Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 26 oktober 1946 - Gjutning av dammfria och slitstarka betonggolv för industribyggnader, av Nils-Arne Pernefeldt - Dansk hydraulisk Kalk og Hydratkalk - København, de indlemmede Distrikter, Byplanmæssig Udvikling 1901—1941, av Hans Rockström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1070
TEKNISK TIDSKRIFT
ras i ena fältet, utlägges underbetongen i det
andra. Härigenom hinner underbetongen sätta
sig innan ytsatsen påfylles. Om betongen haft för
hög vattenhalt och som följd härav siam
uppkommit på ytan måste detta tas bort med t.ex. en
piassavakvast.
Förfaringssättet med rullbanor för vibrobryggan
kan med fördel även användas vid gjutning av
golv på mark med större fackbredd än 3 m.
Kantformarna sättes då med ett avstånd lika med
den önskade fackbredden och med stöd på
kantformen lägges sedan rullbanorna.
Gjutning av ytsatsen sedan underbetongen hårdnat
Gjutes ytsatsen först sedan underbetongen
hårdnat måste den hårdnade betongen noga rengöras
innan pågjutning sker. Vid gjutningen av
underbetongen bör man eftersträva en jämn men stenig
överyta. Om det av arbetstekniska skäl är
möjligt bör det övre skiktet gjutas av betong med
något styvare konsistens än medelkonsistensen
för underbetongen. Helst redan dagen efter
gjutningen av underbetongen måste överytan borstas
med en stålborste, så att all smuts, siam (laitance)
och lösa partiklar avlägsnas och stenarna i ytan
frilägges, så att ytsatsen kan få ett gott förband
med betongunderlaget. Underbetongen bör sedan
förhindras att "vittorka" innan pågjutning sker,
utan mättas med vatten, så att den får svälla så
mycket som möjligt. Man reducerar därigenom
de farliga krympspänningar i ytskiktet, vilka,
om de blir för stora, orsakar sprickbildningar och
"bom". Vattendränkningen, som under alla
förhållanden bör pågå under minst tre dygn,
avbrytes så lång tid före gjutningen så att ytan blir
lagom sugande, varefter ytsatsen pålägges.
Omedelbart innan ytsatsbetongen lägges inborstas
ytan på den hårdnade betongen med lättflytande
cementbruk (en del cement till en del finsand),
fig. 7. Cementbruket skall borstas in noggrant, så
att det endast i ett mycket tunt skikt täcker ytan.
Vid väl avjämnad underbetong kan ytskiktet
utföras med en tjocklek av 30—35 mm, vilket
mått måste ökas om ojämnheter förekommer.
Vid avbrott i gjutningen måste ordentliga
arbets-fogar utföras.
Arbetsförfarandet blir i princip likadant som för
betonggolv på mark. Då första omgångens betong
tillräckligt hårdnat (efter två dygn eller mera) tas
betongbanorna bort och andra omgångens fält
kan gjutas.
Ytsatsbetongen utlägges jämnt och avmallas
omsorgsfullt med 6—10 mm råge. Vibrering och
efterbearbetning utföres på samma sätt som för
betonggolv på mark.
Maskinslipning av betonggolv
I lokaler där dammfrihet är särskilt önskvärd,
eller där man vill ha ett betonggolv med ett mera
tilltalande utseende, kan man, då betongen hård-
nat under minst en vecka, med betongslipmaskin
slipa bort ythinnan ca 0,5—1 mm, fig. 8.
Härigenom kan man erhålla ett praktiskt taget
dammfritt och synnerligen slitstarkt golv. Vill
man slipa något djupare ned, så att
stenmaterialets färgeffekt tydligare framträder, får man
dessutom en synnerligen vacker golvyta.
Dansk hydraulisk Kalk og Hydratkalk, av E SUENSON.
Ing.-vidensk. Skr. 1945 nr 4. G E Gad, Köpenhamn 1945.
62 s„ 16 fig. 4,50 dkr.
Skriften är en redogörelse för en serie undersökningar
av egenskaper och kemisk sammansättning hos några
danska kalksorter, såväl hydrauliska som vanlig släckt kalk.
Huvudsyftet med undersökningarna synes ha varit att
utröna egenskaperna hos några kalksorter, som av
tillverkarna uppgivits vara hydrauliska. Kalken har dels provats
i enlighet med tyska normer och dels ha olika försök med
kalkbruk gjorts. Dessa försök ha utförts på sådant sätt,
att förhållandena vid brukets praktiska användning
efterliknats så noggrant som möjligt.
Resultaten av undersökningarna äro huvudsakligen av
negativ art. Ingen av de undersökta kalksorterna uppfyllde
fordringarna i de tyska normerna för hydraulisk kalk och
en av de kalksorter, som av tillverkaren hade uppgivits
vara hydraulisk, visade sig praktiskt taget sakna
hydrauliska egenskaper. Av de undersökta hydrauliska
kalksorterna var ingen användbar till vattenbyggnad. Ej heller
kan bruk av dessa användas mot täta icke sugande ytor.
Framställningen är utomordentligt klar och redig och
skriften torde vara av intresse för alla som syssla med
murbruks- och putsproblem.
Köbenhavn, de indlemmede Distrikter, Byplanmæssig
Udvikling 1901—1941, av Stadsingeniørens Direktorat,
Köpenhamn 1942. IV + 167 + 78 s., 204 fig. 10 dkr.
Stadsingeniørens Direktorat i Köpenhamn har med denna
bok framlagt en skrift av förnämlig typografisk utstyrsel
samt försedd med massor av vackra bilder, instruktiva
kartor och diagram. Om man därtill lägger, att texten är
klart och redigt uppställd och tryckt på papper av bästa
kvalitet, torde det mesta vara sagt om den sidan av saken.
Verket behandlar Köpenhamn av i dag i
stadsplanetek-niskt hänseende och framför allt hur de stora
inkorporeringar, som företogs vid sekelskiftet, inverkat på
stadsplaneringen och utvecklingen av staden samt vilka
stadsplaneuppgifter, som ännu väntar på sin lösning.
Såsom grund ligger en av Stadsingeniørens Direktorat
år 1932 utgiven redogörelse för utvecklingen dittilldags
av staden i stadsplanemässigt hänseende. En i
stadsplanelagen år 1938 intagen bestämmelse, att städer och
stads-liknande samhällen inom fem år efter lagens
ikraftträdande skulle ha åvägabringat en stadsplan — i en
kommentar till nämnda lagbestämmelse har begreppet
stadsplan tolkats snarare som generalplan än stadsplan i den
hos oss vedertagna betydelsen — har frammanat, att
redogörelsen nu byggts på och utvecklats för att belysa
Köpenhamns ställning i detta hänseende och för att skapa
riktlinjer för stadsplaneringen i framtiden.
Under åren 1901—1902 inkorporerade Köpenhamn stora
närliggande markområden på sammanlagt ca 5 000 ha —
Brønshøjdistriktet i nordväst, Valbydistriktet i sydväst och
Sundbyerne i söder på norra delen av Amager. Härigenom
vidgades staden praktiskt taget koncentriskt, och då
ifrågavarande områden till större delen bestod av jungfrulig
mark, öppnades här möjligheter för stadsplanering i större
skala och på längre sikt än tidigare varit möjligt. Man
får en uppfattning om storleken av ifrågavarande
markområden, om man betänker, att i och med dessa
inkorporeringar stadens yta tredubblades. En säregen omstän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
