Bergsbruket, egentligen jerntillverkningen, är i betydenhet länets andra näring, och relativt betydligare än i nästan alla andra delar af riket, såsom det der utgör förnämsta yrket i åtminstone en tredjedel af länets vidd. Det är grundadt på mestadels lika goda och rikliga, som af ålder bearbetade malmtillgångar. Malmbrytningen har under de 5 åren 1842-1846 i medeltal uppgått till 247,565 skeppund tackjernsvigt, varierande från 274,936 år 1842, till 213,293 år 1845, och föga afvikande från föregående qvinqvenniers, blott ökad med några tusende skeppund. Är 1846 var den 255,118, eller nära en femtedel af rikets hela produktion, och blott underlägsen Kopparbergs läns, med nära hälften. Af nämda summa kom på Nora bergslag det mesta och bästa, 145,888 skeppund, från de rika Dalkarlsbergs, Pehrshytte, Hvilare, Stribergs, Klacka m. fl. bland Sveriges vigtigaste malmfält; på Hjulsjö bergslag 14,678 från Qvidd-, Ösjöbergs och Hafsjöbergs m. fl. grufvor; på Grythytte bergslag 9609; på Helleforss 1930; på Nya Kopparbergs 28,018, från Salboberget, Rundberget m. fl.; på Lindes och Ramsbergs 43,555, Från Strossa-, Stripa-, Blanka- och Kärrgrufvefälten m. fl.; på Lekebergs 5718, från Hesselkulla, Sanna, Westerkärns m. fl.; på Lerbäcks slutligen 5722, till en del från det i sednare åren återupptagna Håkanstorps malmfält, då denna bergslags årliga malmfångst förut blott uppgått till omkring 1200 skeppund. Den har tagit, och tager ännu, en del af behofvet för sina hyttor från Taberget i Småland, en del från Nora och Lekebergs bergslager. Lekebergslagen, hvars produktion under föregående tvenne qvinqvennier varit mera än dubbelt, och ännu 1843 och 1844 nära dubbelt större, hemtar ock malm från Nora; likaledes Hjulsjö, som sjelf aflåter sin mestadels till Grythytte och Helleforss, och äfven Karlskoga, som ej har några lönande malmer, men hemtar en del af sitt behof från Persberget i Karlstads län.
Af länets Hyttor, hvilka numera äro färre till antalet än i fordna tider, men hafva en mångdubbelt ökad produktion, emedan äfven allmogen insett fördelen af de små verkens sammanslående, hafva under de 5 åren 1842-1846, 55 till 60 varit i gång, och tillverkat i medeltal för år 160,431 skeppund tackjernsvigt, varierande från 190,882 år 1843 till 141,815 år 1845, och öfverstigande det föregående decenniets med 7 till 8000. År 1846 tillverkades 164,351 skeppund, ungefärligen fjerdedelen af hela rikets produktion, och blott underlägset Stora Kopparbergs läns med nära 1/16. Af nämda summa kom på Nora bergslag, med 13 hyttor, 36,112 skeppund; på Nya Kopparbergs, Helleforss, Grythytte och Hjulsjö, med 17 hyttor, 48,215; på Lindes och Ramsbergs, med 9 hyttor, 25,283; på Lekebergs och Karlskoga, med 14 hyttor, 39,660. Den stegrade produktionen får hufvudsakligen tillskrifvas förbättrade methoder, hvarigenom tillverkningen ökas, med minskning i både tid och kol- samt malmåtgång. År 1833 uppgick tackjernsvinsten för dygn i medeltal till 13 1/2 skeppund, 1842 till 17 1/2, 1846 till 17 1/2 i Nora à 19 7/10 i Lindes och Ramsbergs bergslag. Bergsmanshyttorna, särdeles i Lerbäcks bergslag, hafva länge i detta afseende stått efter de bättre skötta brukshyttorna, men detta förhållande synes numera föga ega rum. Kronans tiondetackjern har 1846, enligt taxa, blifvit löst med 5 R:dr 40 sk. till 8 R:dr 24 sk., olika för olika bergslager 5). -En stor del af de vestligaste bergslagernas, såsom Grythytte och Hjulsjö, tackjern afyttras på Wermland, af Lindes på Westmanland, och af Nora bergslags på södra Nerike.
5) I Karlskoga bergslag med 8 R:dr 24 sk., i Lerbäcks med 8, i Lekebergs med 7: 32, i Nora och Lindes samt Grythytte och Helleforss med 7, i Ramsbergs med 6: 32, i Hjulsjö med 6:8, i Nya Kopparbergs med 5: 40.
En högst ringa, kanske för lågt uppgifven del af tackjernstillverkningen, utgöres af åtskilligt slags Gjutgods, i medeltal 3016 skeppund för de sista 5 åren, för de föregående omkring 2700, hvartill kommer för Krokfors i Ljusnarsberg omkring 1000. År 1846 tillverkades på sistnämda ställe 828, för öfrigt 3406 skeppund, nära 1/5 af hela rikets produktion af gjutgods; blott Nyköpings län var häruti öfverlägset, med mera än hälften.
Af Jernbruk räknade länet 1846: 65 med 170 härdar och 117 stångjernshamrar, samt ett privilegieradt stångjernssmide vid årets slut af 74,219 skeppund bergsvigt, hammarskatten afräknad, eller 1430 mera än år 1842. Uppgifven stång- och ämnesjerns-tillverkning hade under dessa 5 år varit i medeltal 74,948 skeppund, varierande från 71,509 år 1843 till 80,041 år 1846, och öfverstigande med omkring 7000 det nästföregående decenniets årliga produktion. Det sista årets produktion utgjorde half-åttonde delen af hela rikets, och var underlägset Stora Kopparbergs läns med 1/40, Karlstads med 1/4. De största verken äro: Helleforss, Brefven i Asker, Finnåker i Fellingsbro, Gammelbo och Granhult i Ramsberg, Gryt i Boo, Haddebo i Svennevad, Lassåna och Laxå i Bodarne, Svartå i Qvisbro, Wedevåg i Linde, Willingsberg i Knista m. fl. Orten har för öfrigt delat alla de skiften, som omvexlande konjunkturer bragt öfver alla Sveriges jernverks-orter. Lösningspriset för kronans tiondejern år 1846 var 15 R:dr 24 sk. -- För manufaktursmide finnes, vid en del af jernbruken, stålugnar och en stor mängd spik- och kniphammare m. m.; produktionen af jernmanufaktur är emellertid, åtminstone efter uppgift, ej betydlig: 8212 skeppund i medeltal för de fem åren 1842-1846, några hundrade mindre än för nästföregående decennium; år 1846 var den lägst, 6656 skeppund, öfver 1/10 af hela rikets tillverkning och mera eller mindre underlägsen Karlstads, St. Kopparbergs och Linköpings läner. -- I Lerbäck är nubbsmide för hand en egen folknäring, som under de 6 till 7 månader, då jordbruket hvilar, syselsätter minst 1200 personer, mest gossar av 7 till 8 års ålder och deröfver. Årligen uppsmidas 8 till 900 skeppund jern, hvilka sålunda förädlade erhålla ett värde af åtminstone 25 till 30,000 R:dr. Jernet uträckes förut från stångjern till smala tenar vid några inom socknen s.k. räck- eller ten-hamrar.
Länets smidesprodukter, särdeles stångjernet, afsättes dels på Göteborg, öfver Christinehamn eller Hult vid Wenern, eller öfver Askersund eller Motala, dels på Stockholm öfver Arboga, Örebro, samt lastageplatserna Derböl i Lännäs och Kathrinelund i Asker, båda vid Hjelmaren.
Af ädlare metaller finnas tillgångar, som i olika tider visat sig mera eller mindre gifvande, och derföre än blifvit lemnade å sido, än åter upptagna. Bland Silfververk är nu mera Guldsmedshyttan i Linde det förnämsta, med malmfält, som, sedan 1843 åter bearbetade, gifvit nästan årligen vexande qvantitet blyglans- malm, från 320 skeppund viktualievigt nämda år, till 8911 år 1846; detta år nedsmältes 9676 skeppund, hvilka gåfvo 1428 lödige marker 5 lod silfver, eller nära tredjedelen af hela rikets produktion. Vida mindre gifvande är Helleforss silfververk, der blott en och annan gång, efter några års mellanstånd, tillräcklig malm är samlad för att betäcka kostnaderna af en smältning; år 1846 nedsmältes här 600 skeppund malm från Getön i sjön Yngen af Philipstads socken, och gåfvo omkring 19 lödige marker. Derjemte må nämnas Isåsa i Lerbäck, Håkansboda i Jernboås, jemte några ännu mindre betydande malmanledningar i Glanshammar, Ramsberg, Linde och Ljusnarsberg.
Likaledes äro Kopparmalmsanledningarne många nog till antalet, men föga gifvande, och de derpå grundade verk obetydliga, såsom Nya Kopparbergs, Håkansboda i Ramsberg med Flöjforss hytta, Mårdsäter i Hammar, och Sandbacken i Lerbäck, hvilka båda sednare hemta en del af sin malm från Hesselkulla i Winteråsa socken; äfven Hjulsjö och Helleforss socknar hafva några ännu bearbetade grufvefält. Hela malmuppfordringen uppgick i medeltal för åren 1837-1841 till 4149 skeppund, tillverkningen af koppar för åren 1833-1842 till 117 skeppund, men för åren 1842-1846 till 592, och särskildt år 1844 till 705, men 1846, då endast tvenne verk voro i gång, nemligen Nya Kopparberg och Flöjforss, blott 417 skeppund. Vid Mårdsäters kopparhammare tillverkades samma år 34 skeppund kopparsmide.
Silfververken gifva såsom biprodukt Bly, nemligen Guldsmedshytan 934 skeppund, Helleforss 40 för år 1846. -- Koboltmalm brytes dels i Lerbäcks och Hammars socknar, vid de s. k. Wenaverken, dels vid Håkansboda i Ramsberg. De förra voro 1822 och nästföljande år uppdrifna till en produktion af 34 ända till 47,000 skålpund kobolt, men hafva sedermera, för aftagande malmfyndighet och bristande afsättning, blifvit mindre bearbetade, och blott gifvit 8795 skålpund i medeltal för 1842-1846. Håkansboda gaf 1837-1841 p. m. 3000 skålpund årligen, men finnes ej nämdt för de följande åren. -- Ett alunbruk finnes, Latorp i Tysslinge med 2400 till 2500 tunnors tillverkning. Svafvelbruken äro sedan 1846 tvenne: Ervalla med 110 skeppund tillverkning, och det äldre Dylta 6) med omkring 200. På sistnämnda ställe tillverkades samma år 633 skeppund vitriol och 2559 tunnor rödfärg. Trenne andra rödfärgsverk, Ridkärn i Ljusnarsberg, Risbacka i Nora, och Gammelbo i Ramsberg tillverkade tillsammans 999 tunnor.
6) Axberg, Kihl och Hofsta socknar äro, mot frihet från rotering, skyldiga att, af hvarje mantal, till Dylta årligen utgöra 32 dagsverken, och på bruksallmänningen hugga och framföra 7 stafrum ved, samt att till inlösen hembjuda de kol, som af deras egna skogar brännas.
Kalksten brytes och brännes på många ställen, dock sällan
till afsalu utom länet, med undantag af Hammars socken, der
Harje, Dalmarks och Forssa byamän årligen afsätta på Jönköping
dels 450 till 500 läster bränd kalk, dels obränd eller
så kallad limsten, 15 till 20,000 skeppund, i utbyte mot jernmalm
från Taberg. Öfriga kalkstensbrott äro: i Asker vid
Skärsäter, i Edsberg vid Sanna, i Glanshammar, Lillkyrka och
Qvisbro på flera ställen, i Kumla vid Södra Mo, i Lindesberg
vid Hofsta, i Tysslinge vid Latorp, och vid Holmstorp. Kalkugnarne
beräknades 1843 till 15 i Westra Nerike, 3 i det
Östra. -- Förnämsta Täljstensbrottet är i Kumla på Hellebråten;
andra vid Skärsäter, Sanna, och i Hidinge socken; stenen
begagnas till byggnader, grafvårdar o. a. -Sandsten,
mestadels till qvarnstenar, brytes i Kumla vid Örsta, i Karlskoga
vid Knutsbo, i Winteråsa vid Svennebro, i Annesta vid
Nästa och på Örebro stads mark, i Ödeby vid Ringaby, samt
i Skyllersta. -- Skifferbrott finnes i Grythytta, och vid Segersjö
i Lennäs; Gråstenshrott vid Gyttorp i Nora socken. Värdet
af samtliga stenbrottens årliga produkter beräknades 1843 till
10,000 R:dr. -- Qvarntorps kritbruk i Askersunds socken
tillverkade 1844 omkring 70,000 skålpund krita. Vid 15 tegelslagerier
tillverkades 1843 omkring 436,000 taktegel och
558,000 murtegel. År 1846 uppgåfvos ej mindre än 27
tegelbruk.
