Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 3 augusti 1946 - Cyklotronens verkningssätt och användning, av Hugo Atterling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 7. Stråle av 16 MeV deutoner, utdrayen ur 60"
cyklotronen i Berkeley; strålens räckvidd i luft är ca 1,3 m.
jättecyklotron med en poldiameter på 4,7 m och
en magnetvikt på över 4 000 t. Denna anläggning
är nu i det närmaste färdig och väntas när den
i en nära framtid tas i bruk kunna ge deutoner
med en energi på 200 MeV.
Ett stort antal laboratorier jorden runt har
numera utrustats med cyklotroner; i Sverige finnes
en mindre anläggning vid Vetenskapsakademiens
forskningsinstitut för fysik i Stockholm (fig.
8—9). En större cyklotron för minst 30 MeV
deutoner är under planering vid detta institut,
och en annan större cyklotronanläggning
kommer att byggas vid Fysikalisk-kemiska
Institutionen i Uppsala.
Fig. 10 visar, hur accelerationssystemet
anordnas vid en modern cyklotron (jfr fig. 6).
Elektroderna uppbäras av långa skaft och S3, som
äro upphängda i var sin vakuumtank. Dessa båda
tankar och cyklotronkammaren bilda
tillsammans ett stort vakuumsystem, för vars
evakuering användas diffusionspumpar P med mycket
stora pumphastigheter (av storleksordningen flera
tusen liter per sekund). Elektrodsystemet bildar
ett slags Lecher-krets med en spänningsbuk vid
D-elektroden och en spänningsnod vid den ända,
där skaften upphängts. För avstämning användas
Fig. 10. Principbild av cyklotronens accelerationskammare
med anslutna vakuumtankar för D-elektrodkretsen.
de två kortslutningsstyckena Kx och Ksom ge
nodens läge. Högfrekvensen inmatas genom en
koncentrisk matarledning Ma, M2 från en
hög-frekvensgenerator, som kan vara utförd som en
självsvängande oscillator med två trioder i
push-pull. Den använda våglängden ligger i regel i
området 20—30 m (jfr nomogrammet, fig. 2). Genom
att elektroderna upphängts vid en spänningsnod
erfordras inga upphängningsisolatorer. Vid äldre
cyklotronanläggningar användas dylika, och de
bereda inga bekymmer så länge cyklotronen
arbetar med lägre elektrodspänningar (t.ex. 50 kV).
Som ett exempel på hur man för några år sedan
brukade anordna högfrekvenssystemet vid
mindre cyklotronanläggningar visas i fig. 11 ett
principschema för 80 cm cyklotronen i Stockholm.
Denna cyklotron har D-elektroderna upphängda
i isolatorer vid accelerationskammarens ena vägg,
och en Lecher-krets bildas av två utanför
kammaren befintliga kopparrör i förlängningen av
elektrodskaften.
Accelerationskaniniarens sidväggar utföras i
regel av mässing eller något annat omagnetiskt
material. Som botten och lock användas runda
järnplattor, vilka samtidigt få tjänstgöra som
polplattor. Mellan dessa plattor och magnetpolernas
Fig. 8. 80 cm cyklotronen i Stockholm (1942); t.v.
likriktaren för högfrekvensgeneratorn; i mitten
cyklotronmagne-ten; t.h. på golvet molekylarpump för evakuering av
accelerationskammaren.
Fig. 9. Högfrekvensutrustningen till 80 cm cyklotronen i
Stockholm; i bakgrunden högfrekvensgeneratorn; i
förgrunden D-elektrodkretsen, som är ansluten till generatorn
med en matarledning, synlig strax ovan golvet (jfr fig. 11).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
