Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 17 maj 1947 - Friktionssågning — förr och nu, av I Göransson - Reparation av slitna detaljer, av G L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 A maj 1947
441
tighet så jämn som möjligt vid belastningar växlande från
100 till 200 % av märkeffekten.
Till slut må nämnas, att gjutjärn ej kan friktionssågas
på ett tillfredsställande sätt; detsamma gäller även för
brons, aluminium och koppar, av undersökningar till dags
dato att döma (James M Lewis i Iron Steel Eng. juni
1946). / Göransson
Reparation av slitna detaljer. I normala tider är
tillvaratagandet av slitna delar i allmänhet ej något viktigt
problem. Teknikerna ägnar all uppmärksamhet åt nya
material och nya konstruktioner, och bortsett från dem
som svarar för att driften hålles i gång har återförandet
i tjänst av gamla delar i ringa grad intresserat ingenjören.
Under krig blir emellertid reparerandet av skadade delar
en nödvändighet.
Bland de metoder som först kommer i fråga för att
återställa förslitna eller skadade delar märks svetsning,
metallsprutning ocli elektrolytisk beläggning.
Metoden att genom svetsning belägga detaljer med ett
hårt ytlager har utvecklat sig till ett värdefullt hjälpmedel
med mångskiftande användning och den möjliggör snabb
reparation av förslitna eller rostskadade detaljer ävensom
återställande av arbetsstycken som blivit "vargar"’, t.ex.
genom för långt driven bearbetning. Såväl gas- som båg
svetsning kommer till användning, den senare metoden
särskilt då det gäller att anbringa stora mängder.
För bågsvetsningen finns för detta syfte ett stort antal
specialelektroder. De kan vara legerade med nickel, kobolt,
koppar, krom, volfram och molybden. Trots att
elektrodernas beklädnad ger skydd, sker givetvis en viss oxidation.
Detta gäller särskilt krom och mangan. Härdbara
legeringar med över 0,15 % kol fordrar speciell omsorg för
att ej spricka av den häftiga termiska behandlingen.
Specialbeläggning för skärande verktyg av utomordentlig
hårdhet kan även som bekant åstadkommas. Härvid användes
höglegerade elektroder särskilt med stor molybdenhalt,
varvid man får förstklassigt snabbstål i den arbetande
delen av verktyget. Mångfalden av existerande elektroder
gör att en standardisering står som en viktig punkt på
utvecklingen av denna teknik.
Gassvetsning kan även användas för de flesta uppgifter
och erbjuder för vissa arbeten speciella fördelar. Metoden
användes sålunda för förstärkning av spårväxlar. Den
långsammare avkylningen vid gassvets minskar risken för
sprickor och möjliggör därigenom användandet av högre
kolhalt i påläggsmetallen. Även vid reparation av mindre
detaljer av legerat stål är gassvetsning att föredra; både
påläggsmetallen och arbetsstycket får samma
värmebehandling.
Möjligheten att reparera rostskadade föremål med
svetsning synes ej i tillbörlig utsträckning utnyttjas än. Ej
heller metoden att från början belägga låglegerade
stålföremål med legerade mer rostbeständiga stål på utsatta
eller viktiga punkter har vunnit stor utveckling. Ett
exempel visas på lig. 1.
För metallerna har reparationssvetsning ej nått samma
oinfattning som för stål. Aluminiuingjutgods lagas dock
ofta antingen med båg- eller gassvets. Av
kopparmetallerna lagas både brons och mässing med svetsning. Vid
gassvets på mässing användes oxiderande låga, varigenom
ett skyddande lager av zinkoxid uppslår, som hindrar
zinken från att förflyktigas. Tillsatsmetallen får ej innehålla
zink. Vid elsvetsning är elektroden likaså fri från zink.
Man kan med bronselektroder reparera brons och även
mässing. Ett exempel på reparationsarbeten utgör lagning
av kaviterade fartygspropellrar. Elektroden har en
fosfor-bronskärna med rätt hög fosforprocent och med en
oxiderande beklädnad. Den senare undertrycker zinkens
förflyktigande och den förra förebygger oxidation av
elektrodens metall. Nya erfarenheter har visat att elektroder
av aluminiumbrons även kan användas för reparationer
av mässing.
Avslutningsvis må nämnas att intressanta rön gjorts i
fråga om svetsning av karbider och borider. Här är det
särskilt gassvetsningen, som kommit till användning.
Emellertid har man även försökt bågsvetsning med en
rörformig elektrod innehållande partiklar av hårdmetall.
Som en sammanfattning uttalas att ehuru mycket
forskningsarbete gjorts beträffande reparation av ytbeläggning
genom svetsning, det ännu återstår att fastställa många
data för hur de olika legeringarna förhåller sig.
Jämfört med svetsning är metallsprutning en mindre
känd metod för reparation. Vid sprutning antar varje
partikel en tillplattad form med oregelbundna kanter, som
binder partiklarna inbördes. Det påsprutade lagret ökar
ej nämnvärt detaljens hållfasthet, denna måste därför
vara tillräcklig hos den slitna detaljen eljest får någon
annan reparationsmetod användas. Det påsprutade lagret
måste vara minst 0,4 mm tjockt och det kan därför bli
nödvändigt att först bearbeta detaljen så att beläggningen
får denna tjocklek.
Typiska reparationsarbeten för metoden är axlar slitna
på lagerytorna. Däremot lämpar sig ej en gängad detalj
för metoden, enär den ger sköra gängor. Den porositet
som fås vid metallsprutning har en viss förmåga att suga
upp olja och i en lageryta fungerar beläggningen i viss
mån på samma sätt som ett självsmörjande stål. En annan
värdefull egenskap som utmärker förfarandet är att den
påsprutade detaljen ej utsättes för värmebehandling.
Som nämnts måste en förbehandling ske så att
beläggningens tjocklek ej blir för ringa. Om t.ex. en
axeldiameter är nedsliten på ett ställe med 1 mm och slitningen
gradvis minskar måste en nedsvarvning av hela området
till ca 0,8 mm på diametern göras. Den vertikala ytan
underskäres gärna något för att ytterligare fästa
beläggningen. Denna ränna måste sedan först helt fyllas genom
direkt besprutning; den uppsamlar eljest studsande kalla
partiklar så att ett poröst material fås där.
Sedan den slitna delen bearbetats på detta sätt måste
den blästras med stålsand. Försök att ersätta denna
metod med kemiska och elektrokemiska förfaranden har ej
lyckats. Däremot har med gott resultat prövats att skära
en spetsig ca 1 mm gänga och därefter tvätta med tri.
Det har visat sig att risken för att gängorna skulle utgöra
brottanvisning för utmattning är ej så stor som man
först trodde och metoden har vunnit stor användning i
USA.
Metallsprutning med gas överväger ännu helt. Elektriska
pistoler har ofta beskrivits i den tekniska pressen men
tycks ännu ej på allvar kunna konkurrera åtminstone ej
vad stål beträffar. I en gaspistol finns fyra matningar:
metalltråden, gasen, syret och tryckluften. Då härtill
kommer att pistolen kan föras med olika hastighet, avstånd
och lutning, förstår man att arbetssättet kan variera. Så
har också olika arbetssätt utvecklats i England och USA.
1 det förra landet är pistolerna konstruerade för 1,5 mm
tråd, medan man i USA oftast använder dubbelt så grov
tråd. De engelska apparaterna lämnar en beläggning av
Fig. 1. Järnrör för högtrycksledning med t.v. påsvetsat
lager av rostfritt stål för tätningsytan, t.h. färdigbearbetat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
