- Project Runeberg -  Beskrifning öfver Örebro län /
Örebro

(1849) [MARC] Author: Wilhelm Tham - Tema: Närke, Geography, Statistics, Värmland, Västmanland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Vi öfvergå till den särskildta beskrifningen af länets Städer och Socknar:

1. Örebro stad är belägen under 59° 16' 30" nordlig bredd, 20 3/8 mil från Stockholm, vid Svartån, 1/4 mil från dess utlopp i Hjelmaren, och utefter en sandås, som ån genombryter. Den sträcker sig från norr till söder 3140 alnar långt, med en bredd af blott 4 till 500, och upptager ungefär 80 tunnlands areal. Svartån delar den i tvenne nästan lika stora delar, gör inom staden ett fall, och bildar derefter tvenne alldeles kringflutna holmar, af hvilka den minsta och närmaste nästan hel och hållen upptages af Örebro slott. Längre i norr går igenom staden ett mindre vattendrag, Hospitalsbäcken, som sedermera utfaller i Svartån; förbi norra tullen går Lillån. Stadens läge utefter åsen är genom sin upphöjning sundt, och vackert, emedan det lemnar utsigt öfver bördiga omgifningar; men för rörelsen är det ofördelaktigt, äfvensom i anseende till vissa delars betydliga afstånd från vatten, en olägenhet, som dock till en del blifvit afhjelpt genom brunnars upptagande på offentliga platser, eller på enskildtas gårdar.

Stadens namn torde enklast och naturligast, i anseende till belägenheten, kunna härledas från ör (sand) och bro. Dess ålder är ej känd, men sannolikt är den bland de äldsta i riket: stället är af sig sjelf på en gång egnadt till en fast ort af stor vigt under tider af inre krig, och till en afsättningsort för de närmaste dels sädesrika trakterna, dels bergslagerna. Säkra handlingar från forntiden, som vittna om stadens tillvaro, vidtaga på 1200:talet; mindre säkra, eller sägner, gå åtminstone ett århundrade längre tillbaka. Möjligen har dess första upphof varit en by vid Lillån, vid den sedan tre sekler ödelagda Längbro kyrka, hvars socken, likasom Ånnesta i söder, sedan samma tid är lagd till stadsförsamlingen. Privilegierna gå tillbaka till 1404 men vittna om äldre, som troligen blifvit förstörda vid en eldsvåda år 1380. Det äldsta bref, hvarunder man funnit stadens sigill, är af 1437.

Hela stadens så väl som de särskildta delarnes omfång synes hafva för det mesta bibehållit sig oförändradt. Delarne äro Norra och Södra staden, på hvar sin sida om ån, ut till Norra och Södra tullen på längden, samt Westra, Östra och några mindre betydande tullar på bredden; -- Norra och Södra Smedjebacken utefter åns båda stränder, troligen af gammalt hemvist för klensmeder, hvilka här, likasom i Kumla, Halsbergs, Hardemo och Lerbäcks socknar, idkat ett handtverk, som man i de sista seklerna länge sökt med tvång fästa uteslutande här vid stället; -- Slottsholmen och den derinvid belägna större ön, hvilken nu utgör en park, samt den vid södra Smedjebacken belägna Kungsträdgården. Stadens hufvudgata har fordom gått alldeles utefter åsen, och bildar, så mycket som deraf är qvar under namn af Gamla Gatan, nästan ett S; på 1660:talet upptogs den nuvarande Storgatan, som går rakt igenom nästan hela stadens längd. och blott sydligast tager en trubbvinklig rigtning mot sin öfriga bana. Dessa två de förnämsta gatorna skära hvarandra en gång i södra delen, och bilda det spetsvinkliga Yxhammarstorget; längre upp ligger det temligen reguliera Stora torget emellan dem båda; i norr skära de hvarandra två gånger, och bilda Hökare- och Silltorgen, båda åter snedvinkliga. I samma del af staden finnes ännu en gata, Westra Jordgatan, utanför Gamla gatan, i dylik bågform; en del tvärgränder göra ock sneda vinklar mot hufvudgatorna, men de flesta göra räta vinklar med sjelfva Storgatan. Stadens hela form är en långsträckt oval. Tre broar äro anlagda öfver de tre vattendragen, som afskära Storgatan och landsvägen utanför dess norra ända; sex broar förena stadens delar med Slottsho!marne, och dessa med hvarandra och med Kungsträdgården i öster.

Staden är i det hela taget välbygd. Några få publika och andra hus äro af sten, de öfriga af träd, men dels beslagna med murbruk, dels målade. Husens och tomternas antal är 361, hvaraf ej ringa del för några år sedan afbrändes, och ännu ej är åter bebygdt. Uppskattningsvärdet är omkring 800,000 R:dr, och inberäknadt alla jordegor utanför tullarne gick det år 1844 till 1,093,593 R:dr. Folkmängdens belopp har varit antecknadt sedan år 1749, då den var 2147; år 1754 hade den hunnit till 3066, år 1780 till 3593, 1810 åter blott omkring 3000, år 1840 till 4227. Af sistnämda summa hörde till embets- och tjenstemannaklassen 252, familjerna inberäknade, till handels- och näringsklassen 1580; öfrige stadsboer, som gått ur tjenst, eller nedlagt sin rörelse, eller enkor med egna hushåll, voro 1400, tjenstefolk 695, underhållne fattige och fosterbarn 300. Således utgjorde den egentligen s. k. närande klassen blott 38 procent, fattigpersonalen omkring 7 pc. -- Enligt 1844 års mantalslängd hade staden 4460 innevånare, hvaraf 2608 qvinnor, och 1712 skattfria personer af båda könen.

Näringarnes tillstånd öfverklagas sedan länge såsom lutande till försämring, mest i följd af vexande håg att lefva och arbeta på egen hand. I 54 särskildta handtverk och dylika yrken räknades år 1840: 219 mästare, verkstadsföreståndare eller husbönder, med tillsammans 324 gesäller, lärlingar eller andre arbetare, eller hos dem skattskrifne personer. Således hade i medeltal tvenne mästare eller husbönder blott trenne arbetare, och då några större verkstäder i verkligheten upptaga betydligt flera, måste mången mästare finnas, som arbetar utan allt biträde. Till handtverken kunna här ock räknas de få fabriker, som staden eger, alla obetydliga, med undantag af det snart 100 år gamla boktryckeri och stilgjuteri, som, jemte Lindbacka pappersbruk utanför staden, tillhör Lindhska firman; det har på sin tid varit kanske det största i riket, men har på sednare åren blifvit inskränkt. En fabriksrörelse i stort har, som redan är antydt, varit drifven på smedjebacken, nemligen klensmide, hufvudsakligen riktadt på gevärstillverkning, och förenadt med en inrättning för borrning och slipning, vid Snaflunda utanför staden. Faktoriet, inrättadt på 1600:talet, räknade vid år 1780 öfver 100 arbetare, dels i staden, dels i socknarne deromkring, men upphörde år 1798.

Handeln har i fordna dagar varit betydlig nog, så länge nästan hela landsortens, särdeles bergslagernas, varu-omsättning var bunden vid staden, genom gång efter annan förnyade privilegier; men dessa förmåner började i sednare sekler delas ej blott såsom af gammalt med Arboga, utan ock med de tre nyare städerna inom länet, och sedermera inskränkas genom de onaturliga bandens lossande till landsorternas förmån; och sedan nu så väl spanmåls- som tackjernshandeln börjat gå omedelbart mellan köpare och säljare, har stadens handel hufvudsakligen bestått i afsättning af köpmannavaror till landsbygden, och utskeppning af dennas produkter, så vidt de gått utom länet. Men äfven denna del af rörelsen bestrides i ej ringa mån af orternas egna faktorer och kommissionärer. Emellertid räknade staden ofvanämda år 32 handlande med 38 betjente. Varornas ut- och införsel bestridas af staden tillhöriga 10 fartyg, af 30 till 40 lästers drägtighet, och de tre förut nämda ångfartygen. Allt utom tvenne af ångfartygen tillhör stadens rederi-bolag, som har lastageplats, jagthvarf och våg vid Skebäck (f. d. Skipbäck), på halfva vägen ned till Hjelmaren; på denna våg uppläggas årligen omkring 14 till 15,000 skeppund tack- och smides-jern, som sjöledes afgå till Stockholm. Hela handeln beror hufvudsakligen af Hjelmare kanal och slussverk, som ock, ehuru utom länet belägna, äro sedan år 1768 åt staden öfverlåtna. De hade år 1844, af 398 fartyg, 13,260 R:drs uppbörd.

Staden har en betydlig s. k. Hinders-(Henriks-) messe marknad i Januari, en af de ansenligaste i riket; tvenne andra egentligen kreatursmarknader; samt torgdag hvarje Lördag, då landtmannaprodukter i stor myckenhet här afsättas. Förstnämda marknad synes vara urgammal; ett fåfängt försök gjordes af regeringen år 1462 att få den, till fördel för den straxt efterföljande Upsala Disting, flyttad till Larsmessetiden.

Till staden höra dels med egande, dels med brukande rätt, 1320 tunnland åker, 862 tunnland äng och 1663 tunnland skog och betesmark, tillsammans 3845 tunnland, skattlagda till 29 1/4 mantal, och mestadels fördelade på och fästade vid stadstomterna. Jordbruk och boskapsskötsel ingå således här, såsom på de flesta andra ställen i riket, till ej obetydlig del i stadens näringar, visserligen ej de andra till mycken fromma. Samtliga afkastningen af åkerbruket beräknas till 4.000 tunnor säd, hvaraf hälften hvete och råg, och 2000 tunnor potatis, så att på hvarje person blott kommer i medeltal 1 tunna säd och 1/2 tunna potatis, eller hälften af det verkliga behofvet efter vanlig beräkning. Ungefär till lika stor del torde ladugårdsafkastningen motsvara behofvet. Skogen är mestadels så uthuggen, eller består af så oländig mark, att den blott kan begagnas till bete. -- På stadens egor ligger, utom Skebäck och Adolfsbergs brunn, en mängd lustställen, som tillhöra enskildta personer, de flesta söder om staden.

Bland offentliga byggnader, och dermed sammanhängande, eller annars här befintliga inrättningar eller anläggningar, äro att anmärka: Örebro Slott, bygdt eller sannolikare iståndsatt af Birger Jarl, och sedermera beryktadt särdeles från Unionstiden, från Engelbrechts, Sturarnes och Gustaf Wasas strider mot Danskt öfvervälde, eller mot de högadliga slägternas makt. Det intogs sista gången af Gustaf Wasa, som då skall hafva låtit nedrifva det, men snart börjat återställa det på samma plats. Byggnaden synes dock ej hafva blifvit färdig förr än under Konung Carl IX:s eller Hertig Carl Philips tid, till hvilken sednares hertigdöme slottet hörde, likasom förut till faderns; det har ock sedermera undergått flera förändringar. Sådant det nu befinnes, är det 4 våningar högt, bygdt i fyrkant, omkring en inre borggård, och med ett rundt torn vid hvarje hörn. Det innehåller boställe för landshöfdingen, embetsrum för hela länsstaten, förrådsrum, magasiner, fängelser m. m., utom en del obegagnade rum. Dels på slottet, dels i staden 8) hafva åtminstone 20 herredagar, möten och riksdagar blifvit hållna, hvaraf de för fäderneslandets öden vigtigaste varit följande: år 1347, då den tillämnade allmänna Lagen skall hafva blifvit öfversedd; 1529 och 1537 årens prestmöten, bland de mest afgörande för reformationens seger; år 1540, då konungadömet erkändes för ärftligt i K. Gustaf I:s hus; år 1586, då hertig Carls underlydande presterskap för sig beslöt öfver religionens och kyrkans förhållanden, och deras beslut af hertigen sanktionerades; år 1611, då hertig Gustaf Adolf inför ständerna gjordes värbar, och derpå skickades mot rikets fiender; år 1617, då en riksdagsordning, jemte religionsstadga och handelsordning här utfärdades; hvarefter intet riksmöte här blifvit hållet förrän 1810, då det nu regerande konungahuset kallades till thronföljden. -- Slottshöfvitsmän, tillika länets styresmän, äro kända från slutet af 1300-talet. Slottet har en predikant gemensam med hospitalet (se nedf.).

8) Riksdagen år 1540 skall hafva varit hållen i ett hus i staden, vid Hökare-torget, ännu 1780 kalladt Kungs-stugan; så väl K. Gustaf I som Carl IX skall der ha bott. Till riddarhus lär i sednare tider varit begagnadt ett f. d. kronomagasin, nu lifregementets husarers rekrytkasern, på norra Smedjebacken.

Stadens Rådhus har af gammalt legat vid Stortorgets sydvestra hörn, från 1662 vid det nordöstra, der det sedermera undergått flera reparationer. Staden har fordom haft 4 borgmästare, med säkerhet kända från 1616, mindre säkert från 1385; från år 1643 minskades antalet till 3, från 1650 till 2, från 1693 till 1.

Stadskyrkan, belägen vid Stortorget, är bygd i en stil, som synes tillhöra 14:de och 15:de seklerna; troligen är den uppförd efter 1380, i en då sannolikt afbränd vida äldre kyrkas ställe. Den har från början haft rektangulär form, men erhöll, då Längbro och Ånnesta socknar slogos till stadsförsamlingen, ett utbygge på norra sidan. Hela bredden är 38 alnar, längden 78. Tornet är 32 alnar högt, och är bygdt är 1771 ; ett äldre, af 296 fots höjd, har funnits från 1643, men som det redan snart förlorade sin rätta ställning, och började luta, nedtogs det dels 1764, dels 1774. Kyrkan har en gammal altartafla, och en stor mängd minnesvårdar, men ingen öfver den störste man, hvars ben den gömmer, Engelbrechts. Utomkring kyrkan har funnits en stenmur, som i sednare tider blifvit nedtagen. -- Stadens kyrkoherdar äro till namnet kända från 1300, kaplanerne från 1520.

Fordom har funnits i stadens norra del ett kloster, åtminstone från 1200-talet, benämdt än Vår Frus, än S:t Olofs, än Karmeliterklostret, det sista från 1400-talet. Det har sannolikt under K. Gustaf I blifvit raseradt, och dess icke obetydliga jordegendom dels indragen, dels anslagen till likartade ändamål, hvaribland -- Länshospitalet, som troligen vid samma tid, och i samma trakt, grundades, och hvaraf, efter vexlande öden, den del som var Dårhus, blifvit indragen, och husen försålda; men all dertill hörande ränta, kronotionde m. m. står fortfarande under Seraphimer-ordens-gillets förvaltning. Det för länet och staden gemensamma Lazarettet och Kurhuset har uppstått ur, och är hvad som ännu återstår af besagda hospitals-inrättning. Der vårdas 2 till 300 sjuka årligen, med en kostnad af 5 till 6000 R:dr, hvilket hufvudsakligen betäckes med de af vanligt utgående s. k. kurhusmedlen.

Stadens Lärdomsskola, nu Carolina kallad efter K. Carl XIII, har ursprungligen, kanske från katholska tiden, funnits vid Stortorget, men är nyligen flyttad till en vacker plats mellan Norra Staden och Norra Smedjebacken. Framför skolhuset är uppfördt ett monument öfver bröderne Olaus och Laurentius Petri, som i denna trakt föddes, och började sin studie-bana vid klosterskolan. Skolan har från äldre tider haft ett efter rektorernes rykte vexlande tillopp af lärjungar, äfven från andra orter, och räknar nu 250 till 280. Lärarne äro, apologistskolan inberäknad, 9 ordinarie, hvaribland rektor och konrektor, samt dessutom trenne lärare i sång och musik, teckning, och gymnastik. Deras aflöning och skolans öfriga omkostnader bestridas med 620 tunnor spanmål i statsanslag, ett prebendepastorat (Eker) för konrektor, räntor af enskildta donationer för lärare och till stipendier åt lärjungar, inskrifningspengar, terminationspengar m. m. -- Rektorernes namn äro kända från K. Gustaf I:s tid.

En Lankasterskola för 150 gossar, och Flickskola för 80 lärjungar finnas i stadens södra del. Den förra är stiftad 1824, den sednare 1831. I båda eger en ringa terminsafgift rum, och för öfrigt betäckas kostnaderna af påskpenningar och af räntor utaf donerade kapitaler. Den förra egde 1835 en kapitalbehållning af 3123 R:dr, utom några aktier i Hjelmare kanal, samt obetydlig jordegendom och jordränta; flickskolan egde 1844 en fond af omkring 5500 R:dr. En Småbarnsskola, stiftad år 1840, för 30 barn, underhålles genom enskildta personers årliga sammanskott, och en ringa afgift för vecka; den egde redan nämda år ett kapital af 1645 R:dr. Dess lokal är i det s. k. Arbets- eller Barnuppfostringshuset i stadens norra del, der äfven en annan uppfostringsanstalt finnes, för 100 till 120 fattiga barn. Den underhålles mest medelst räntorna af donerade kapitaler, år 1844 tillsammans öfver 11,000 R:dr. Slutligen uppfostras några barn af s. k. pauvres honteux medelst räntorna af en Novemberkassa, som 1845 uppgick inemot 9000 R:dr.

Fattigvården bestrides för öfrigt dels af donerad jord och räntan af kapitaler, som 1845 stego till 11,274 R:dr, samt uttaxerade medel omkring 1700 R:dr. -- Stadens Sparbank, stiftad 1826, hade 1845 en insättningssumma af 74,720 R:dr på 1044 böcker, och en utlåningssumma af 79,127 R:dr. Af öfriga för staden egna inrättningar äro: en Brandstodskomité för lösegendom, och en annan underordnad det allmänna brandstodsbolaget för städerna; en frivillig Brandkorps från 1834, jemte de äldre i sig sjelfva utmärkta anstalterna för brandväsendet; ett Societets-bolag, ett Bad-bassins-bolag från 1834, ett Läsesällskap o. s. v. En del för länet gemensamma inrättningar, såsom Hushållningssällskapet, Direktionen öfver Hjelmare Slussverk, en allmän Fattig-direktion, Örebro Privatbank m. fl. hafva ock sina fonder och sina tjenstemän, eller åtminstone sina sammanträden här, såsom till en del förut är nämdt. -Med orten har staden mestadels gemensamma 6 praktiserande läkare, nemligen en provincial-, en stads-, en militärdistrikts-, en bataljons-läkare, en stads-kirurg, och en intendent vid Porla brunn. Slutligen är här tingställe för Örebro härad, och ett af de tvenne för lagsagan.

Stadens inkomster, anslagna till underhåll af styrelse och polis, uppbördsverk, allmänna byggnader m. m., bestå af anordnad ränta, källarefrihet, gerningsören af sockenhandtverkare m. m., samt våg-, bro- och hamnpenningar, ståndspenningar under marknader o. s. v.; de utgöra omkring 4000 R:dr; fyllnaden i hvad till nämda behof fordras, uttaxeras till ett belopp af omkring 2000. Samtliga bidrag till stadens och statens hehof anses gå till omkring 28,000 R:dr, hvaraf för stadsjord 4700. Bevillning för borgerlig näring utgör 2622, hvaraf 755 för handel, hvaremot svarar en till taxering uppgifven inkomst af 15,100, som åter fördelad på 32 personer gör ej fullt 500 för hvar; och 1867 för handtverk och öfriga näringar, motsvarande 37,340 R:drs inkomst, som fördelad på 161 personer gör 232 R:dr för hvar. Hela inkomstsumman fördelad på nämda klassers hela personal, skulle göra föga öfver 33 R:dr på hvar.

Örebro stad är den 19:de i ordningen af rikets städer, och hör till tredje klassen; dess vapen är en svart örn med utspända fötter och vingar, röd näbb och klor, allt i gult fält.


The above contents can be inspected in scanned images: 57, 58, 59, 60, 61, 62, 63, 64, 65, 66

Project Runeberg, Thu Dec 13 14:59:20 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/thamoreb/orebro.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free