Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åskledarens inrättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böra ligga tätt tillsammans och vara fullkomligt
rena. Ledningen anbringas vid taket och för öfrigt
vid bygnaden medelst isolerande stöd, på sätt fig. 333
antyder. Så framt hon ej går förbi stora, i bygnadens
inre liggande metallmassor, är det ej nödvändigt att
använda en fullständig isolering, t. ex.
medelst glas eller porslin. Om ledningen
har tillräcklig tvärskärning och utan afbrott
går ända till den fuktiga marken, hvarifrån
elektriciteten kan vidare utbreda sig, skall denna
alltid föredraga den kortare och mindre motstånd
görande vägen och ej råka i frestelse att taga några
sidovägar. I stället för att nedlägga kostnader på
dyrbara isoleringsinrättningar bör man hellre öka
ledningens tvärskärning; man vinner dermed mera. I
ledande förbindelse med den egentliga åskledaren
bör man, så vidt möjligt, sätta de delar af huset,
hvilka genom sitt material eller sin form skulle
kunna draga blixten till sig. Huru en sådan förening
kan ske, synes af fig. 334, hvilken tillika visar
jordledningens utgrening i det fuktiga jordschaktet
vid B och till brunnen E.
Fig. 334. Biledningars anbringande.
Åskledarens försänkning i marken är äfven en sak
af stor vigt. Enligt den ofvan utvecklade teorin
måste hela inrättningens verksamhet bero derpå,
att elektricitet hastigt kan upptagas ur jorden och
föras genom ledningen till stången och spetsen, så
att hon härifrån kan utströmma och neutralisera den
atmosferiska elektriciteten. Dessutom bör åskledaren,
för den händelse blixten skulle slå ned vid den
samma, hastigt föra elektriciteten från ledningen
till jorden. Men i båda fallen måste ledningens ända
ligga i fuktig mark, ty de otaliga fina vattenådror,
som genomkorsa de öfre jordlagren, äro lika många
ledande grenar, i hvilka blixtstrålen fördelas eller den
neutraliserande elektriciteten framföres. Afbrötes ledningen plötsligt i torr,
sandig mark, skulle åskledaren kunna blifva farlig för
bygnaden, och det vore då bättre, att han alls icke
funnes. Äfven i fuktig jord bör afledningen framföras
ett stycke för att gifva så många beröringspunkter
som möjligt mellan jorden och ledaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
