Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
batzki. Men då Ljevin efter en ettårig vistelse på sitt gods i
början av vintern kommit till Moskva och gjort visit hos
Schtscher-batzkis, då hade han kommit till insikt om vilken av de tre
systrarna han var av ödet bestämd att förälska sig i. Nu hade
man kunnat tycka, att det varit den enklaste sak i världen, att han,
en man av god härkomst, trettiotvå år gammal och snarare rik än
fattig, anhållit om furstinnan Schtscherbatzkajas hand; med
största sannolikhet hade han med ens betraktats som ett gott parti och
blivit antagen. Men Ljevin var förälskad, och till följd därav
inbillade han sig, att Katja var i varje hänseende ett sådant
inbegrepp av fullkomligheter, ett så högt över allt jordiskt stående
väsen, han själv däremot en sådan låg, jordisk varelse, att det inte
kunde komma i fråga, att andra och hon själv skulle anse honom
värdig henne.
Två månader levde han sålunda i Moskva i ett slags bedövning
och träffade under denna tid nästan dagligen Katja ute i
sällskapslivet, som han börjat frekventera för att få träffa henne. Men så
trodde han sig plötsligt inse, att saken var alldeles utsiktslös, och
återvände ut på landet.
Ljevins övertygelse om det utsiktslösa i saken berodde på hans
antagande, att han i föräldrarnas ögon framträdde som ett
ofördelaktigt och den härliga Katja ovärdigt parti och att Katja själv
icke kunde älska honom. Enligt hans åsikt måste föräldrarna taga
anstöt av att han icke hade någon bestämd verksamhet av det
traditionella slaget, icke intog någon ställning i världen, under det
att hans forna kamrater nu, då han var trettiotvå år gammal,
allesammans voro något: en överste och flygeladjutant, en annan
professor, en tredje bank- eller järnvägsdirektör eller, såsom Oblonski,
ämbetsman; han däremot (han visste mycket väl, hur andra
nödvändigtvis måste bedöma honom) — han var endast godsägare, som
sysslade med boskapsavel, snäppjakt och dylikt, d. v. s. en
obegåvad människa av vilken det icke blivit något och som enligt de
högre kretsarnas begrepp gjorde just det, som människor göra, då
de inte duga någonting till.
Men den hemlighetsfulla, härliga Katja kunde icke älska en så
oskön man, som han själv höll sig för, och i all synnerhet en så
vanlig, på intet sätt, framstående man. Även hans föregående
förhållande till Katja, en vuxens till ett barn, framkallat av
vänskapen med hennes bror, föreföll honom nu som ytterligare ett hinder
för hans kärlek. En sådan oskön, godmodig karl, som han enligt
sin egen åsikt var, kunde man, ansåg han, visserligen hålla av som
vän, men för att bli älskad med en sådan kärlek som den, han själv
kände för Katja, måste man vara en vacker och framförallt en
betydande man. Han hade visserligen hört sägas, att kvinnor ofta
älskade även osköna, vanliga män, men det trodde han icke, därför
att han dömde efter sig själv och själv endast kunde älska sköna,
hemlighetsfulla, framstående kvinnor.
Men sedan han vistats två månader i ensamheten på landet, kom
han till den övertygelsen, att det han kände för Katja dock var
något helt annat än de tycken, han genomgått under sin första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
