Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sande kinder och en egendomlig glans i ögonen till följd av den
utståndna skammen, stod Katja mitt i rummet. Då läkaren kom
in, blev hon blodröd i ansiktet, och hennes ögon fylldes med
tårar. Hela hennes sjukdom och dess läkarbehandling föreföllo
henne såsom något mycket dumt, ja, rent av löjligt. Läkarnes
bemödanden förekommo henne lika löjliga, som om någon åter ville sätta
ihop bitarna av en krossad vas. Hennes hjärta var krossat. Och då
ville de sätta ihop det med piller och pulver? Men hon fick inte
kränka modern, så mycket mindre som denna kände sig skyldig.
”Var god och ta plats, prinsessa”, sade den berömde läkaren.
Leende slog han sig ned mitt emot henne, tog hennes puls och
började åter framställa sina besvärande frågor. Hon svarade
honom, men plötsligt reste hon sig upp i vredesmod.
”Ursäkta mig, men det här tjänar verkligen ingenting till. Ni
frågar mig för tredje gången en och samma sak.”
Den berömda läkaren visade icke minsta tecken till förtret.
”Sjuklig retlighet”, sade han till furstinnan, så fort Katja lämnat
dem. ”För övrigt är jag färdig.”
Och nu höll han för furstinnan, som han därigenom lät förstå,
att han betraktade henne som en dam av ovanlig intelligens, ett
föredrag om dotterns tillstånd och slöt med en noggrann anvisning
hur hon skulle genomgå brunnskuren, som dock i verkligheten var
alldeles gagnlös. På frågan huruvida en resa utomlands skulle
tjäna någonting till, försjönk läkaren i djupt begrundande, som om
det gällt lösandet av ett mycket djupsinnigt problem. Till sist
förkunnade han, att de skulle resa men icke fingo anförtro sig åt de
tyska charlatanerna, utan i allt måste vända sig till honom.
Det var, som om det inträffat något glädjande, då läkaren
lämnade dem. Modern var betydligt gladare, då hon kom tillbaka till
sin dotter, och Katja låtsade, att detsamma var fallet även med
henne. Nu såg hon sig ofta, nästan ständigt, nödsakad till att förställa
sig.
”Jag är verkligen frisk, maman. Men om ni gärna vill resa, så
kunna vi ju göra det”, och för att lägga i dagen sitt intresse för
den förestående resan, började hon tala om de erforderliga
förberedelserna.
Andra kapitlet.
Strax efter det att läkaren lämnat dem, kom Darja. Hon visste,
att de båda läkarna skulle ha en konsultation denna dag, och ehuru
hon först helt nyligen stigit upp från en barnsäng (mot slutet av
vintern hade hon givit livet åt en flicka) och ehuru hon själv hade
många sorger och bekymmer, lämnade hon sin baby och en annan
liten flicka, som insjuknat, och kom för att inhämta upplysningar
om Katja.
”Nå, hur är det?” frågade hon, då hon kom in i salongen. ”Ni
äro ju alla så glada. Då är det säkert bra?”
Man försökte nu omtala för henne, vad doktorn hade sagt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
