Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin brytande förmåga fullkomligt lika, brytas
äfven strålarna lika mycket i hvartdera och mötas
i en punkt, belägen på den axel, man tänker sig
dragen genom systemets medelpunkt och vinkelrätt mot
glasplattans yta. På detta ställe af axeln uppstår ett
spektrum, som erhåller sina strålar från båda sidor
och har en viss bestämd längd, äfven om vi tänka oss,
att genom hvartdera prismat endast går ett helt smalt
knippe ljusstrålar. I detta gemensamma spektrum förena
sig alltså alla tre strålknippenas ljusstyrka.
Tänka vi oss nu icke blott tre strålar, utan antaga,
att jemte dessa ännu ett strålknippe med samma
riktning faller på systemet, måste ju hvarje stråle
deruti brytas på samma sätt som de förut omnämda,
men vi erhålla nu ett spektrum af temligen stor längd
och färgadt endast i kanterna. I midten, der de olika
färgade strålarna i de särskilda små spektrerna täcka
hvarandra och blandas, se vi endast vanligt eller
s. k. hvitt ljus.
Fig. 235. Den bikonvexa linsen.
Det är för öfrigt tydligt, att de strålar, som infalla
nära axeln, skära honom längre bort än de, som
träffa prismats spets, emedan de förra brytas nästan
parallela, samt att de senare skära honom så mycket
närmare, ju högre prismat är. Dessa omständigheter
bestämma spektrets längd. Ger man prismats öfre
hälft en trubbigare vinkel, kan man derigenom
erhålla ett blott hälften så långt spektrum. För
att åstadkomma ett spektrum med dubbel ljusstyrka
bör man inrätta prismat så, att de strålar, som
genomgå dess spets, brytas till samma punkt som de,
hvilka genomgå det i närheten af basen. Genom att på
detta sätt stympa hvartdera prismat och lägga deras
baser emot hvarandra tvingar man dem att sammanbryta
strålarna till samma punkt på axeln. Således måste,
strängt taget, hvarje stråle hafva sitt prisma
och de särskilda stympningarna af det ursprungliga
prismat under omärkliga vinklar öfvergå i hvarandra. I
genomskärning bör således hela prismsystemet ej mera,
såsom i fig. 234, synas begränsadt af räta linier,
utan snarare visa en jemn krökning.
Fig. 236. Förening af från sidan infallande strålar.
Detta fall är framstäldt i fig. 235 och
åskådliggör fullständigt principen för de bikonvexa
linserna. Hvarje genom medelpunkten lagdt vinkelrätt
plan ger der samma tvärsnitt, och den verkan,
som brytningen i den ena sektionen åstadkommer,
upprepas i alla de öfriga, så att alla strålar,
hvilka, liksom strålarna z, falla parallela på
linsen, måste sammanbrytas till en enda punkt A bakom
den samma. En sådan lins, i hvilken de elementära
prismerna vända sina baser emot hvarandra, kallas
äfven samlingslins. En motsatt verkan, hvilken likväl
kan på alldeles enahanda sätt förklaras, åstadkomma de linser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
