
dubbla skivans bredd vid innerperiferin att
förskjutningen blir
r
2 É
För att sammanhang skall råda skall
a • r • 60 * 0,430
<"’•£•2.07-5,6
varav 0/1= 124 kp/cm2.
Samtidigt uppstår en tangentiell tryckspänning,
som även erhålles ur (15) sedan o/ är känd.
Man erhåller o/f=— 1,76 c/ eller at’l= — 219
kp/cm2.
Sammansatt med den rena
temperaturspänningen fås alltså
or|= 124 kp/cm2
ot<= 377 kp/cm2
Jämfört med förhållandet vid plan skiva
innebär detta en reduktion av den radiella spänningen
med 59,6 % och av den tangentiella med 27,5 %.
Risken för brott orsakat av den radiella
spänningen har således minskats avsevärt.
Faktorerna Kr, Kt och Ka för en dylik skiva
återfinnas i fig. 11 där även
temperaturfördelningen i skivan inritats. Denna senare är nära
linjär, vilket förklarar de lägre spänningarna vid
navet jämfört med den jämntjocka skivan.
Insänt
Finlands gruvhantering
I Tekn. T. 1946 h. 15 har tekn. dr H Stigzelius omnämnt
vårt dotterbolag, Orijärvi Gruv AB, liksom vårt eget
företag på ett sätt, som tarvar ett beriktigande.
Förf. påstår bl.a. på s. 368 att "på grund ay bristande
intresse hos ägaren AB Zinkgruvor låg brytningen en tid
helt nere men återupptogs efter påtryckning av
statsmakten". Likaledes påstår han, att "tillrednings- och
undersökningsarbetena ha under de senaste åren helt
åsidosatts av den svenska bolagsledningen". Bägge dessa
påståenden böra skärskådas med hänsyn till följande fakta.
I och med att Finland råkade i krigstillstånd först i
oktober 1939 och sedan i juni 1941 uppstod, beroende på
inkallelser till militärtjänst, en mycket svår arbetarbrist i
Orijärvi. Detta medförde, att driften måste nedläggas
under ca 10 månader, då praktiskt taget samtliga
erforderliga arbetare voro inkallade. Ett flertal ansökningar från
Orijärvi Gruv AB till de finska myndigheterna om
hem-kallande av gruvans personal, så att driften kunde
återupptagas, avslogos av myndigheterna. Först i april 1942
hemförlovades så många av de nödvändiga fackutbildade
arbetarna, att produktionsdriften kunde komma i gång.
Snart uppstodo nva och oväntade svårigheter beträffande
erhållande av erforderliga importlicenser och
valutatilldelningar från finska myndigheter för inköp av alla
erforderliga slitdelar och reservdelar till den svenskbyggda
maskinparken. Trots vidlyftiga och tidsödande
förhandlingar visade det sig, att endast ett ringa fåtal
valutatilldelningar kunde erhållas. Även förelågo stora svårigheter
att erhålla importlicenser.
Detta medförde dels att bolagsledningen i AB Zinkgruvor
tvingades att förskottera Orijärvi stora belopp svenska
kronor för driftens upprätthållande och för att i Sverige
inköpa material och slitdelar, dels ett svårt och tidsödande
arbete med att från de, beroende på kriget, överbelastade
verkstäderna i Finland och Tyskland kunna erhålla sådana
reservdelar och slitdelar, för vilka importlicens från
Sverige icke medgavs.
Driften i gruvan med malmbrytning när anrikningsverket
var i gång samt de undersöknings- och tillredningsarbeten,
som kunde medhinnas av de fåtaliga underjordsarbetare,
som kunde användas härtill, höllos i gång till och med
den dag, då Outokumpu Oy övertog gruvan. Driften i
anrikningsverket måste inställas den 1 december 1944,
beroende på att en vital, då oersättlig maskindel blev skadad.
Påståendet om bristande intresse hos moderbolaget att
upprätthålla driften i Orijärvi bör ses mot bakgrunden av
att AB Zinkgruvor från januari 1940 fram till juni 1945
förskotterat betydligt mera än 500 000 svenska kronor i
huvudsak för inköp av erforderliga slit- och reservdelar för
Orijärvi Gruvor. Denna fordran står fortfarande oreglerad
Förf. påtalar på s. 369 beträffande Mätäsvaara, att
"tillredningsarbetena legat efter, vilket får anses som
karakteristiskt för hela landet, då brytningen överallt
övermåttan forcerats under krigsåren". Beträffande Outokumpu
skriver förf. på s. 367 följande: "Nedgången torde dock
även kunna tillskrivas tekniska svårigheter betingade av
den svåra materialbristen i landet."
Förestående två erkända och allmänna synpunkter på
gruvhanteringens svårigheter i Finland under kriget borde
kunnat tagas hänsyn till även då det gällde bedömandet av
verksamheten i det svenskägda Orijärvi. Tydligen anses
emellertid, att en i Sverige befintlig bolagsledning för en
finsk gruva skulle kunnat övervinna för hela Finlands
övriga gruvindustrier besvärande svårigheter om den
endast haft tillräckligt intresse för saken.
Reflexionerna göra sig själva!
Aktiebolaget Zinkgruvor
Sven G Thomé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
