Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännstålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För kistornas fyllning och tömning finnas flera
öppningar eller gluggar, som, under det bränningen
pågår, måste vara medelst tegel och lera lufttätt
tillslutna. När ugnen är till större eller mindre
del nymurad, bör eldningen till en början ske
mycket varsamt, men i vanliga fall åtgår ett dygn,
innan han ernått den värmegrad, ungefär motsvarande
kopparns smältpunkt, som sedan, så vidt möjligt, skall
under hela bränningstiden bibehållas oförändrad. Som
bränsle begagnas ved, stenkol eller gas, bland annat
masugnsgas. Stålbränningens fortgång bedömes genom
att tid efter annan uttaga och afslå några för detta
ändamål inlagda, genom särskilda smärre öppningar
åtkomliga mindre profstänger, hvilkas brottytor
genast lemna erforderligt besked. Man ser, huru
stålbildningen efter hand fortskrider utifrån inåt,
i det nämligen den blåaktiga jernkärnan, för hvar
gång en ny profstång uttages och undersökes, blir
allt tunnare och slutligen alldeles försvinner. Man
upphör då med eldningen, och för att ugnen må till
en början svalna så långsamt som möjligt, afstänges
allt drag genom eldstaden. Men mot slutet, då hettan
i ugnen nedgått under mörkrödt, blir tvärt om af
kylningen genom gluggarnas upptagande så påskyndad,
att hela afsvalningstiden, innan stålet blifvit så
kallt, att det kan uttagas, utgör vid pass åtta
dygn. För hvarje bränning erhålles, allt efter
stålkistornas olika rymlighet, 350 till 450 centner
stål. Vid användning af rent, väl genomfärskadt jern
utan glödspån på ytan ökas vigten genom det upptagna
kolet ända till 3/4 procent. Om Jernet är orent, bör
dock genom dess förvandling till stål åtminstone ej
någon vigtförlust uppkomma.
Medan nu beskrifna process pågår, är temperaturen i
stålkistorna ej nog hög, för att det nybildade stålet
skulle kunna smälta, men dock tillräckligt för att få
det att mjukna. Detta senare bevisas bäst af de större
och mindre ytblåsor på stålet, som ofta förekomma
i stor myckenhet och gifvit anledning till dess
vanliga benämning blåsstål. Denna blåsbildning
beror derpå, att stångjernet ofta innehåller helt
små slaggpartiklar, hvilkas jernoxidul genom det
vid stålbränningen upptagna kolet reduceras till
metalliskt jern under samtidig bildning af starkt
komprimerad koloxidgas, som sträfvar att utvidga sig
och följaktligen pöser upp det i hettan mjuknade
stålet. Blåsstålet är en spröd massa med bladigt
kristallinisk, gråhvit brottyta och fordrar, för att
på nyttigt sätt kunna användas, vidare bearbetning
medelst vällning, garfning o. s. v. Eätt mycket
blåsstål åtgår till gjutstålsberedningen.
Man tillverkar äfven brännstål i två eller flera
omgångar genom att i förtid afbryta processen, garfva
och jutsmida de uttagna stängerna och sedan bränna
dem å nyo.
Vi ha i det föregående redan häntydt på det märkliga
förhållandet, att glödande jern kan kolbindas till
stål icke allenast genom omedelbar beröring med
fasta kolhaltiga ämnen, utan äfven medelst kolförande
gaser. Det har icke allenast blifvit genom experiment
utrönt, att lysgas, ledd öfver glödande stångjern,
småningom förvandlar detta till stål, utan denna
erfarenhet lär i England redan ha vunnit praktisk
tillämpning, hvilket allt står ganska väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
