Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 5 april 1947 - Smälttrådars och ledningars hållfasthet mot atmosfäriska störningar, av Olav Karsten - Kemiska föroreningar orsak till isolationsfel, av B R - TNC: 7. Aggregation, konsistens, struktur, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. -i. Specifik
effektförbrukning W,
ström-styrkans kvadrat I’ ocli
motståndets
strömför-trångningsfaktor ks
som funktioner av
tiden (trådtvärsnitt och
impulsformer enligt
fig. 3).
tion av Bessel-funktionerna, men då man härvid
får en liten skillnad mellan stora termer, når man
bättre resultat genom planimetrering. I fig. 4
återges de sålunda erhållna värdena på w, i~
och ks ■
Vi se, att den totala värmeutvecklingen ökas med
ca 7,5 % på grund av strömförträngning, trots att
ks för halvvärdetiden t= 111 /isär endast 1,0002.
Detta beror på de stora fältstyrkevärdena i början.
Tvärsnittet bör sålunda ökas med ca 7.5—10 %
a = 8,94 • 1,1 = 9,83 mnr
Vi se, att en 10 mm2 ledare är tillräcklig för en
aperiodisk impuls med ima = 250 kA och q =
= 40 C. För en jordledning av koppar med ett
tvärsnitt av 25—28 mm" är sålunda
säkerhetsfaktorn för kraftiga blixtnedslag 2,5—2,8, vilket
måste anses vara betryggande.
För ledningar av järn och aluminium äro
undersökningarna icke slutförda.
Litteratur
1. Andersson, E W: Säkringar i stället för brytare vid
högspänning, Tekn. T. 76 (1946) s. 289.
2. Bellaschi, P L: Ileavg Surge Currents — Generation and
Measurement, Eleetr. Engng 1934 s. 86.
3. Bei.i.aschi, P L: Lightning Currents in Field and Laboratorn,
Eleetr. Engng 1935 s. 837.
4. McEachron, K B & Thomasson, J L: Testing with High
Impulse Currents, Gen. Eleetr. Rev. 1935 s. 126.
5. Foizik, R: Versuche mit grossen Stosströmen, ETZ 60 (1939)
s. 89.
6. Wrana, J: Vorgänge beim Schmelzen und Verdampfen von
Drähten mit sehr hohen Stromdichten, Arch. Elektrotechn. 33 (1939)
s. 656.
7. Duvoisin, E M & Brownlee, T: Impulse Characteristics of Fuse
Links, Gen. Eleetr. Rev. 1932 s. 260.
8. Bethge, O: Mechanische Verformungen durch elektrische
Ent-ladungen, Ann. Phys. 8 (1931) s. 475.
9. Norinder, H: Undersökningar av indirekta blixtöverspänningar
på kraftledningar, Tekn. T. 69 (1939) s. E 109.
10. Schaefer, C: Einführung in die theoretische Phgsik, bd 3,
del 1, s. 301, Berlin & Leipzig 1932.
11. Jahnke—emde: Funktionentafeln, 2:a uppl-, Leipzig & Berlin
1933, s. 223.
Kemiska föroreningar orsak titi isolationsfel.
Isolationsfel i elektriska maskiner etc., som ofta kan synas
oförklarliga, beror ibland på kemiska föroreningar. Det kan vara
fråga om elektrolytiska ämnen, som kommit i kontakt med
isolationsmaterialet under tillverkningen, vid någon
reparation eller under driften och som nedsätter
isolationsmotstånd och genomslagshållfasthet. Det kan vara ämnen, som
är skadliga i torrt tillstånd och vid rumstemperatur
men som blir ledande, när de blir utsatta för fukt eller
hetta. Vissa slag av föroreningar förorsakar metallisk
korrosion, varvid bildas elektrolyter och förstörelsen
påskyndas. För att undvika dessa riskmoment är det
nödvändigt att noggrant övervaka fabrikationsprocessen och
kontrollera användningen av kemikalier även för till synes
obetydliga arbetsmoment. Lödpastor bör ägnas särskild
uppmärksamhet. Även vanliga handkrämer kan vara
riskabla för isolationsmaterialen (El. Engng 1945 h. 8). BR
TNC
7. Abgregation, konsistens, struktur
Ordet aggregation förekommer huvudsakligen som
förled i sammansättningarna aggregationsform och
aggregationstillstånd, vilka praktiskt taget är synonymer. De tre
utpräglade aggregationsformerna är fast form, vätskeform
och gasform. Motsvarande konkreta begrepp är fast ämne,
vätska, gas. Vi har tyvärr ingen enordsterm för fast ämne,
såsom engelskan har i substantivet "solid". Därtill
kommer att "fast" även kan uttrycka viss konsistens, se nedan;
motsatsen är då "lös". En möjlighet vore att införa
sammansättningen fastämne, och alltså skriva serien:
fastämne, vätska, gas. Ofta säges "fast kropp", men
användningen av ordet kropp bör helst inskränkas till avgränsad
materiemängd. Is är ett fast ämne, fastämne, en isbit är
en fast kropp.
Med massa kan man förstå ämne eller ämnesblandning
av mer eller mindre degartad natur, eller bestående av
fritt sammanliggande eller löst sammanhängande partiklar
av fastämne ev. med vätska i mellanrummen, t.ex. gelé,
pasta, sand, murbruk, pappersmassa. Dessutom har ju
massa andra betydelser, framför allt storhetsbetydelsen
då det är liktydigt med vikt.
Konsistens är beskaffenhet hos massa (i förstnämnda
bemärkelse) att på visst sätt formändras när den påverkas
av krafter, vilken beskaffenhet i första hand tänkes som
subjektivt uppfattad med känseln men även kan framstå
objektivt som resultat av vissa mätningar, t.ex. fast
konsistens, lös konsistens, klibbig konsistens.
Struktur är en egenskap som kan tillskrivas såväl stelare
fastämnen som massor. Ordet innebär form och geometrisk
anordning av de smådelar (partiklar) varav något är
uppbyggt, t.ex. trådig struktur, porös struktur, ävensom
makro-struktur och mikrostruktur; se nedan. Gäller det
atomerna eller molekylerna i ett kristallgitter e.d. talar man om
kristallstruktur — gitter struktur, i fråga om en molekyls
uppbyggnad av atomer säger man molekylstruktur —
kemisk struktur. Gäller det atomens uppbyggnad av mindre
partiklar blir termen atomstruktur, och för atomkärnans
byggnad kärnstruktur.
Makrostruktur är den för blotta ögat eller med svag
förstoring synliga strukturen, medan den endast med hjälp
av mikroskop synliga kallas mikrostruktur.
Slutligen finns en hithörande term, textur, som innebär
regelbunden orientering i ett partikelaggregat av vissa
riktningar i de enskilda partiklarnas inre struktur. Termen
användes särskilt inoin inetallografin och betyder där, i
överensstämmelse med nämnda definition, en regelbunden
orientering i ett kristallaggregat i det avseendet att en eller
alla kristallaxlarna i de särskilda kornen har
tillnärmelsevis samma riktning. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
