Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 14 december 1946 - Azeotrop destillation, av Sigge Hähnel - IVA:s högtidssammankomst, av Mm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1314
TEKNISK TIDSKRIFT
felaktig bild av azeotrop destillations
användbarhet. Vid extraktionsdestillation används även ett
tillsatsämne, men det får icke ge azeotrop med
blandningens komponenter och skall vidare ha
betydligt lägre ångtryck än dessa. Under det
komponenternas ångtryck vanligen höjas i olika
grad vid azeotrop destillation, sänkas de vid
extraktionsdestillation.
Av fig. 10 framgår genast, att apparaturen blir
något enklare för extraktions- än för azeotrop
destillation. Blandningen A -f- B inmatas nära
extraktionskolonnens mitt, under det tillsatsen C
införes nära dess topp. Den ena komponentens A
ångtryck sänks mindre av tillsatsen än B:s, och
den anrikas därför uppåt i absorptionssektionen
För att fullständigt hålla kvar den relativt
svårflyktiga tillsatsen finns en kort
återvinningssektion ovan tillsatsintaget. Vid kolonnens topp
erhålles då ren komponent A, som tas ut som
destillat. I avdrivningssektionen faller halten A
nedåt, och från kolonnens bottenrum uttas en
A-fri blandning av B + C. Denna går till en
återvinningskolonn, som ger ren B som destillat och
ren C som återstod. Den senare återföres givetvis
till extraktionskolonnen.
Det skulle föra för långt att här i detalj analysera
detta förfarande, jag hänvisar därför till Benedict
& Rubin4. En av dess fördelar är uppenbarligen,
att tillsatsämnet icke behöver förångas. Därför
blir ångförbrukningen oftast lägre vid
extraktions- än vid azeotrop destillation. Vidare få vi
vid extraktionsdestillation större frihet vid val av
tillsatsämne, ty dettas kokpunkt är utan
betydelse, blott den överstiger ett visst värde. Vid
azeotrop destillation kunna vi införa tillsatsämnet
från början och sedan hela tiden låta det gå
tillbaka till kolonnen. Därför kan azeotrop
destillation utföras periodiskt. Detsamma är
uppenbarligen icke möjligt vid extraktionsdestillation,
varför denna endast kan utföras kontinuerligt, vilket
naturligtvis ibland är en olägenhet. Därför är
azeotrop destillation lämpligast för
laboratoriearbete och vid destillation i liten teknisk skala,
men den har även fått användning i kontinuerlig
stordrift, när den lättflyktiga komponentens
koncentration i utgångsblandningen är låg, ty i detta
fall behöva endast små kvantiteter tillsatsämne
avdestilleras.
Litteratur
1. Ewell, R H, Harrison, J M & Berg, L: Azeotropic distillation,
Ind. Engng Chem. 36 (1944) s. 871.
2. Mair, B J, Glasgow Jr, A R & Rossini, F D: Separation of
hydrocarbons by azeotropic distillation, J. Research. Nat. Bur.
Stånd. 27 (1941) s. 39.
3. Rossini, F D, Mair, B J & Glasgow Jr, A R: Use of
azeotropic distillation in separating hydrocarbons from petroleum, Oil
Gas J. 39 (1940) nr 27 s. 158.
4. Benedict, M & Bubin, L C: Extractive and azeotropic
distillation, Nat. Petrol. News 37 (1945) s. 729.
5. Legat, M: Bibliographie de 1’azeotropisme, Bryssel 1932.
6. Hildebrand, J H: Solubility of Nonelectrolytes, New York 1936.
7. Othmer, D F: Azeotropic distillation for dehydrating acetic acid,
Chem. Met. Engng 48 (1941) nr 6 s. 91.
IVA:s högtidssammankomst
Ingeniörsvetenskapsakademiens tjugosjunde årshögtid
ägde rum den 24 oktober 1946 i Konserthuset i närvaro av
kronprinsen och ett stort antal inbjudna, akademin
närstående personer.
Akademins preses, fil. dr Sigurd Nauckhoff, meddelade
i sitt hälsningsanförande att generaldirektör Gösta Malm
utsetts till förste hedersledamot som ett uttryck för
akademins uppskattning av hans arbete för främjande av den
högre tekniska undervisningen och den
teknisk-vetenskapliga forskningen samt hans betydelsefulla
ingenjörsgärning. Talaren uttryckte vidare sin glädje över att
statsmakterna nu visar stor förståelse för den
naturvetenskapliga och tekniska forskningens krav på ökade resurser för
att vårt land skall kunna vara med i den snabba
utvecklingen. En bestämd gränsdragning mellan
naturvetenskaplig och teknisk forskning har icke längre något stöd i
verkligheten, framhöll talaren slutligen. I våra dagar, då
man för tekniska ändamål tillämpar resultaten av fysikens
och kemins mest avancerade forskningar, är vetenskap och
teknik intimt sammanflätade.
Berättelsen över akademins verksamhet under året
refererades av verkställande direktören, professor Edy
Velander, som därefter gav en utförlig översikt av den
tekniskvetenskapliga forskningens utveckling. Detta föredrag
kommer att publiceras i Teknisk Tidskrift.
Dr Ragnar Liljeblad gav därefter några synpunkter på
atomenergins fredliga användning. Som rena fantasier ville
han beteckna den vanliga uppfattningen, att eftersom
energin är det grundläggande elementet i vår moderna
materiella civilisation, och man eventuellt skulle kunna få
denna nästan gratis i form av kärnenergi, borde detta
betyda en enorm omvälvning av våra levnadsförhållanden
och möjliggöra väsentligt ökad levnadsstandard.
Atomenergin kan, där den ej användes som sprängmedel, knappast
utnyttjas annat än som värmekälla på samma sätt som
energin i kol och olja. Det moderna samhället är
emellertid i hög grad baserat på tillgång till högförädlad
elektrisk och mekanisk energi. Högst 10 % av det totala i
folkhushållet nedlagda arbetet är att hänföra direkt eller
indirekt till bränsleindustrierna och deras transportarbete.
Ingenting tyder heller på att kärnenergin kommer att
erhållas gratis. Av intresse är därför att jämföra kolenergi
och atomenergi med utgångspunkt från sannolika
kostnader i båda fallen. Ett konkret exempel blir den kraftstation
av storleksordningen 100 000 kW för atombränsle, som
Federal Government beslutat bygga vid Oak Ridge,
Tennessee. En jämförelse mellan kraftkostnaden från en sådan
atomkraftstation och en normal koleldad ångkraftstation
med samma effekt har nyligen gjorts i amerikansk
fackpress (Westinghouse Engineer 1946 h. 4). Investeringen i
ångkraftstationen har räknats till 90 $/kW varav 30 $ faller
på de "mekaniska" delarna, pannor, turbiner och
ång-hjälpaggregat. I en atomkraftstation kommer dessa delar
med säkerhet att bli väsentligt dyrare, man har gissat på
120 $/kW. Man har vidare antagit att 15 % av hela
investeringen motsvarar de årliga kostnaderna för
amortering, underhåll, ränta, skatter och arbete, att kolets
värmevärde är 6 600 kcal och verkningsgraden från kol till
elenergi 25 % samt att stationen köres med 50 %
utnytt-ningsfaktor, och då kommit till att atomkraften mycket
väl kan konkurrera med kol vid nuvarande pris.
Amerikanarna har emellertid inte tagit med någon ränta
på uranvärdet, vilket torde vara oriktigt, då atommilan
förmodligen erfordrar något hundratal ton uran (beräknat
ur en kylningsförmåga av 4 kW/kg) även om den totala
åtgången uran behöver bli endast ca 11 t/år. Å andra sidan
bör en atomkraftstation vid samköming med andra kraft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
