Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 20 juli 1946 - En segelbåt med dynamisk styvhet och aerodynamiskt utformat segelställ, av Erik Linderoth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 juni 1946
699
är 6,85 m och största bredden 2,30 m. Genom att
lägga sittbrunnen midskepps (fig. 5) blir denna
mycket rymlig samt har man fått plats med en
ruff även akteröver. Det blir alltså fyra
kojplatser ombord. I mitten av sittbrunnen finns en
bänk över centerbordslådan och på båda sidor om
bänken nedhängande klaffar, som uppfällda
bildar ett bord runt vilket sju personer kan sitta.
Ritningen (fig. 6) visar hur utrymmena
disponerats. Båten, som är byggd av masonite, har tre
vattentäta skott, soin uppdelar båten i fyra rum.
Främre ruffen är invändigt helt klädd med
pega-moid och möbeltyg samt värmeisolerad.
Fena och roder är av gjutjärn och har
ström-linjeprofil. Rodret har en kavitationsplatta, och
ovanför denna spetsig profil. En intressant detalj
är den automatiska låsanordningen för
center-bordsfenan. Om man seglar över en stenbumling
är det ju gott och väl att fenan svänger upp, men
detta är ej tillräckligt för att skydda båten. När
man passerat stenen skulle fenan i vanligt fall
pendla tillbaka, och det blir ett ryck som kan
slita av vajern och spränga centerbordslådan.
Jag har själv tappat fenan på en segelkanot av
den orsaken. Jag har därför här infört den
anordningen. att fenan automatiskt låses i uppfällt
läge. I stället för vajer har man en rem att dra
upp fenan med. Remmen löper över en trissa av
isolit och hålles svagt sträckt av en fjäder. När
fenan svänger upp. drar fjädern med sig remmen.
När sedan fenan vill svänga tillbaka spärras
remmen av ett excenterlås som klämmar fast
remmen mot trissan. Spärren kan sedan lossas genom
att dra i en vajer. Man får dock ej loss spärren
utan att samtidigt dra i remmen, med vilken man
sedan långsamt firar ned fenan. Det går alltså ej
att ofrivilligt släppa loss fenan.
På fig. 7 ser vi båten under byggnad. Vid sidan
står två masoniteskivor färdiga att läggas på.
Skivan går helt från köl till reling utan skarv.
Spantformen får ej väljas godtyckligt om en
sådan förenkling av byggnadssättet skall bli möjlig.
Fig. 8 visar en jämförelse mellan båtens
noll-spant och nollspantet på en kanotkryssare, ritad
av Torell, båda vid 500 kg deplacement. Som
synes har de samma bredd i vattenlinjen, men
min båt har en största bredd, som är nära dubbla
vattenlinjebredden. Hon är därför betydligt
styvare och kan bära större segelytor.
En nackdel med den stora övervattenskroppen
är dock att dess luftmotstånd försämrar
kryssningsförmågan. I lätt vind har skrovets
luftmotstånd kanske inte så stor betydelse men om det
blåser så hårt att man inte kan hålla fullt, eller
måste segla med reducerad segelyta, inverkar
skrovets luftmotstånd märkbart på såväl den
höjd som kan hållas som på farten. En
strömlinjeformad överkropp, enligt tidigare visade
förslag, skulle därför ha varit riktigare.
En segelbåt har i regel avsevärt större motstånd
för bådo. 500hg
Fig. 8. Båtens nollspans jämfört med en kanotkryssares.
Fig. 5. Båtens rymliga sittrum med för- och akterruff.
Fig. 6. Byggnadsritning.
Fig. 7. Skrovet under byggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
