Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 41 - Radiostörningar från starkströmsapparater, av Ove Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Radiostörningar från
starkströmsapparater
Civilingenjör Ove Larsson, Stockholm
De vanliga radiostörningar, som alstras i
starkströmselektriska apparater, uppstår vid
förlopp med en snabb strömändring, särskilt vid
alla kopplingsförlopp. En plötslig strömändring
åstadkommer ett brett frekvensspektrum, vars
utseende beror på strömmens kurvform, vilken
å sin sida beror på apparatkonstruktionen,
kopplingsdonets typ och snabbhet osv.
Till kopplingsdon hör inte bara strömställare
av olika slag. Många slags maskiner, vilka
innehåller anordningar, som bryter eller sluter
en strömkrets, speciellt kommutatormotorer,
måste också räknas hit.
Störningars uppkomst och egenskaper
Ett enstaka, brant strömtillslag kan visas i och
för sig ge en störning, som är omvänt
proportionell mot frekvensen, fig. la. I detta fall
liksom vid andra, icke periodiska förlopp
erhålles ett kontinuerligt frekvensspektrum. En
enstaka impuls ger en störning, där
amplitudva-riationen är beroende på pulsens längd. Ju
Fig. 1.
Strömförlopp och
frekvensspektrum
för olika typer
av
kopplingspulser; a enkelt
tillslag, b
enkelpuls, c
periodiskt upprepade
pulser.
621.396.823
kortare pulsen är, desto större är
frekvensområdet med konstant amplitud, fig. Ib. För
periodiskt med tidsmellanrummet T0
upprepade impulser erhålles ett diskret
frekvensspektrum, vars olika frekvenser svarar mot
grundfrekvensen 1/T0 och dess övertoner och
vars envelopp bestäms av spektrum för en
enstaka impuls, fig. lc.
I praktiken är alla kretsar reaktiva, varför
pulserna ej får ren fyrkantform, utan alltid
modifieras mer eller mindre av
insvängningsförlopp. Stigtid (och falltid) är alltså inte
noll utan har ett ändligt värde, vilket medför,
att frekvensspektrum sjunker snabbare än i
det ideella fallet. Å andra sidan kan
störningarnas absoluta nivå öka genom
insvängningsförloppen i de fall dessa ger amplituder
avsevärt överstigande de stationära värdena.
Störningarnas ursprungliga frekvensspektrum
modifieras avsevärt av apparatens övriga
ka-pacitanser och induktanser, varvid vissa
frekvensområden kan framhävas mer än andra,
fig. 2. Ifråga om elektriska maskiner gäller här,
att stora maskiner med sina normalt stora
ka-pacitanser verkar som filter för störningarna,
så att dessa på maskinens nätklämmor i regel
endast är av betydelse på lägre frekvenser.
En störande, nätansluten apparat kan ur
radiostörningssynpunkt rent allmänt
representeras av en asymmetrisk och två symmetriska
störningselektromotoriska krafter, fig. 3. De
symmetriska elektromotoriska krafterna
samverkar till att driva fram en ström iss med
olika riktning i de båda nätbranscherna, medan
den asymmetriska elektromotoriska kraften
driver fram en ström ias med samma riktning
i båda nätbranscherna och med återledning
via jord.
Utbredning av radiostörningar
På lång- och mellanvåg och ofta även på
kortvåg utbreder sig störningarna från nätanslutna
apparater längs nätet till de störda mottagarna.
Själva kopplingen till en mottagare kan ske
antingen via mottagarens nätintag, vilket är
mycket vanligt, eller via induktion från nätet
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
