Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 11 oktober 1947 - Hur en porslinsfabrik har blivit storindustri, av W S - Emaljglasyr, av r - Keramiska beläggningar, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>754
TEKNISK TIDSKRIFT
Hur en porslinsfabrik har blivit storindustri. Den
avgående chefen för den finska porslinsfabriken Arabia,
bergsrådet Herlitz, har i en översikt av fabrikens
utveckling anfört bl.a. följande.
I Sverige hade på 1920-talet startats enhetsprisaffärer
vilka önskade göra sina inköp hos Arabia, men de priser
som bjöds låg ca 40 % under vad som hittills hade
ansetts som billigt. Alla kalkyler visade, att en sådan order
på flera miljoner mark inte kunde antas. Då hade
emellertid Arabia hunnit lära sig, att man inte har hjälp av
kalkyler, som visar att man inte kan sälja till de priser, som
folk vill betala. Orderna mottogs och priserna klarades
genom förbättring och förenkling av
fabrikationsmetoderna. Laboratoriet fick mera arbete än någonsin
tidigare och mycket märkliga resultat ernåddes, varigenom
möjligheter skapades att genom endast en bränning få fram
en lika god vara som den som tidigare bränts två och t.o.m.
tre gånger. Under normala förhållanden brännes också en
tredjedel av hushållsgodset och hela
sanitetsgodstillverkningen endast en gång. Detta förfaringssätt med
engångs-bränning är revolutionerande och sparar i
produktionskostnader 33V3 %■ De oerhörda mängder av varor av
samma slag, som beställts av enhetsprisaffärerna,
möjliggjorde även införande av seriearbete, vilket tidigare icke
varit möjligt. Detta seriearbete hjälpte Arabia att
åtminstone utan förlust kunna effektuera dessa stora
beställningar och samtidigt rida ut depressionstiden.
Sedan man sålunda tvungits till att utfinna nya
fabrikationsmetoder, kunde man även exportera standardvaror till
en mängd andra länder. De utvidgningar som de alltmer
ökade beställningarna krävde har medfört att Arabia nu
torde vara den största porslinsfabriken i Europa i
tillverkningsvolym och möjligen även i hela världen. Varpå
kan det då bero att Arabia nått en sådan storlek och kan
göra denna enorma mängd av varor, då Arabia ju inte
ens använder inhemska råvaror? (dock fås kvartitsand
och fältspat, som utgör ca 55 % av råmaterialet, inom
Finlands gränser). Kostnaderna för råmaterialet är
emellertid av mindre betydelse, då förädlingskostnaderna är de
dominerande. Det keramiska laboratoriearbetets betydelse
kan här inte nog betonas, och Arabia följer i sitt arbete
en princip, som är så enkel, att den nästan förefaller som
ett axiom och som kan uttryckas i orden, att varje
industris uppgift borde vara att producera största möjliga
mängd goda varor med en sådan planläggning av arbetet,
att höga löner och låga försäljningspris blir följden. Denna
"största möjliga mängd" gör, att tillverkningskostnaderna
kan hållas låga. En fabrik, som inte är i gång, drar i alla
fall kostnader. Om en fabrik inte i hela sin utsträckning
producerar varor, drabbas delfabrikationen av så mycket
större allmänna kostnader och blir därigenom fördyrad
samt förlorar sin konkurrenskraft. God kvalitet hör
intimt ihop med höga löner. Man kan inte erhålla goda
varor, om inte arbetaren vid framställningen erhåller en
lön, som motsvarar hans yrkeskunskaper och förmåga.
Nu betalar Arabia kanske de högsta medellönerna inom
den finska industrin.
All planläggning av arbetet bör ske sålunda, att lägsta
tillverkningskostnader ernås och att varje arbetsprestation
göres på bästa möjliga sätt. Varje annat sätt än det bästa
fördyrar varan, och därför måste allt arbete studeras i
minsta detalj så, att man vet att man betalar för verkligt
och icke för improduktivt arbete, dvs. onödigt sådant.
Dessa omständigheter synes ännu i betydande
utsträckning ha förbisetts inom industrin. Det är rent
förbluffande resultat, som kan vinnas genom analys av arbetet och
kostnaderna. Genom en riktig analys av
tillverkningskostnaderna får man i detalj fram de olika kostnadernas
inbördes förhållande. Tänker man sig dessa kostnader i
form av pelare, bör naturligtvis den längsta pelaren först
angripas. Det är viktigt, att även de minsta detaljer i
arbetet fullständigt klarlägges och åsättes riktiga värden,
så att hela planläggningen kan baseras på en säker veten-
skaplig grund för att på detta sätt möjliggöra en förnuftig
gestaltning av allt arbete.
Arabia har även fått vidkännas många svårigheter,
förorsakade av reglementeringen och den ekonomiska
politiken. Dessutom måste en industriledare vara uppmärksam
på, att det alltid finnes affärsmän, som inte är intresserade
för industrin som produktionsmedel utan endast som
finansieringsobjekt. Om likväl förändringarna från gångna
tiders affärsliv och förebuden 0111 framtiden har något
att säga, så är det att affärsverksamhet är något mera
än enbart en strävan efter förtjänst och pengar. På dess
grund vilar i verkligheten folkhushållning,
samhälls-fostran och folkets framtid, och affärsledaren är
ingenting annat än en frivillig arbetare, som tjänar en stor sak
(C G Herlitz i Tekn. Fören. Finl. Förh. 1947 h. 5). W S
Emaljglasyr. Till att börja med användes emalj som
metallbeläggning uteslutande av estetiska och hygieniska
skäl. Ännu 1939 svarade hushållsartiklarna, inräknat
spisar, kylskåp och rörarmatur, för 92 % av alla emaljvaror i
USA. Emellertid har de senaste årens framsteg i
framställningen av värmebeständig emalj med förmåga att
under lång tid tåla mycket hög värme, även i förening med
starkt tryck, öppnat nya användningsmöjligheter.
Ett av resultaten är användningen av emalj som
ytbeläggning för avgassystem i bilar, fartyg och flygplan samt
rökkanaler i ugnar. Genom att under kriget emaljera
ubåtarnas avgassystem kunde man sålunda avsevärt förlänga
tiden för deras uppehåll ute på haven. Skorstensrör med
emaljbeläggning kräves i flera stater i USA, då de ger
bättre drag, lägre yttemperatur och är billigare. I dessa
tillämpningar fullgör emaljen två uppgifter; dels hindrar
den metallen att korrodera vid höga temperaturer och dels
kan man reglera värmeströmmen genom att välja antingen
en absorberande eller reflekterande ytbeläggning. Inom
den kemiska industrin har man lyckats förlänga
tjänstetiden för smältgrytor från 4—5 dagar till åtskilliga veckor.
Vid emaljpåläggningen är en av de viktigaste
förutsättningarna att metallen görs fullständigt ren, och man har
på de senaste åren utarbetat nya rengöringsmetoder
härför. Även ugnarna har förbättrats, och de kontinuerliga
ugnarna håller på att tränga undan de gamla
kammarugnarna. Tidigare fästes emaljen vid metallen genom
doppning. Numera praktiseras sprutmetoden allmänt,
vilket har ökat arbetstakten och minskar kostnaderna. Denna
metod lämpar sig bäst för plana ytor, och då endast en
sida skall beläggas. Då det gäller mera komplicerade delar
löper man vid sprutning risken att täckningen blir
ofullständig. I de fall, då man vill ha en mycket tunn emalj,
används numera elektrostatisk beläggning, varigenom den
vid sprutning oundvikliga emaljförlusten elimineras.
Hittills har emaljering i regel fått utföras i flera skikt.
Den första mörkblå beläggningen, som innehåller kobolt,
tjänar som fäste för ytterligare ett eller två skikt av önskad
färg. Varje sådan ytbehandling erfordrar särskild
applicering och torkning. Nu strävar emaljeringsindustrin efter att
nå fram till en enda emaljeringsoperation. Detta skulle inte
bara reducera tillverkningskostnaderna avsevärt utan
också vidga de emaljerade artiklarnas marknad. Den tunnare
beläggningen medför större böjlighet, så att även tunnare
plåt kan emaljeras (Steel 11 november 1946), r
Keramiska beläggningar som skydd för olegerat stål
vid höga temperaturer har under kriget utexperimenterats
vid US Bureau of Standards. Beläggningarna har använts
till avgasrör på flygmotorer och även på andra motorer.
De har speciellt hög motståndsförmåga mot avflagning vid
upprepade starka temperaturväxlingar. Vidare skyddar de
metallen mot oxidation vid temperaturer upp till ca 675°C.
Beläggningarna har dessutom en matt yta, som inte ger
några glansdagrar och därför minskar synligheten.
Beläggningarna torde också kunna användas i många andra fall,
såsom till olika detaljer till spisar, ugnar, värmeväxlare,
avgasrör till bilar m.m. (ASTM Bull. mars 1947). Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
