Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettioförsta kapitlet.
En dag var det riktigt otrevligt väder; hela förmiddagen
regnade det, och de sjuka trängdes med paraplyn på
brunnsprome-naden.
Katja promenerade där med sin mor och Moskvaöversten, som
marscherade i väg helt stolt i hågen över sin europeiska överrock,
som han köpt färdig i Frankfurt. De gingo på ena sidan av
promenaden och bemödade sig om att undvika ett sammanträffande
med Ljevin, som gick på andra sidan. Varjenka gick av och an
på promenaden tillsammans med en blind fransyska, och för var
gång hon och Katja möttes tittade de vänligt på varandra.
”Mamma, får jag tilltala henne?” sade Katja, hon hade följt sin
obekanta väninna med blicken och sett, att hon gick fram till
brunnen, där ett närmande var lätt att åvägabringa.
”Om du är så angelägen därom, så skall jag snart inhämta
upplysningar om henne och sedan själv tilltala henne”, svarade
modern. ”Vad har du funnit för särskilt tilldragande hos henne?
Förmodligen är hon sällskapsdam. Om du gärna vill det, skall
jag göra mig bekant med madame Stahl. Jag kände hennes
svägerska”, tillade furstinnan och höjde stolt på huvudet.
Katja visste, att hennes mor kände sig kränkt av att fru Stahl
till synes undvek att göra hennes bekantskap. Så Katja visade
sig inte enträgen längre.
”0, vad hon är snäll och rar!” sade hon, då hon i samma
ögonblick såg, att Varjenka räckte fransyskan hennes bägare med
vatten. ”Titta bara, så naturligt och rart hon gör allt.”
”Du är dock högst löjlig med dina engouements”, svarade
furstinnan. ”Men nu vända vi om”, tillade hon, då hon märkte, att
Ljevin kom dem till mötes tillsammans med sin följeslagarinna och
en tysk läkare, till vilken han talade högt och i mycket förargad ton.
De hade just vänt sig om för att gå tillbaka, då de plötsligt
hörde, icke blott högljutt tal utan rent av skrik. Ljevin hade
stannat och skrek, och även läkaren var nu upprörd. En massa
människor samlades kring de grälande. Furstinnan och Katja
avlägsnade sig hastigt, men översten sällade sig till de nyfikna för
att höra vad som stod på.
Om några minuter hann översten fatt dem igen.
”Vad försiggick egentligen där borta?” frågade furstinnan.
”Det är en riktig skandal!” svarade översten. ”Vad man måste
ha riktig fruktan för, det är att utomlands sammanträffa med
ryssar. Den där långa herrn grälade på läkaren, var riktigt grov
mot honom och sade, att han behandlar honom orätt, och hotade
honom till och med med sin käpp. Det är en riktig skandal.”
”Ack, så gräsligt!” sade furstinnan. ”Nåå, hur slutade saken?”
”Lyckligtvis ingrep en dam ... Damen där borta med den
svamp-formiga hatten. Hon tycks vara ryska”, svarade översten.
”Mademoiselle Varjenka?” frågade Katja glatt.
”Ja, ja. Hon fann fortare än de andra människorna det rätta
medlet; hon tog herrn under armen och förde bort honom.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
