Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmets verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Värmets verkningar. En värmeeffekt är blott möjlig,
då två olika varma kroppar träda i beröring med
hvarandra. Vi kunna antaga, att värmestrålarna alltid
öfvergå från den varmare kroppen till den kallare,
hvarigenom slutligen en utjemning åstadkommes, så att
båda kropparna erhålla en medeltemperatur. Dervid
inträffar dock det fall, att en kropp behöfver en
olika mängd värme mot en annan, allt efter hans olika
massa och fysiska egenskaper. En bestämd värmemängd
förmår t. ex. höja temperaturen hos 1 skålpund
vatten till 10°, men för att åstadkomma en lika stor
temperaturförhöjning hos 1 skålpund qvicksilfver
behöfs blott 1/30 så mycket värme. Vid afkylning
återgifva naturligtvis båda vätskorna lika mycket
värme, som de upptagit, och för att qvicksilfrets
temperatur skall sänkas 10 grader, måste således
bortledas 1/30 af den värmemängd, som en lika vigtmängd
vatten afger för en lika stor temperatursänkning.
Denna kropparnas egenskap att upptaga olika värmemängd
för åstadkommande af lika temperaturförhöjning
kallar man deras rymlighet för värme eller
värmekapacitet. Vattnets rymlighet för värme skulle
sålunda vara 30 gånger så stor som qvicksilfrets.
Värmet motverkar kohesionskraften inom en kropp
derigenom, att det aflägsnar atomerna från hvarandra,
hvarvid volymen ökas. Värmets allmänna verkan
uttryckes derför sålunda: värme utvidgar kropparna,
köld sammandrager dem, hvarmed förstås i förra fallet
ett tillförande, i det senare ett borttagande af
värme. Otaliga företeelser i den yttre naturen bevisa
detta förhållande, som äfven kan tydligt visas genom
följande tillställning. Man tar en metallkula, som
vid vanlig temperatur nätt och jemt kan passera genom
en metallring. Då kulan uppvärmes, går hon ej vidare
igenom ringen, emedan hennes volym blifvit ökad;
men så snart hon blifvit afkyld till sin förra
temperatur, faller hon åter obehindradt igenom honom.
På samma sätt som fasta kroppar utvidgas
äfven flytande och gasformiga genom värme, och
utvidgningen är större, ju lättrörligare en kropps
atomer äro. Gaserna visa följaktligen den största
volymtillökningen, och det är på detta förhållande,
inrättningen af Drebbels termometer grundar
sig. Den firenziska akademins sprittermometer
och vår vanliga qvicksilfverstermometer visa oss
flytande kroppars utvidgning, och en apparat, som
grundar sig på volymförändringen hos fasta kroppar,
ha vi i pyrometern, som är afsedd för mätande af höga
temperaturgrader, t. ex. i masugnar, porslinsugnar
o. s. v.
Utom denna värmets verkan att utvidga kropparna märka
vi en annan ganska påfallande och för det organiska
lifvet vigtig egenskap hos det, den nämligen, att det
förändrar kropparnas aggregationstillstånd. Då ett
stycke is uppvärmes, smälter det, d. v. s. öfvergår
från fast till flytande tillstånd. Dervid bibehåller
sig dess temperatur oförändrad, oaktadt värme
oupphörligt tillföres det, ända tills smältningen
fullständigt försiggått. Då först börjar temperaturen
hos det genom smältningen bildade vattnet att stiga,
och fortsättes uppvärmningen, stiger temperaturen,
tills vattnet börjar öfvergå till gas. Genom de dervid
uppkommande gasblåsorna råkar vattnet i kokning,
och i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
