Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1947 - Ingenjören och samhället, av K H Stenhane, G Netzén, Teodor Wintzell - Diskussion av C A Nilsson, G Sundin, J Reinholds, N Blanck, S Sönnerberg, K H Stenhane, G Netzén, T Wintzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 augusti 1947
643
Om vi nu slår in på denna linje, är det självklart att vi
gärna vill veta, att samhället vill ha ingenjören i aktivt
arbete i större utsträckning än vad som nu är fallet. Jag
tror, att man i samhället icke alltid söker sakkunskapen
såsom sådan, utan det gäller där i hög grad, att
kandidaterna uppställes i turordning efter politiska meriter;
man väljer då icke alltid den lämpligaste mannen utan i
stället den, som så att säga står i tur. Exempel härpå
behöver vi icke söka länge efter. För någon tid sedan
föreslogs att sätta in en ingenjör i en så tekniskt betonad
styrelse som brandstyrelsen i Malmö, men detta kunde på
grund av den politiska tågordningen icke gå för sig.
Likaledes skulle det säkert vara bra med ingenjörer i
drätselkammarens avdelningar och i verksstyrelserna. Städerna
har visserligen sina egna tekniska tjänstemän och kan
anlita deras sakkunskap, men det synes troligt, att den
tekniska och ekonomiska verksamhet, som bedrives av det
allmänna, skulle vara väl betjänt med sakkunskap även
i styrelsen liksom fallet är i det enskilda näringslivet.
Effektiviteten och sakligheten torde endast kunna vinna
på en dylik anordning. Som en liten trevare skulle jag här
vilja ifrågasätta, huruvida det icke kunde räcka med, att
en ingenjör har s.k. politiska meriter för att bli
medlem av stadsfullmäktige, men att utan politisk
inställning kunde inväljas i drätselkammaren och övriga
styrelser och nämnder, där man kan ha nytta av hans
kunskap som ingenjör och som verklighetsbetonad och
praktisk karl över huvud taget. Det synes sålunda, som
om både ingenjören och samhället har all anledning att
tänka på dessa ting, och gör man detta i avsikt att det hela
skall tjänas på bästa sätt, så torde utsikt kunna
förefinnas att ernå ett gott resultat.
Utom den nu berörda viktiga synpunkten om ingenjörens
tjänst i det allmänna finns flera andra synpunkter i fråga
om ingenjören och samhället. Ingenjörsföreningarna är
ideella, opolitiska sammanslutningar, och de ämnen, som
avhandlas inom dessa, rör rent sakliga ting. Vi har icke
minst här i Skåne strävat att vid våra sammanträden
välja allmänna och för samhället betydelsefulla ämnen för
våra föredrag och diskussioner, och vi glädjer oss åt att
därvid också vid olika tillfällen få ha vårt samhälles
styres- och förtroendemän i vår krets. Vi tror, att det
endast är lyckligt, om samarbete av denna art vidare kan
utvecklas och stärkas. Det är också min förhoppning, att
hela vår press, oberoende av politisk färg, i fortsättningen
skall ha intresse för ingenjörsföreningarnas arbete.
Därmed kommer det arbete, som vi bedriver vid
sammanträden och utbildningskurser, också betydligt mera ut i det
allmännas tjänst.
Diskussion
Civilingenjör C A Nilsson: När man fick se överingenjör
Wintzells lista blev man onekligen chockerad, och man
undrar över, varför det finns så få ingenjörer i
kommunala styrelser. Som all statistik är även denna något
missvisande. Man bör ju till teknikerna även räkna arkitekter
samt direktörer och disponenter, som väl även i vissa fall
kan räknas till denna kategori. Så vill jag även påpeka,
att sjukhusdirektionen ej är medtagen i tabellen, vari även
ingenjören är representerad.
Vem är det egentligen som konstituerar de betydelsefulla
styrelserna? Jo, stadsfullmäktige. Förutsättningen för att
ingenjören skall komma med i dessa styrelser är alltså,
att han kommer med i stadsfullmäktige, och härför
fordras, att ingenjörerna är mera aktiva.
Jag tror, att det politiska livet skulle vinna mycket på,
om flera ingenjörer kom med i de kommunala styrelserna.
Få människor är så sakliga som ingenjörerna. I en debatt
vill ingenjören hålla sig till siffror, vilket är synnerligen
värdefullt vid bedömandet av tekniska ting osv. Jag önskar
därför flera ingenjörer i stadsfullmäktige, i styrelser och
nämnder.
Så frågar jag mig en sak: "Varför är de inte med mera?"
Det finns två grupper av ingenjörer. Det finns de som
inte vill. Somliga säger som så, att ni sköter det så bra,
så vi behöver ej vara med. Det är bekvämligheten som
kommer in. Många har nekat åta sig uppdragen. Sedan
finnes den kategori, som inte kan. Dessa är tyvärr allt för
många. Varför? Många försöker komma med i styrelserna
men de känner på något sätt ett tryck att lämna sin
arbetsplats under arbetstiden för att gå på ett sammanträde i
drätselkammaren. Denna känsla, som den anställde har,
att han stjäl tid för sitt företag genom att han är med i
det kommunala, är beklaglig. Därför drar han sig ifrån
dessa uppdrag i kommunala styrelser, på grund av att
hans företag ej har råd att avstå från en av sina
tjänstemän. Ledarna i industriföretagen skulle sätta en ära i att
få släppa till sina tjänstemän för kommunala uppdrag.
På den punkten önskar jag, att Skånska Ingenjörsklubben
sätter in en stöt och gör allt för att ingenjörerna kommer
med i det politiska arbetet och kommer in i
stadsfullmäktige, som på detta sätt får större teknisk representation.
Civilingenjör G Sundin: Är det klokt att sätta in ett nytt
element i samhällsarbetet? Jag tror att ingenjören får
finna sig i det system, som samhället uppbyggt, och koppla
in sig på detta.
Jag tror, att en politiker utbildas ungefär på följande sätt:
En ung man börjar som klubbmästare i en
ungdomsorganisation. Arbetsuppgifterna där kan lösas med samma
metodik som i hans ingenjörsarbete. Sedan blir han suppleant
i folkskolestyrelsen. Redan då har hans arbete inte mer
med ingenjörens att göra. Sedan kommer han in i
riksdagen, och då släpper han kontakten helt med
räknestickan. Ingen av frågorna där kan han ta ställning till på
samma sätt som han gjort i sitt ingenjörsarbete.
Ingenjören skall inte tro, att han bara för sina tekniska
insikters skull skall kunna göra någon nytta i det
politiska, men en ingenjör med tekniskt kunnande, som
dessutom har lärt sig behärska det parlamentariska, borde
kunna göra nytta i samhället.
överingenjör J Reinholds: Redaktör Netzén påstod, att
ingenjören är en produkt av industrialismen. Detta är väl
dock en sanning med modifikation. Ingenjören fanns väl
dock mycket tidigare än industrin, därom vittnar väl alla
de vackra konstruktioner, som kom till innan industrin.
Tänk bara på pyramiderna!
Ingenjörens yrke är lika gammalt som läkarens, och en
jämförelse med detta yrke är ganska givande. Läkaren
vårdar sig om människan, ingenjören vårdar sig om
produktionen. Om läkaren håller folk i vigör att arbeta, så
är det ingenjören som ser till att arbetaren har verktyg att
arbeta med. Men ingenjören har ej utvecklats på samma
sätt som läkaren. Läkaren har kunnat hålla sitt yrke mera
obundet. Ingenjörens yrke har mer och mer övergått till
att bli den anställdes, och anställd i den dåliga betydelse
man ibland får inlägga i detta ord.
Ingenjören har slutit sig inom sitt skal och ägnar sig åt
att söka tillfredsställelse i sitt arbete, ett arbete som ger
mycket för den som ägnar sig häråt. Men det är inte bra,
att det är så. Det finns väl ingen arbetsgrupp i samhället,
som mera har tillfälle att se det mänskliga livet på nära
håll. I varje fall deltar han i det produktiva arbetet och
skulle därför verkligen kunna göra en insats. Men vi får
ej räkna med att ingenjören bara skall marschera in i
samhälleliga ledarposter. Om han skall kunna göra en
insats, måste han tillföra samhällsdebatten någonting nytt.
Ingenjörens yrke är till sin natur opolitiskt. Produktionen
är ju en fråga, som är målet för verksamheten för alla
politiska partier. Om ingenjören skall kunna delta i
politiskt arbete, är det nödvändigt, att han disponerar sin tid
på annat sätt än nu är fallet. Det är därför en uppgift för
ingenjörsföreningarna att verka för att ingenjörens
särställning i samhället gör att han får mera tid att disponera över,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
