Bland de besutne är förmögenheten temligen ojemnt fördelad, särdeles i bergslagerna, der äfven hos enskildta bönder en betydlig, men af konjunkturerna beroende, förmögenhet förefinnes, bredvid mycken fattigdom. Under åren 1836-1840 hade beloppet af hos allmogen utsökta fordringar, med årlig minskning, nedgått från 108,000 till 58,000 R:dr, men steg efter 1840 års missvext åter till 125,000, dock öfvergående. Hos öfriga ståndsklasser steg det under nämda 5 år från 40,000 till 50,600. Värdet af jordegendom, som utmätningsvis blifvit allmogen i landslagen frånhänd, gick under åren 1832-1840 i medeltal till 1 procent af den frivilligt försålda, och 1840 blott till 7/10 På samma tid af 10 år steg fastighetsvärdet från 8000 till 14,660 R:dr p. m. för helt hemman; och skatteallmogen ökade sin egendom, genom köp från öfriga ståndsklasser, med 17,000 R:drs värde om året. I bergslagen deremot minskades allmogens egendom med 13,500 R:drs värde årligen, och der utgjorde fast egendom, som utmätningsvis densamma afhändes, 7 procent af frivilligt försåld, och år 1840 särskildt 14 procent. Under åren 1844-1845 har allmogen i landslagen ökat sin jordegendom med blott 2 till 3000 R:drs värde om året, och i bergslagen minskat den med 22,000 R:drs värde årligen. År 1845 förhöll sig värdet af den genom utmätning afyttrade jordegendomen till den frivilligt försåldas, i landslagen som 1 till 90, i bergslagen som 1 till 12. -- Emellertid får ofvan nämda jordegendomens förflyttning i bergslagen från allmogen till öfriga ståndsklasser, mindre tillskrifvas minskadt välstånd hos den förra, än en af lyckliga konjunkturer framkallad håg hos de sednare att, äfven för öfverdrifvet pris, tillhandla sig bergsmansegendom. Försäljningsvärdet på denna hade under åren 1833-1841 stigit från 7140 till 10,080 R:dr för helt hemman, och utgjorde 1838 p. m. 17,665 R:dr. Å andra sidan har öfverdrifven hemmansklyfning, och stigande antal af stattorpare, inhyseshjon och backstugusittare, i vissa orter onekligen försämrat allmogens ställning.
År 1845 hade 9) 70 personer af adel, med egande eller åborätt, tillsammans 418,85 hemman, taxerade till 1,840,000 R:dr; öfver 5000 bönder hade tillsammans 1478 mantal, eller hälften af länets hela hemmantal, och till ett taxeringsvärde af nära 5 millioner. Af öfriga ståndsklasser egde omkring 250 personer tillsammans omkring 300 hemman, till 1,260,000 R:drs värde. Öfriga hemman tillhörde oskiftade sterbhus, bolag, kronan o. s. v. Af bergsbruk var nästan allt som tillhörde allmogen, särdeles hyttor, inberäknadt under jordegendom; 25 personer af adel egde bergsbruk till 900,000 R:drs värde, 35 borgare och ofrälse bruksegare ungefär lika mycket. Dock synes all denna egendoms-uppskattning vara lågt tilltagen; ännu lägre, ända till orimlighet, är detta förhållandet med närings-idkares inkomster, mindre med fast egendom i städerna. -- Vi hänvisa till noten, för några detaljer.
9) Ofvanstående uppgifter äro hämtade ur de, för frågan om National-representationens ombildning, år 1847 uppgjorda tabeller. Vi tillägga ur samma källa, att en af adel (egaren till Bysta i Asker) hade 50,4 hemman, en 30,37, fjorton mellan 10 och 30, fjorton mellan 5 och 10 o. s. v. En ofrälse bruksegare hade 11,25 hemman, en borgare 10,81. Blott 186 bönder egde 1 till 4 hemman hvar, de öfriga mindre, och 1242 hade under 1/8 mantal hvar. Af bergsbruks-egare voro 2 af adel taxerade till mera än 100,000 R:drs fast förmögenhet, 2 af adel och 2 ofrälse bruksegare till 50 à 100,000 hvar. Af husegare i stad var blott en taxerad till 46,000 R:drs egendom; af näringsidkare likaledes blott en, utan burskap, taxerad till 2000 R:drs inkomst, och ingen med burskap öfver 1000. Af löntagare å landet voro en militär, en civil och en prest taxerade öfver 3000, i städerna två civile, en militär och en prest öfver 2000 R:drs inkomst
