De Näringar, som för olika delar af länet äro de väsendtligaste, äro redan i det hufvudsakliga antydda. Såsom allmän modernäring skulle Åkerbruket kunna betraktas, om ej undantag måste göras för åtskilliga orter. Det är i det uråldrigt bebygda, af naturen både till läge, jordmån och klimat särdeles gynnade Färentuna härad temligen högt uppdrifvet, och understödt af någorlunda tillräckligt ängsbruk. Insjöar och kärr lägga här sedan länge intet betydande hinder i vägen för odlingen; den skog som återstår, är mera gifvande som sådan än marken är lofvande för annan kultur, och föga nytt utrymme är för jordbruket att vinna. De kuperade trakterna norr och söder om hufvudstaden, intill slätterna i mellersta delen af länet, och till skärgården i både mellersta och södra delarne, förete, med mindre rik natur, och större förråd på insjöar och skogsmark, ett ofta svårt, men som nämdt är, lönande fält för jordbrukarens verksamhet, om ock mindre till fördel för åker- än ängsbruket, men hvarje år ser här, för båda delarne, nya eröfringar från vildmarken. Bland nyare företag af denna art är några småsjöars eller måssars uttappning inom Huddinge socken, och flera nyodlingar, särdeles inom Bränkyrka. Södertörns öfriga från Stockholm aflägsnare delar åt alla rigtningar förete ock, i följd af de förmögnare possessionaternes nit och omtanka, stora framsteg till en förbättrad kultur, oaktadt jordmånen i vissa delar, åtminstone af Sotholms härad, och vid dess gränsor mot Svartlösa, är i sig sjelf föga fördelaktig. I det af naturen i det hela rikare lottade Öknebo härad, hafva Södertelje, Turinge, Tveta, Wårdinge, ja alla socknar under de sista 25 åren varit utmärkta genom odlingsförsök i större eller mindre skala, i sammanhang med kärriga trakters utdikning, kring Måsnaren och andra sjöar. Erlinghundra fögderis slättbygder hafva, ehuru af gammalt sädesorter, dock ännu ej ringa utrymme för fliten, särdeles å de trakter, som de alltmera utsinade vattendragen lemna lediga, hvilka också ej blifva obegagnade. I de mellersta kusttrakterna omvexla bördiga och af gammalt odlade dalar och slätter med föga brukbar eller uppbrukad skogsmark, och med kärr och sjöar, hvilkas omfång småningom minskas, såsom i sednare tider Waxtunasjön i Länna, flera andra i Kulla, Rö, m. fl. socknar. I dessa orter delar allmogen, mera än annorstädes i länet, herremännens nit i detta afseende. Föga mindre i Närdinghundra och Frösåkers härader, der kanske mesta utrymmet återstår för nya företag, i vidsträckta skogsmarker, i långa, sakta sluttande dalar, och vid länge, till en del ännu, för vattenverkens skull uppdämda sjöar. Bland sednare tiders försök i denna väg är, att vattendraget mellan Fladen och Långsjön i Almunge blifvit upprensadt; att Björkö qvarn mellan sjöarne Kärfven och Ginningen blifvit för dylikt ändamål inlöst af flere hemmansegare i Knutby socken; att sjön Wellen blifvit sänkt, efter långvariga klagomål öfver uppdämning för Kolarmora qvarn i Bladåker; att en sjö vid Lundås i Edbo likaledes blifvit sänkt. -- Till de vattenaftappningar 8) som sedan år 1841 blifvit gjorda eller begynta, till förbättrande af sammanlagdt 816 tunnland jord, hafva åtgått, eller beräknats att åtgå, 15,894 R:dr 38 sk.; härtill äro af allmänna medel anslagna 7,924 R:dr 36 sk., hvaraf 200 R:dr utan återbetalningsskyldighet.
8) Nemligen utdikning af kärr vid Wårby och Fullersta i Huddinge, vid Pukeby i Össeby-Garn, vid Lockstaholm i Husby Långhundra, och af Barsjökärret vid Söder-Nånö i Estuna.
I allmänhet är länets spanmålsproduktion i oafbrutet stigande, då ej missvexter åstadkomma tillfälliga undantag, såsom under sednaste qvinqvenniet 1843-47, då ej blott afkastningen för ett par år blef förringad, utan äfven utsädet, för bristande tillgång dertill, minskadt, och till skada för kommande år äfven jorden afmagrad, genom förminskad gödning, i följd af tvungen nedsättning i kreaturens antal. Just på utvidgad och förbättrad ladugårdsskötsel, i sammanhang med odling af fodervexter, torde samtliga åkerbrukets återupphjelpande för närmaste tid, och förkofran för de kommande, hufvudsakligast bero.
I afseende på brukningssättet står allmogen ännu mestadels fast vid det gamla, att årligen låta hälften af åkerjorden ligga i träde, och blott beså smärre delar deraf med ärter, bönor, potatis, lin och klöfver. Cirkulationsbruk med flera skiften, odling af fodervexter m. m., äro hittills tillämpade nästan blott vid större herrgårdar, eller af possessionater i hufvudstadens närhet. Dylikt är förhållandet med förbättringar i dikning, gödning o. a., och med redskapen, att nemligen alla nyare tiders uppfinningar i dessa fall nästan blott af färre enskildta, och endast här och der af allmogen, blifvit använda; sjelfva plogen har först i sednare tider fått eller får företrädet framför de äldre ofullkomligare redskapen till samma ändamål 9), Proportionen mellan de särskildta sädesslagen, i afseende på utsädets qvantitet, är dels olika för olika trakter, dels har den ock undergått betydliga förändringar. Rågen intager bland de egentliga sädesslagen förnämsta rummet nästan öfver allt, och utgör i allmänhet något mindre än hälften af det hela, kornet ungefär 1/4, hafran 1/10, hvetet 1/16 blandsäd 1/18 ärter 1/18; men under de sista 15 åren har utsädet af råg föga eller intet ökats, ej heller af korn, men väl af hvete, hafra, blandsäd och ärter; särskildt intager höstsädet på slättbygden relativt större utrymme, än i kusttrakterna, för hvilkas magrare jordmån och ojemnare väderlek vårsäden synes bättre passa. Potatisodlingen har oafbrutet tilltagit intill de sista åren, då tvenne missvexter derå, 1846 och 47, samt derpå följande potatissjukdom, häruti gjort ändring. Nedanstående tabeller öfver utsäde och afkastning af egentliga sädesslag och potatis, utvisa närmare förhållandet för en tid af 30 år för landsbygden särskildt; ehuru det måste anmärkas, att samtliga summor troligen äro för lågt tilltagna. Allmogen är gemenligen ej rätt benägen att gå vederbörande till handa med upplysningar, som den tror kunna leda till ökade anspråk på dess i alla fall nog högt beskattade, knappa behållning.
9) De gårdar, som under de sista 20 till 30 åren varit nämda för nya odlingsföretag, och för tillämpning af förbättrade brukningsmethoder eller redskap, äro: Åkeshof, Ulfsunda och Bällsta i Bromma socken; Risne och Hästa i Spånga; Görväln, Jakobsberg och Hesselby i Jerfälla; Runsa i Ed; Djursholm, Enebyberg och Svalnäs i Danderyd; de flesta gårdar i Solna och Lidingö; Näsby i Täby; Rydboholm i Östra Ryd; Thorsåker i Hammarby; Lindö och Molnby i Wallentuna; Wallstanäs i Norrsunda; Steninge i Husby Erlinghundra; Noor och Ledinge i Knifsta; Sigridsholm i Lunda; Norrby i Widbo; Morsta i Össeby--Garn; Wängsjöberg i Gottröra; flera gårdar på Wermdön; Tuna och Näs, samt byarne Åsätra och Ruggsätra i Åker; Östanå i Kulla; Penningby i Länna; Mellingeholm och Nodsta i Frötuna; Beateberg i Rö; Rånäs i Fasterna; Wester Sundsta i Husby Lyhundra; Broby i Söderbykarl; Noor i Bro; Hagby i Almunge; Schebo i Ununge; Harg och Forssmark i socknar af samma namn; Enskede och Elfsjö i Bränkyrka; Järla i Sickla; Fullersta, Sundby, Wårby och Lisma i Huddinge; Norsborg och Sturehof i Botkyrka; Skårby i Salem; Marieberg i Grödinge; Uddby i Tyresjö; Fållnäs i Sorunda; Hanstavik och Lina i Södertelje socken; Widbynäs och Sundsör i Turinge; Tvetaberg i Tveta; Wisbohammar i Wårdinge m. fl.
| Utsäde i tunnor, p. m. för åren | ||||
| 1818-22: | 1828-32: | 1838-42: | 1843-47: | |
| Hvete | 3,053. | 3,771. | 3,787. | 3,835. |
| Råg | 24,425. | 29,086. | 29,390. | 28,450. |
| Korn | 13,772. | 14,484. | 15,399. | 14,444. |
| Hafra | 3,458. | 4,952. | 5,390. | 5,942. |
| Blandsäd | 2,582. | 3,053. | 3,455. | 3,345. |
| Ärter | 2,485. | 2,917. | 3,573. | 3,393. |
| 47,575. | 58,263. | 60,994. | 59,409. | |
|
Potatis |
17,805. | 28,782. | 37,522. | 36,695. |
| Medelafkastning, efter afdrag af utsädet, för åren | ||||
| 1818-22: | 1828-32: | 1838-42: | 1843-47: | |
| Hvete | 17,489. | 26,200. | 26,815. | 24,585. |
| Råg | 133,375. | 173,940. | 167,319. | 140,449. |
| Korn | 79,771. | 84,592. | 90,359. | 68,920. |
| Hafra | 18,623. | 25,883. | 37,069. | 27,404. |
| Blandsäd | 15,083. | 17,892. | 19,736. | 14,872. |
| Ärter | 12,199. | 15,285. | 17,306. | 16,747. |
| 276,540. | 343,792. | 358,604. | 292,977. | |
| Potatis | 100,599. | 201,927. | 208,698. | 195,789. |
Af dessa siffror finner man en betydlig tillökning i både utsäde och afkastning under de första 15 åren, vida mindre under de följande 10, och slutligen en minskning under de sista 5 åren. Ungefär detsamma år förhållandet med afkastningens relativa belopp, som för det sista qvinqvenniet var naturligt nog lägre än vanligt: 6:te till 7:de kornet af hvete, ej fullt 5:te af råg och korn, 4:de till 5:te af hafra och blandsäd, 5:te af ärter, 5:te till 6:te af potatis, allt efter afdrag af utsädet. Nästan alla dessa proportioner äro lägre än för Upsala län under de samma åren. Särskildt är att anmärka, både vid utsäde och afkastning, den höjd hvartill potatisodlingen var uppdrifven, i förhållande till den egentliga sädesodlingen, vida betydligare än i de tvenne närmaste vestligare länen norr om Mälaren, och mera i likhet med det i jordmån och belägenhet likartade Nyköpings län. Hela länets medelproduktion för åren 1843-47 var 294,733 tunnor säd af 59,753 tunnors utsäde, och 197,847 tunnor potatis af 36,987 tunnors utsäde; af det förra något mindre än Upsala läns produktion, hvilket har 1/5 mindre antal innevånare, men af det sednare 1/3 mera. Fördelar man de för landsbygden utförda summor på hemmantalet, skulle på hvarje hemman komma p. m. 15 tunnors utsäde och 70 t. afkastning af säd, och 9 t. utsäde, 50 t. afkastning af potatis. Fördelas åter hela länets produktion på dess samtlige innevånare, skulle på hvarje person komma ej fullt 3 tunnor säd, ej fullt 2 tunnor potatis. Men för vanliga år torde alla dessa proportioner kunna ökas, åtminstone hvad afkastningen af säd angår, med 20 till 30 procent. Det torde ock kunna antagas, att länet i vanliga år producerar öfverhufvud 1/3 mera af både spanmål och potatis, än hvad till innevånarnes förbrukning, åtminstone för den egna födan, åtgår. Men förhållandet är äfven häruti olika för olika orter: medan slättbygderna frambringa troligen dubbelt, om ej mera, af det egna behofvet, hafva kustbygderna dels föga eller intet att tillåta, dels måste de hemta från de angränsande en del af hvad de till uppehället äska.
Utom ofvan nämda säden odlas ännu andra, men i ringare mån: lin och hampa, i flera delar af länet, men blott till husbehof, eller ännu mindre; skärgården hemtar sitt behof af hampa, till redskap för fiske och sjöfart, från hufvudstaden. Humla odlas ock i de flesta trakter, men ej heller tillräckligt för husbehof, i anseende till vextens ömtålighet för kyla, och besvärligheterna vid dess skötsel. Blott i Färentuna härad är denna kultur temligen uppdrifven, äfven till afsättning på hufvudstaden. Dersammastädes står ock trädgårds-odlingen på högre ståndpunkt, äfven hos allmogen, än vanligt; samma förhållande eger rum i socknarne omkring hufvudstaden, hvaremot trädgårdar af någon betydenhet för öfrigt äro sällsynta.
Länet eger, med sina många vattendrag, och med sina i vissa orter
talrika för vinden öppna kullar, ett stort antal qvarnverk, nemligen
196 tullmjöls- och 155 husbehofsqvarnar; några af de förra äro af stor
betydenhet, såsom Loo i Kulla, Uddby i Tyresjö, Wållinge i Salem,
Nacka i socknen af samma namn, Bränninge i Tveta, alla för vatten; och
för ånga, vid Bockholmssund å Ekerön och Steninge i Husby
Erlinghundra, på sistnämda ställe i förening med tröskverk. Hela
produktionsvärdet af länets åkerbruk torde ej för högt uppskattas till
2 1/2, eller med afseende på den beqväma inre rörelsen, och den lätta
afsättningen för hvad som öfverskjuter ortens eget behof, till 3
millioner R:dr; och värdet af det som föryttras, till ej ringa del
förmalet, eller förvandladt till bränvin, torde väl stiga till eller
nära 1 million R:dr.
