- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
367

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lans medelpunkt, den, som då den först uppenbarat sig för honom,
försatt honom i en sådan extas, den hade nu för honom förlorat
allt bohag, när han betraktade tavlan med en främlings ögon. Han
såg ett bra målat (egentligen inte ens bra målat, enär han nu
iakttog en massa fel) upprepande av dessa otaliga Knstusar av Tizian,
Rafael och Rubens, ett upprepande av samma krigsknektar och av
samma Pilatus. Allt detta var så trivialt, torftigt och föråldrat,
och det var till och med dåligt målat, brokigt och svagt. Han sade
sig, att dessa tre besökande skulle ha alldeles rätt, om de i
konstnärens närvaro sade några hycklat artiga fraser och, så fort de voro för
sig själva, beklagade honom och gjorde sig lustiga över honom.

Ehuru denna tystnad icke varat mer än en minut, blev den _ för
honom alltför tryckande. För att bryta den och visa, att han icke
var upprörd, gjorde han våld på sig och vände sig till
Golenischt-schev: ”Jag har visst redan haft nöjet att sammanträffa med er”,
sade han, i det han samtidigt kastade en ängslig blick på Anna och
Vronski, för att förändringen i deras uppsyner icke skulle undgå
honom.

”Ja visst! Vi ha träffats hos Rossi. Ni kommer väl ihåg den
där tillställningen, vid vilken den italienska fröken, den nya Rachel,
deklamerade”, svarade Golenischtschev i munter ton. Utan minsta
beklagande vände han blicken från tavlan och såg på målaren.

Men när han märkte, att Michailov väntade att få höra hans
åsikt om tavlan, sade han: ”Er tavla har gjort stora framsteg,

sedan jag såg den förra gången. Och liksom då har även nu Pilati

gestalt något utomordentligt slående för mig. På så sätt vinner
man förståelse för denna människa, en riktigt hygglig, präktig
kamrat, men inbiten byråkrat, som icke vet, vad han gör. Men
jag tycker...”

Michailovs hela rörliga ansikte strålade plötsligt, och hans ögon
lyste. Han ville säga något, men var så upprörd, att han icke kunde
tala, och låtsade, att han måste hosta. Hur obetydlig
Golenischt-schevs konstförståelse än var, hur oviktig dennes anmärkning om
den väl träffade ämbetsmannakaraktären i Pilati ansikte än var,
så var Michailov det oaktat riktigt förtjust. Han tänkte själv om

Pilati figur just detsamma, som Golenischtschev sagt. Och den

omständigheten, att denna iakttagelse endast var en enda bland
miljoner andra iakttagelser, som, det var Michailov fast övertygad
om, alla hade varit lika träffande, den omständigheten förringade
ingalunda i hans ögon värdet av Golenischtschevs anmärkning.

”Så underbart Kristushuvudets uttryck är!” sade Anna. Av allt,
som hon såg, behagade detta uttryck henne mest; hon kände, att
det var tavlans egentliga medelpunkt och att detta beröm
följaktligen måste vara konstnären särskilt angenämt. ”Man ser, att det
gör honom ont om Pilatus.”

Detta var åter en av dessa miljoner iakttagelser, som man
kunnat göra på hans tavla och särskilt i fråga om Kristusgestalten.
Damen hade sagt, att det gjorde Kristus ont om Pilatus. I Kristi
ansikte måste det även ligga ett uttryck av medlidande, därför att
det borde äga ett uttryck av kärlek och av himmelskt lugn och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free