Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 22 - Teleteknisk standardisering, av Björn Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fastställa ett extremt bredbandigt system,
som teoretiskt medger en mycket hög
bildkvalitet. Emellertid hade man då i stort sett inte
tagit hänsyn till möjligheterna att distribuera
dessa bilder på tillgängliga frekvensutrymmen,
inte heller till komplikationer på
mottagarsidan. De västeuropeiska länder som ännu inte
fastlagt något system enade sig 1950 i CCIR om
en kompromiss mellan ytterlighetssystemen.
Då större delen av Östeuropa dessutom har
sitt eget system, måste man vid regionala
frekvensfördelningar räkna med fyra olika
bandbredder. Vid internationell TV-transmission
mellan olika länder med olika standard får
man sätta in omvandlingsapparatur. Vidare har
mottagare, omkopplingsbara för flera system,
utvecklats.
Något europeiskt system för
färg-TV-sänd-ningar är ännu inte antaget, men försök och
överläggningar pågår sedan ett tiotal år. Man
har önskat vänta med standardiseringen så
länge som möjligt, bl.a. i förhoppning att
tekniken skall stabilisera sig. Risken av separata
standardiseringsaktioner torde här vara mindre
än i fråga om de svart-vita systemen, ty
färgtelevisionens ekonomiska framtidsutsikter är
ovissare. Det kan ligga inom möjligheternas
gräns att få enighet om färgsystem, åtminstone
på de nya frekvensband inom
decimetervåg-området som snart skall upplåtas för TV.
Systemfrågor på elektronikområdet torde
oftast vara en nationell angelägenhet, men här
kan ITU och IEC också behöva medverka. Ett
aktuellt fall gäller system för automatisk
databehandling. Som bekant förekommer en mängd
typer och utförandeformer, vilket fördyrar
datamaskinerna och försvårar deras effektiva
utnyttjande. Här synes i första hand krävas
att grundläggande funktioner definieras och
kvalitetsfordringar för olika system fastställes.
Därigenom skulle, utan att detaljkonstruktioner
kan eller bör fastställas, utbytbarhet och
samdrift mellan datamaskinenheter kunna
åstadkommas. Ifall överenskommelse kan träffas om
använda koder, in- och utmatningsorgans
beskaffenhet m.m. underlättas också
datamaskiners anslutning till telekommunikationsnät.
Skall man här kunna använda existerande
förbindelsetyper eller bör datamaskintrafiken
läggas på exklusiva nät? Ett exempel på den
senare metoden är ett amerikanskt 1 000 baud
datamaskinnät för reservation av flygbiljetter3,
Allteftersom teletekniska system utvecklas
mot större informationskapacitet och förfinad
funktion ökas deras komplexitet. Därvid
kommer problemet om deras driftsäkerhet alltmera
i förgrunden. De ekonomiska aspekterna blir
här kanske mera påtagliga än när det gäller
andra systemfrågor. Att dimensionera ett större
system för högsta felfrihet medför orimligt
dyra komponenter och göres väl endast när
utbyte av defekta delar är mer eller mindre
omöjligt (t.ex. atlantkabeln för telefoni och
vissa militära tillämpningar). Vanligare är att
acceptera fel men begränsa det enskilda felets
verkan ekonomiskt och funktionellt. Detta kan
man uppnå genom att dimensionera systemet
med en apparat- eller informationsmässig
redundans. Det vore önskvärt om enhetliga
fordringar på driftsäkerhet samt helst också vissa
provningsföreskrifter kunde överenskommas
för olika sorters anläggningar.
Apparat-
och komponentstandardisering
Det är helt naturligt svårt att dra en bestämd
gräns mellan system å ena sidan, anläggningar,
apparater och komponenter å den andra. Vissa
olikheter i områdenas arbetsuppläggning kan
dock urskiljas. Systemstandardiseringens
svårigheter ligger dels i dess internationella
karaktär, dels i bedömandet av den tekniska
utvecklingen på längre sikt. Apparat- och
komponentstandardisering bör ha en starkare
industriell och därmed nationell anknytning. Man
liar vanligen små möjligheter att såsom vid
systemen standardisera i förväg. I stället får
man söka åstadkomma en normalisering och
begränsning ur ett befintligt, ibland stort
typ-sortiment. Apparat- och
komponentstandardi-seringen blir därmed mycket arbetskrävande.
En stor del av den svenska
standardiserings-verksamheten på apparat- och
komponentområ-det bedrives intern inom de större
teleindustri-erna, SJ, Televerket, försvaret m.fl. Den blir
alltså delvis svår att överblicka till omfattning
och karaktär. Försvarets telestandardisering,
för att ta ett exempel, har hittills följt
huvudsakligen två linjer. Den första är inventering
av förrådshållen materiel och i samband
därmed systematisering av benämningar m.m.
samt utgallring av "onödiga" typer, storlekar,
kvaliteter etc. Försvarets Klassifikationscentral
(FKC) handhar detta arbete. Den andra linjen
gäller dimensions- och kvalitetsstandardisering
av komponenter ocli material, avsedda
huvudsakligen för nykonstruktioner. Verksamheten
sker i samråd mellan Försvarets Teletekniska
Laboratorium (FTL) och en kommitté under
Teletekniska Delegationen (TTD). Den senare
organisationen samordnar försvarets
anskaffningar av all telemateriel. Resultatet av
försvarets standardiseringsarbeten publiceras som
Försvarets Telestandard.
Den interna standardiseringen lios
myndigheter och företag är emellertid ej tillräcklig.
Vissa frågor kräver gemensam behandling och
kontakt måste hållas med internationella
arbeten, främst inom IEC, CISPR och i viss mån
ISO. För sådana ändamål fungerar SEK,
Svenska Elektriska Kommissionen. Dess normarbeten
är uppdelade på allmänna ocli gemensamma
(nomenklatur, instrument, kraftkällor m.m.)
krafttekniska, teletekniska samt speciella
till-lämpningar. Inom den senare klassen faller
någon del av elektronikområdet, sådant som det
definierats här.
När det finns behov av ett norm- eller
standardiseringsarbete, tillsättes vanligen en
normkommitté, som i sitt arbete på olika sätt
samverkar med SEK:s sekretariat. Ofta motsvaras
576 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
