Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 27 december 1947 - Industriprojektering, av Torsten Frendin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 december 19 Al
957
industriprojektering
Arkitekt SAB Torsten Frendin, Stockholm
Vid sidan av bostadsproduktionen utgöra
investeringarna i industriella anläggningar den
största kapitalkonsumenten inom den svenska
investeringsverksamheten. Enligt den undersökning,
som Kommerskollegium utförde hösten 1945
över den svenska industrins kapitalinvesteringar,
skulle dessa under år 1946 beräknas uppgå till i
runt tal 1 100 Mkr. inom efter arbetareantalet
räknat ca 80 % av samtliga i industristatistiken
redovisade företag. Av den totala industriella
anläggningsverksamheten, uppskattningsvis
belöpande sig till i runt tal inemot 1 500 Mkr/år,
uppgår andelen för byggnadskostnader enligt
samma beräkningsgrunder ungefärligen till 700
Mkr/år. Fördelningen på olika industrigrupper
visar, att ungefär 30 % faller på metallindustri
och malmbrytning och lika mycket på kraft,
belysnings- och vattenverk, medan andelen för var
och en av de övriga grupperna icke överstiger
6 %. De årliga kostnaderna för underhålls- och
reparationsarbeten uppgingo enligt samma
undersökningar år 1944 till 255 Mkr. Det är sålunda
avsevärda kapitalbelopp, som årligen investeras i
den svenska industrin. Om man håller i minnet
anläggningarnas karaktär av produktionsmedel,
framgår att även om en förnuftig projektering
och ett förnuftigt byggande kan ge avsevärda
besparingar i investeringsbeloppen, stå dock
väsentligt större besparingar att vinna i den
förbättrade driftekonomi, som en god projektering i
bästa fall kan medföra.
Uppgifternas karaktär
Ur projekteringssynpunkt kan man indela
anläggningsuppgifterna i två stora huvudgrupper
— konsumtionsanläggningar och
produktions-anläggningar. Till den förra huvudgruppen
kunna hänföras bostäder, administrationsbyggnader,
hotell, affärshus, restauranger och
rekreationsbyggnader, skolor, sjukhus etc. Det är
huvudsakligen människans mått, funktioner och
behov, som här bli bestämmande för
dimensionering och utformning. Inom den andra
huvudgruppen däremot är det råvaran, maskinen,
verktyget och arbetsstycket och deras inbördes
samband i tillverkningsprocessen, som bildar de
avgörande grundfaktorerna. Människans mått och
Föredrag i Svenska Teknologföreningen den 20 februari 1947.
658.23
725.4
behov spela härvidlag en jämförelsevis
underordnad roll.
Vid konsumtionsanläggningar utföres
projekteringsarbetet i övervägande grad av en
sakkunskap — arkitekterna — som genom sin
utbildning i viss utsträckning givits ett metodiskt
underlag för projekteringen. Självfallet bidrar
uppgifternas art för arkitekten att bemästra
svårigheterna. I sin samfällda egenskap av
hyresgäst, kund, åskådare, åhörare, elev, patient etc.
når han en omedelbar personlig erfarenhet av
driftförhållandena inom dessa anläggningstyper.
Han får en allmän förtrogenhet med miljön och
de allmänna förutsättningarna, som möjliggör för
honom att snabbt sätta sig in i olikheter i
detaljerna och skiftningar i förhållandena från det
ena fallet till det andra. I varje fall när det gäller
anläggningsuppgifter av någon som helst
betydenhet, inkopplas arkitekten som regel i
projekteringsarbetet från dess allra första början och
har sedan möjlighet att fram till den färdiga
anläggningen nyttja sin sakkunskap till ett gott
slutresultat. Förtroendet har inom detta område
t.o.m. blivit så stort för denna sakkunskap, att
det mera sällan förekommer, att exempelvis
byråchefen eller generaldirektören projekterar sitt
ämbetsverk, läkaren eller sysslomannen sitt
lasarett, källarmästaren en restaurang, borgmästaren
ett stadshus, officeren en kasernanläggning eller
prästen en kyrka. Även om tillgången till den
sakkunskap, som dessa personer i sin tur
representera, är nödvändig vid projekteringsarbetet,
överlåta de dock ledningen av projekteringen till
sakkunskapen på just detta område.
För projektering av produktionsanläggningar
har i modern tid icke funnits och finns
fortfarande icke, i varje fall inte i tillräcklig
omfattning och av tillräcklig kvalitet, någon
motsvarande sakkunskap. Även om man på sina håll
kan skönja ansatser till en strävan att råda bot
mot denna brist, följer nu projekteringen en
praxis, som för konsumtionsanläggningar
allmänt anses vara ett övervunnet stadium. Den
egentliga projekteringen av industrianläggningar
handhas så gott som utan undantag av industrins
egen personal. Det är ofta ingenjörer med god
kännedom om de drifttekniska, ekonomiska eller
organisatoriska problemen, som få sig pålagda
uppgifter att projektera tillbyggnader och ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
