Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 12 februari 1949 - Berylliumkoppar - Borlegerade stål, av CS - Avzinkning hos Cu—Zn-legeringar, av C S - Explosionskatastrofen i Ludwigshafen, av Bruno Engel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1949
115
snabbsmältning och svetsfogen måste snabbt kylas ned.
Efter svetsningen måste metallen bringas att mjukna
genom avkylning från 800°C före härdningen.
Punktsvetsning kan även företas om stark ström och kort
svetsningstid användes.
För dragning, pressning och böjning bör man använda
mjuk berylliumkoppar. Om härdat material skall bearbetas
måste försiktighet iakttas så att temperaturen ej blir för
hög, i vilket fall metallen mjuknar. Detta gäller även vid
slipning, vid vilken överhettning lämpligen undvikes
genom valtenhegjutning av arbetsstycket. Vid stansning
är verktygets livstid kort men kan förlängas genom att
man före stansningen kadmiumpläterar materialet.
Användning
Berylliumkoppar är tack vare sin stora draghållfasthet
och ringa tänjbarhet en idealisk metall för fjädrar. Den
kan användas för alla typer av blad- och spiralfjädrar,
om-kopplarreläer, regleringsventiler och vibratorkontakter.
Legeringens höga nötningshållfasthet vid kontakt med stål
gör den väl lämpad som material för bussningar och
lagertappar samt för kammar till kamaxlar. Legeringen
användes även med fördel till skärverktyg för piaster, men det
måste observeras att metallen angripes av svavel, varför
den ej får användas tillsammans med material,
innehållande detta ämne. Det har även funnit vidsträckt användning
som material till handverktyg, avsedda för industrier, där
man arbetar med eldfarliga oljor och där alltså
lättantändliga gaser eller ämnen finns. Legeringen är nämligen i det
närmaste gnistfri, men skulle små partiklar av metallen
ändå bli glödande och tack vare verktygets slag mot
arbetsstycket frigöras, så har gnistorna mycket kort livslängd
och utsläckas omedelbart på grund av metallens höga
termiska ledningsförmåga och ringa brännbarhet.
Berylliumkoppar är omagnetisk och kan därför användas
till omagnetiska verktyg (enl. uppgifter från AB E
Westerberg) .
ISorlegerade stål. I enlighet med omfattande
undersökningar, utförda vid National Bureau of Standards under
överinseende av War Metallurgy Commitlee, har nu
fastslagits, att härdbarheten hos några typer av stål avsevärt
förbättras genom tillsats av små borhalter. Synbarligen
beror därvid borhaltens effekt på följande faktorer:
stål-tillverkningsmetoden, chargeföringen, tillsatta mängden
samt den form i vilken ämnet föreligger i stålmaterial.
Effekten blir störst när bor tillsättes det väl tätade stålet
i form av enkla respektive komplexa ferrolegeringar i
USA allmänt betecknade som "intensifiers", "special
addition agents" eller "needling agents". Borhalten hos det
färdiga stålet hålles därvid inom gränserna 0,001 till 0,005 %.
För att studera inverkan på härdbarheten utgår man från
normala prover som underkastas härdbarhetsprov enligt
Jominy ("end-quench test"). Därutöver brukar man utföra
Charpy-slagprov för alt studera kälkänsligheten på
härdade och till olika temperaturer anlöpta provstavar.
Borhalter, tillsatta såsom enkla eller komplexa
ferrolegeringar, har inom gränserna 0 till 0,006 % ej någon
nämnvärd inverkan på följande stålegenskaper: slagghalt,
slagginneslutningar, varmbearbetbarhet,
omvandlingstemperaturer, anlöpningsbeständighet, svetsbarhet,
hållfasthetsegenskaper (utom en lätt förbättring av segheten vid låga
an-löpningstemperaturer) .
Inverkan av bor på härdbarheten och kälkänsligheten hos
härdade och anlöpta stål varierar med analysen hos stålet,
borlegeringem samt den tillsatta bormängden.
Härdbarheten, mätt enligt Jominy, förbättrades hos många av de
undersökta experimentsmältorna samt genomgående hos alla
undersökta basiska martinsmältorna. Däremot kunde ej
någon bestämd korrelation fastställas mellan denna
förbättring och den slutliga borhalten i stålet. Hos många av
de undersökta stålen erhölls optimal effekt vid så låga
halter som 0,001 % och mindre; hos andra däremot ökade
effekten kontinuerligt ined ökad borhalt. 1 vissa fall var
bortillsatsen utan effekt eller kunde t.o.m. försämra
härdbarheten. I allmänhet kan sägas, att små tillsatser gav
större effekt än stora samt att användning av komplexa
borföreningar gav bättre resultat än enkla dylika.
Tillsatsernas effekt ökade vidare med ökade halter av Mn,
Cr och Mo i stålet. Härdbarheten hos borhaltiga stål
påverkas därutöver av stålets desoxidationsgrad och kvävehalt.
Som slutomdöme kan sägas, att inverkan av bor på
härdbarheten hos stål mera beror på den form i vilken bor
föreligger i austeniten före härdningen än på den totala
numeriska halten (Welding Eng. mars 1948). CS
Avzinkning hos Cu—Zn-legeringar. Mekanismen för
avzinkning, dvs. den selektiva korrosionen av zinkrika faser
hos mässing- och andra Cu—Zn-legeringar, har varit
föremål för många undersökningar och diskussioner inom
facklitteraturen. En tillfredsställande teori saknas trots
detta fortfarande. De avzinkningen påverkande faktorerna
kan uppdelas i inre och yttre. Till de inre faktorerna hör:
korrosionens form, dvs. punkt- eller skiktformig
avzink-ning, samt legeringens analys och strukturella tillstånd.
Känsligheten för avzinkning stiger avsevärt när Zn-halten
överskrider 20 %\ legeringar med en Zn-halt under 15 %
är praktiskt taget immuna mot avzinkning. Andra
legeringsmetaller kan, även vid små halter, dels påskynda, dels
hämma avzinkningen: till den förra gruppen hör Mn, Fe
och Bi, till den senare As, Sn och P. Vid tvåfasiga
legeringar är benägenheten för punktformig avzinkning något
större än hos enfasiga; jS-fasen avzinkas företrädesvis. Den
väsentliga skillnaden mellan punkt- och skiktformig
avzinkning ligger i korrosionshastigheten, vid den förra ca
5 mm/år, vid den senare någon tiondel mm/år. Avzinkning
är alltså speciellt farlig vid tunnväggiga rör ocli plåtar.
Uppkomsten av punktavzinkningen gynnas av stigande
drilt-temperatur. Av de yttre faktorerna kan för övrigt
nämnas: Cu, Cl och S04-jon koncentrationen i
korrosionsmedlet, acceleration av korrosionen genom galvaniska
strömmar, syragraden, temperaturen, närvaro av inre eller
yttre elastiska spänningar i materialet samt slutligen
O.,-halten i korrosionsmedlet (Metal Ind. 1948 h. 25, 26). C S
Explosionskatastrofen i Ludwigshafen. Som orsak till
den fruktansvärda explosionsolyckan den 28 juli 1948 hos
Badische Anilin- und Sodafabrik (f.d. l.G.
Farbenindu-strie) i Ludwigshafen uppgavs bl.a. sabotage, framställning
av nya hemliga vapen under fransk regi m.m. Den verkliga
orsaken till explosionen har numera utretts av en
undersökningskommission, som kommit till följande resultat:
Framför en fabriksbyggnad, i vilken bl.a. dimetylanilin
tillverkades, befann sig en 48 t tankvagn, som var fylld
med dimetyleter, en vätska, vars kokpunkt ligger vid
23,7°. Den ovanligt stora tankvagnen hade ursprungligen
använts bl.a. till transport av flytande ammoniak i
Tyskland och Frankrike. Vid en av dessa transporter kom
vagnen i en tunnel i beröring med ett hinder, varigenom
ett flera decimeter långt hål uppstod på tankens övre del.
Skadan reparerades genom svetsning, men sannolikt har
svctssömmarnas tjocklek och jämnhet icke kontrollerats.
Genom dra höga yttertempcraturen (32—34°) under juli
och under solstrålarnas inverkan uppstod ett så liögt
vätsketryck i tankvagnen, alt svetssömmarna sprack på ett
ställe, och dimetyleterångor strömmade ut. På ca 120 m
avstånd från tankvagnen befann sig en liten verkstad, i
vilken några arbetare var sysselsatta med svetsning av
rör. Dimetyleterångorna exploderade vid beröring med
svetslågorna, och explosionen bredde ut sig med rasande
fart, varvid hela lankvagnen revs upp. Omedelbart följde
flera kraftiga explosioner med fruktansvärd verkan. Redan
efter den första explosionen kl. 15.44 sammanbröt
huvudbyggnaden med sex våningar, varvid 135 man omkom,
och kl. 16.30 jämnades laboratoriebyggnaden med
marken. Därefter förstördes ett större antal byggnader på flera
hundra meters omkrets kring tankvagnen. Huvudexplosio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
